Barnbidraget har reellt sett avskaffats - lägsta nivån på 50 år

Jag har själv mottagit bidrag för flera barn, men tycker att idén att staten ovillkorligen ska ge bidrag för detta är befängd. Speciellt flerbarnstillägget är ett feltänk; det driver fel sorts personer att skaffa många barn som de egentligen inte har råd att ta hand om. En stor del av invandringsproblematiken står att finna i hur bidragssystemet är utformat; om de hitresta inser att deras välfärd är kopplad till antal barn skaffar de sig ett halvt dagis per familj. De leder till en dominoeffekt som driver Sverige i förvärvet; dessa barn gör precis som sina föräldrar och Alis 7 barn skaffar 7 egna och hejsan hoppsan finns det 49 babbeluringar som vill göra om bedriften.

barnbidraget borde fasas ut

det var väl mer tänkt som ett stöd på den tiden när hushållen levde på 1 inkomst, nu när båda föräldrarna jobbar sparas väl det mesta?

"Starkt sparande

Hon lyfter också fram att svenskarna varit duktiga på att hålla i sitt sparande, trots hög inflation, högre räntor och vikande konjunktur senaste åren.

"Att 85% sparar till sina barn är en viss minskning, men fortfarande imponerade. Trots de ekonomiska tiderna har många fortsatt spara till sina barn och vill ge dem bra ekonomiska förutsättningar när de blir vuxna", säger Rebecca Jansson."

https://www.placera.se/nyheter/impon...har-2025-03-07

bättre då med sänkt skatt på låga inkomster så att det lönar sig att jobba

Det här gott folk är varför svensken försvinner.

Inte nog med att vi inte kan premiera barnafödande, vi har även folk som kallar sig höger som inte vill att det ska födas barn.

Barnbidraget är vårt viktigaste bidrag och borde fördubblas. Samt så borde den person som stannar hemma få en grundpension.

En livslång skattesänktning för de som skaffat barn borde också införlivas.

Om folk sätter in barnbidraget på ett konto till barnet är väl nått fel tycker jag.. å varför får man barnbidrag med en månadslön på rex 100000kr.

DU märkte det inte förrän 90-talet.
ANDRA märkte det redan på 70-talet. Eller tidigare. Just Olof Palme blev ju som bekant kommuniationsminister 1965 och skolminister 1967. Men det var väl först när hans kompisar fick den fulla kontrollen 1969 som utförslöpan accelererade. Innan dess var Sverige ett bra land, om man får tro de äldre.

Om vi säger att de 1 miljon svenskar skaffar 2 barn per år och de får 1000 per barn med barnbidrag på 2500,
då blir det 2500 miljoner kr i barnbidrag per månad, alltså 30 miljarder per år.
Om varje utlänning skaffar 6 barn så blir det 1 miljoner gånger 12 tusen gånger 12 månader lika med 144 miljarder per år. 3 av deras barn kommer skaffa 6 barn också så kostnaden kommer bli 532 miljarder per år.
De andra 3 blir kriminella och det kostar 30 miljoner per fånge, alltså 3 miljoner gånger 30 miljoner lika med 90 biljoner.

Lägger man till två barn till i beräkningarna så blir det totalt över 130 biljoner kostnader på grund av invandring.

Om vi tar bort barnbidragen och avrättar kriminella så blir det 130 biljoner billigare. Bra plan...

Varför inte ändra det till ett avdrag på skatten så bara de som jobbar och har barn tjänar på det så inte arbetslösa skaffar barn bara som försörjning? Det vore en riktig högerlösning.

Konstig jämförelse. Det thailändska barnbidraget låter mer som ett bostadsbidrag för barnfamiljer, om det ska knökas in i svensk terminologi (i och med att det är behovsprövat).

Hur ser det ut med skola, sjukvård, tandvård, medicin, kommunalt ekonomiskt bistånd, bostadsbidrag, maxtaxa på dagis, och underhållsstöd i Thailand?

Vi i Sverige har ett ganska kasst barnbidrag, eftersom att de stora stöden till barnfamiljer går genom andra kanaler.

