Citat:
Ursprungligen postat av
Motvillig1.2
Sverige är en mediokerati. Svenska regeringar är lågt utbildade och det är sällsynt att ministrar har nämnvärd erfarenhet utanför politiken eller politikrelaterade områden - lobbyism, fack, näringslivslobbyism och liknande. Det här är inte en höger- eller vänsterfråga. Borgerliga regeringar är ungefär lika usla som sosseledda regeringar.
Regeringen Kristersson har 24 medlemmar. 10 har ingen högskoleexamen alls. Inte den enklaste från någon bygdehögskola där vem som helst kan komma in. Ingen har examen i något naturvetenskapligt (Wykman har läst matte). Med något undantag har de inga framgångar eller anmärkningsvärda insatser utanför politiken att lista på sina CVn. De flesta skulle aldrig få anställning i någon viktig tjänst på sina egna departement och några toppjobb i t ex det privata näringslivet är svårt att tänka sig för någon av dem (på egna meriter, korruptionsjobb kan de ju få). Inom inom internationella storföretag skulle kanske 2-3 av dem överhuvudtaget få komma på intervju för ett mellanchefsjobb.
I andra länder är ministärer ofta befolkade av högre utbildade men också människor med signifikanta framgångar och bedrifter inom fält utanför politiken.
I USA:s nya regering har samtliga medlemmar minst akademisk examen, många har multipla examen och flera har doktorerat. De flesta har dessutom rejäla icke-politiska framgångar inom juridik, akademi, näringsliv eller försvar. Det var likadant med Biden-administrationen även om det var mer juristtungt och fler som hade karriärer inom offentlig sektor. Båda sidor har lite dåligt med naturvetare för min smak men nu är ju USA ett juristparadis.
Den som vill invända att USA har en mycket större talangpool kan istället titta på lilla Singapore. De har 19 ministrar. Samtliga har minst en akademisk examen. 4 har doktorerat. 8 har examen i STEM. 50/50 medicinare och ingenjörer. 9 har dubbel eller trippel examen. Då räknade jag bara sådana som tagit minst grundexamen i olika akademiska ämnen, inte om man har en master och därmed tekniskt sett två examen. Många av dem hade riktiga karriärer utanför politiken innan de blev förtroendevalda eller ministrar.
Varför har Sverige så pinsamt låg nivå på sina ledande politiker?
Varför tolereras detta?
Går det att göra något åt det här eller är Sverige dömt att styras av den här sortens B- och C-människor?
Jag kan se två faktorer som jag tror bidrar till att vi har så lågutbildade politiker
- I flera partier (inte bara till vänster) anses det av någon anledning vara fint att komma från en riktigt eländig uppväxtmiljö. Att ha lyckats ta sig in i ett parti trots usla förhållanden anses vara den finaste meriten.
- Det finns inget kvalifikationskrav för att bli politiker. Nästan alla andra yrken har numera krav på någon form av utbildning, licens (som kräver godkänt prov) etc. Läkare, lärare, chaufför, ordningsvakt, etc. Men politiker kräver bara smort munläder.
Det har ju gått så långt att en del politiker ljuger om sin bakgrund för att se tillräckligt eländiga ut. Jag vet t ex en politiker som hade en stenrik pappa (som politikern ärvde), men som alltid hänvisar till sin fattiga mamma, som hen växte upp hos, och hur det alltid var kärvt med pengar i slutet av månaden. Men pappan försåg dem med rätt generöst underhåll.
Att det inte finns några som helst kunskaps- eller kompetenskrav för att bli politiker är grundat i en missriktad jämställdhetsdoktrin; ”din bakgrund får inte spela någon roll. Du ska kunna bli politiker oavsett vad du har för bakgrund”. Det är en rimlig ansats, men oavsett bakgrund så borde man ha ett minimum av kunskaper för att få fatta politiska beslut. Både generella politikkunskaper (hur det politiska systemet och arbetet fungerar) och fackkunskaper (fattar man tunga beslut om t ex järnvägsnätet så måste man också vara litet insatt i hur det är uppbyggt och fungerar).
