Har grymhet mot civilister någonsin funkat i krig?

Barbarossa inleddes delvis för att försörja Nazityskland, hur skulle dom annars kunna livnära den tyska befolkningen samt fångar och slavarbetare?

Prisoner of War Temporary Enclosure (PWTE) var ett fångläger i Rhenlandet som tillhörde USA, Storbritannien och Frankrike i slutet av andra världskriget. Olika grupper av fångar hölls tillfälligt i förvar i dem. De existerade från april till september 1945 och skilde sig avsevärt i storlek, utrustning och läge under denna tid.

Under skånska kriget (1675-1679) utsattes civilbefolkningen i Skåne för omfattande grymheter. Efter att danskarna återtagit kontrollen över Skåne 1676, följde hämndaktioner från båda sidor. Svenska soldater, under ledning av Johan Gyllenstierna, plundrade och brände systematiskt ner gårdar i områden som ansågs vara lojala mot Danmark. Ett exempel är Örkened, där hela byn brändes ner som straff för invånarnas stöd till friskyttar som stred mot svenskarna.

Våldet mot civilbefolkningen eskalerade under vintern 1678-1679, då Karl XI beordrade en "reduktion" av Skåne. Alla skånska män mellan 16 och 60 år skulle svära trohet till den svenska kronan, och de som vägrade eller misstänktes för samarbete med danskarna riskerade hårda straff. Avrättningar genomfördes offentligt på torgen i städer som Malmö och Lund, och tortyr användes systematiskt för att tvinga fram erkännanden. Tortyren var brutal och innefattade metoder som spansk stövel, där benen krossades, och bränning under fotsulorna. En särskilt grym metod som användes, och som är unik i Sveriges historia, var pålning. Detta innebar att ett spjut fördes in i anus och genom kroppen, ut genom nacken. De pålade skåningarna sattes sedan upp levande längs vägarna som avskräckande exempel.

Förutom de direkta våldshandlingarna drabbades civilbefolkningen hårt av svält och sjukdomar. Kriget hade förstört jordbruket, och många människor förlorade sina hem och sin försörjning. År 1677 beordrade den svenska armén att alla livsmedel och förnödenheter i ett område runt Landskrona skulle förstöras för att förhindra att de föll i danska händer, vilket ledde till en svältkatastrof bland civilbefolkningen. Svenska myndigheter genomförde även tvångsförflyttningar av hela byar, som exempelvis Vånga, för att försvåra för eventuella upprorsmän och för att förhindra att de gav stöd till danska trupper. Dessa åtgärder bidrog till att Skåne förlorade en stor del av sin befolkning under och efter kriget, genom död, svält och flykt.

Sett enbart till resultatet att integrera skåningarna till att bli svenskar, kan man konstatera att det lyckades. Under det stora nordiska kriget 1710 försökte Danmark återta Skåne och hämnas på Sverige, och de hade hoppats på stöd från skåningarna. Många av de som tidigare hade deltagit i motståndet var nu gamla, och befolkningen var fortfarande paralyserad och i chock efter de omfattande grymheter och den tortyr de hade utsatts för.

Eisenhower ville straffa Tyskland, det fanns planer på allt från massterilisering av tyska folket till att i princip göra det till en fattigt jordbruksland.
Tiotusentals tyska soldater beräknas ha dött i amerikansk fångenskap. Det började komma klagomål på att liklukten började bli stark från lägren från civila boendes runt om lägren.

Trams, den tyska befolkningen levde gott före 1941, så stor mängd krigsfångar hade man inte och Tyskland försörjdes via de länder man ockuperat och de fick själva betala för sin ockupation.

Hur tror du Tyskland kunde leva gott före 1941 plus bygga motorvägar trots att det knappt fanns bilägare och hur hade dom råd att bygga en så extrem vapenindustri?
Ge några exempel på varor som Tyskland exporterade i sådana volymer så att det kunde bekosta en hög välfärd i Tyskland och en enorm rustningsindustri samt ett världskrig?

Tyskland varken exporterade eller importerade mycket så var kom pengarna ifrån?
Jo massiva lån från främst banker i USA som skulle börja betalas 1938 vilket Hitler inte hade råd med så han lät sina trupper marchera genom Eruropa och Sovjet som ett svärm gräshoppor som plundrade och mördade.

"Förutom den kaloririka lägermaten, som gjorde att många fångar började lägga på hullet, hade de också möjlighet att köpa livsmedel i en kantin som de själva drev. Där kunde de få sötsaker, glass och alkholfria drycker. I vissa läger kunde man till och med köpa öl.

En fånge skrev om sina första intryck i krigsfångelägret: "Som soldat har jag aldrig mått så bra som här; vi behandlas på ett mycket anständigt sätt - mycket bättre än av våra egna officerare. [...] Träbarackerna har alla elektriskt ljus och enskilda sängar med vadderade täcken. Tvättrum och duschar kan användas när som helst.

Maten är utmärkt och riklig. [...] Efter allt vi upplevt är det här rena semestern." Reinhold Pabels kommentar till maten i lägret Grant Illinois är: "Aldrig tidigare under vår militära tillvaro har vi fått så god mat." Naturligtvis fanns det stora skillnader i levnadsvillkoren i de olika lägren, liksom i fångarnas reaktioner på sitt nya "hem".

Men generellt sett mådde de tyska soldater som fanns i amerikanska förvar säkert bäst av alla fångar under andra världskriget. Det framgår också av antalet dödsfall. Av de 370 000 tyska fångarna i USA dog endast 477 - ett försvinnande litet antal."

Skitprat, första tiden fick krigsfångar bo i egengrävda jordhålor, nekades sjukvård och fick begränsat med mat.
Britterna började släppa sina krigsfångar hyfsat snart efter kriget, USA var betydligt trögare.

https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1990-05-03-vw-407-story.html

Om man tittar på en bnp per capita-karta över tyska stater, ser man snabbt att Bayern och Hessen sticker ut. De enda som är rikare är hamburgarna. Bremen är också på samma nivå som Bayern.

Och förklaringen är enkel, för de områdena var den amerikanska ockupationszonen, så den syns tydligt på vissa kartor även år 2025.

Nu handlar ju det om händelser efter år 1945, men det är uppenbart att USA hade resurser till att fixa ett bra liv för folk.

På grund av den bristfälliga registreringen av krigsfångar strax före och efter krigsslutet är det fortfarande svårt att uppskatta antalet döda bland fångarna. 3053 dödsfall rapporterades av de amerikanska myndigheterna. De omgivande tyska kommunförvaltningarna registrerade 4537 dödsfall.

Detta minsta antal tydligt dokumenterade begravningar reviderades senare upp till flera tusen per läger på grundval av ögonvittnesrapporter om oregelbundna gravar och bortförande av lik. De läger som hade de högsta dödstalen var: Bad Kreuznach (Galgenberglägret och Bretzenheimlägret), Sinzig nära Remagen, Rheinberg, Heidesheim am Rhein, Wickrathberg och Büderich.

I dessa sex läger dog omkring 5 000 av 500 000 fångar. Om dessa siffror extrapoleras till de cirka 1 000 000 fångarna får man den övre gränsen på 10 000 dödsfall. En nyare studie av de två Remagen-lägren, där en tredjedel av alla fångar hölls, bekräftar detta resultat och utesluter högre dödssiffror för denna region.