Fast det där blir ju nästan som att säga att skogsbranden började redan när någon tände en cigarett i bilen tre mil bort. Du missar ju helt var de faktiska eldhärdarna tog fart.

Sverige var ett bra land på 70-talet – just därför att vi fortfarande byggde välfärd, folkhem, infrastruktur och tillit. Det fanns fortfarande ett brett politiskt konsensus om att samhället skulle hållas ihop. Alla stora reformer – ATP, barnbidraget, bostadsprogrammen, sjukvård och skola – var resultatet av flera decenniers kamp, och inte ett “vänsterpåhitt” från 1969. Det var systembyggande i praktiken.

Det var först på 80-talet som ideologin skiftade. Det var då man började tala om avreglering som frihet, vinstdrivande skola som valfrihet, och nedmontering som nödvändighet. De besluten togs inte av några 68-vänsterromantiker – de togs av politiker från båda sidor, ofta med näringslivet som entusiastisk medspelare. Och folket röstade för det. Med röven i TV-soffan och ICA-kassen i handen.

Så att stå här 2025 och skylla på Palme – när det är Reinfeldt, Bildt, Persson, Löfven och Borg som förvandlat offentlig sektor till marknadsplats – är som att skylla lungcancer på att man en gång andades in lite rök vid Valborg.

Men ja, det är klart det är enklare att säga “det började med Palme”, än att erkänna att det började med oss själva – och vår förkärlek för låg skatt och nyplasma varje höst. ✌️

Det är sant att bidragssystemen inte är direkt jämförbara rakt av – och ja, i Thailand är stödet behovsprövat. Men det var inte poängen. Poängen var proportionerna.

I Thailand utgör barnbidraget ett påtagligt tillskott till ekonomin för de mest utsatta hushållen. I Sverige? Nja. Här märks det knappt – och för de som verkligen behöver det, räknas det dessutom ofta bort från försörjningsstödet eftersom barnens kostnader redan ligger inbakade i riksnormen. Så då är det inte längre ett tillskott – det är en post på ett excelark.

Och det är där symbolpolitiken kliver in. Att skicka ut 1 250 kr per barn till alla hushåll – oavsett om du har 5 000 eller 150 000 i månaden – det är ineffektivt. Det är ingen omfördelningspolitik. Det är bara ett “alla får lite”-system som gör att ingen får tillräckligt.

Jag är personligen för ett universellt barnbidrag – men då måste det vara tillräckligt stort för att faktiskt spela roll. Annars blir det bara ett bokföringspost av gammal vana. Och ska vi ändå hålla det universellt, då måste vi också orka erkänna att det kräver resurser. Resurser som tyvärr redan skingrats i skattesänkningar, privatiseringar och feltänkta reformer.

Så ja, du har en poäng i att systemet är bredare än bara barnbidraget – men det var ju just det som var poängen. Det borde vara mer än bara ett litet kuvert i brevlådan. Men idag är det knappt ens det.

Blir inte klok på om inflationen är så hög, många påstår det. Men på Riksbankens hemsida står det att den var 2.3% i Mars.
Jag tror inte barn familjer generellt är fattiga.
De som har det svårt är väl de som är arbetslösa. Och de kommer att få ännu svårare
när A kassa försämras.

Jag tror det brukar sägas att barnbidraget inte är behovsprövat för att det ska accepteras av
familjer med högre löner, så det inte röstas
bort. Och blir parti politik

Poängen med barnbidraget är ju att det inte prövas. Administrationen skulle annars vara för dyr. Men visst. Med ett högre bostadstillägg skulle man kunna ta bort barnbidraget. Eller så höjer man barnbidraget kraftigt (för alla då?) och avskaffar bostadsbidraget.

Bostadsbidraget är på väg att på ett indirekt sätt avskaffas, vilket kanske är värre än att barnbidraget går samma sotdöd till mötes..?
https://www.hemhyra.se/nyheter/bosta...gt-med-barnen/

Jag förespråkar skattereduktion för barnfamiljer, istället för barnbidrag. Ensamstående föräldrar ska främst hjälpas genom höjd underhållsnorm. Det är också på plats med en inflationsjustering av bostadsbidraget.