Att Aldrig Be = Ett Tomt Liv??

Definitionen av en gud är ”ett fiktivt väsen”, eftersom det krävs tro för att acceptera att det finns. Du kanske ser bön som en meditation, men den gängse betydelsen av bön är att kommunicera med sin gud.

Alltså är mitt ursprungliga inlägg precis vad bön handlar om.

Fiktivt är påhittat då klassas det som avgudadyrkan.

All gudadyrkan är dyrkan av fiktiva väsen; skillnaden mellan gudar och avgudar är bara hur de inbördes definieras av respektive religion.

Om de är glada av att inte be, so what. Någon måste föra oss vidare

Nä. Där har du fel. Du däremot verkar leva ett tomt liv.

Jag slutade be för några år sedan. Jag tröttnade helt enkelt på att ha oroskänslor för problem, be om hjälp från ovan och sen aldrig se några konkreta resultat. På sin höjd kände jag att jag kanske kom till någon insikt men jag ville ha mera då.

Nu försöker jag leva efter principen att lösa problemen själv och går inte det så får jag lov att acceptera det som är.

Jag vet inte hur mitt liv skulle bli bättre om jag bad böner. Jag tvivlar på bibeln och på det prästerna säger i predikan. Jag vill inte förställa mig och säga att jag har tro för att tillhöra någon gemenskap. Jag vet inte vem eller vad jag skulle rikta bönen till.

Men, om böner är del av ett sökande så tycker jag personligen att de fyller en funktion. Sen finns det säkert många som är nöjda med sitt böneliv och för dem vore livet säkert tomt utan bön.