• 1
  • 2
2025-04-17, 13:57
  #1
Medlem
Timothy.McVeighs avatar
Som bekant invaderade tyskland Danmark och Norge 1940, danskarna gav upp efter ett närmast symboliskt notstånd medan Norge var en svårare motståndare.

Det började med att tyskarnas flaggskepp den tunga kryssaren Blucher anföll mot Oslo men i oslofjorden gick rakt in i Skottfältet för Oscarsborgs fästning och besköts av dess kustartilleri och torpedbatteri tills fartyget sjönk med mellan 600-1000 man ombord och dom överlevande 1400 soldaterna togs tillfånga av norska soldater.
Dessa tyska soldater var avsedda till att ockupera Oslo och tillfångata kungen och regeringen och den andra tyska tunga kryssaren Lutzow skadades ganska illa av kustartilleriet.

Därefter en bit därifrån sänktes det tyska fraktfartyget MS Roda lastat med soldater och tyskt pansar av den norska jagaren Æger.

C:a en dag senare anfölls Narvik av 10 tyska jagare som lyckades landsätta tyska soldater i Narvik.
Senare anfölls dom av en brittisk styrka av jagare som sänkte två tyska jagare och sex tyska oljetankers och förrådsskepp samt det tyska flaggskeppet Z21 Wilhelm Heidkamp med den tyske befälhavaren för attacken mot Narvik ombord.
Ungefär samtidigt sänktes den tyska jagaren Königsberg ava en brittisk ubåt.

Dagen efter återkom dom brittiska jagarna med understöd av slagskeppet Warspite och hangarfartyget Furious.
En tysk ubåt sänktes av ett brittiskt plan från Warspite, dessutom gick dom brittiska jagarna till attack och samtliga tyska jagare antingen sänktes eller tvingades sättas på grund.

Invasionen av Norge kostade Hitler sammanlagt över 3300 drunknade tyskar utöver dom tyska soldater som dog i landstrider.

Kriegsmaries förluster blev:

1 tung kryssare (Blucher)
2 lätta kryssare
10 jagare
6 ubåtar
2 torpedbåtar
15 mindre krigsfartyg
21 transportskepp

Naturligtvis förlorade dom allierade också fartyg men dom gick att ersätta + att brittiska flottan var betydligt större redan innan slaget.
Den mest kännbara brittiska förlusten var hangarfartyget Furious som egentligen inte var speciellt inblandad i slaget då deras huvuduppdrag med största sannolikhet var att minera vattnet utanför Luleå för att stoppa malmtransporten till Tyskland.

Denna invasion av Norge kostade alltså tyskland 50% av jagarna och flera andra fartyg och ubåtar samt några flygplan.
Dessa jagare och kryssare samt fraktfartygen hade varit värdefulla att ha i operation Seelöwe och anser Flashbacks WW2-experter att förlusterna under fälttåget mot Norge var en stor anledning till att Hitler senare saknade resurser att korsa engelska kanalen med sina invasionstrupper?
Citera
2025-04-17, 15:35
  #2
Medlem
Batagares avatar
Systerfartyget HMS Glorius var det som sänktes...

Den 8 juni överraskades HMS Glorious och hennes eskort (jagarna Acasta och Ardent), i Norska havet av den tyska flottans slagkryssare Gneisenau och Scharnhorst. Glorious och hennes eskort sänktes, cirka 315 kilometer väster om Harstad. Av besättningarna på de tre fartygen drunknade cirka 1 519 man och endast 45 räddades.
Citera
2025-04-17, 16:31
  #3
Medlem
pn222jws avatar
Ja, det är nog troligt att "fördröjningarna" 1940 - Grekland, Norge, Jugoslavien - hade varit effektivare (för Berlin) istället satsade på att tvinga Storbritannien till fred. Sedan kanske februari - mars 1941 Barbarossa. Då hade kanske Luftwaffe kunnat ha oinskränkt luftherravälde. Många tyska generaler begrep nog att segern över Frankrike delvis var tur och blev nervösa av väntan... och ett nytt tvåfrontskrig som 1914. Dessutom - hade London vikt sig, så hade kanske aldrig USA - Tyskland hamnat i krig senare.
Citera
2025-04-17, 16:55
  #4
Medlem
Batagares avatar
I mitten av maj 1935 inbjöd Storbritannien Tyskland till förhandlingar i London om ett särskilt brittiskt-tyskt avtal rörande de marina rustningarna. Fördraget undertecknades 18/6 och innefattade i huvudsak följande.

Den tyska flottans tonnage skulle utgöra högst 35% av det brittiska såväl totalt som i fråga om var och en av fartygstyperna slagskepp, hangarfartyg, kryssare, jagare och ubåtar. För ubåtar gällde dock en särbestämmelse: Tyskland ägde rätt att utan vidare gå upp till 45% av det brittiska tonnaget och till 100%, om Tyskland av särskilda skäl bedömde detta erfoderligt.

I båda fallen måste dock 35%-regeln i fråga om totaltonnaget efterlevas. Genom Versailles-traktaten hade den tyska flottan begränsats till högst sex slagskepp på 10.000 ton, sex lätta kryssare och sammanlagt 24 jagare och kustjagare. Ubåtar fick inte finnas.

Emellertid igångsattes redan 1934 i hemlighet nybyggandet av två slagkryssare av vida större typ än den tillåtna och tolv ubåtar. Sedan flottfördraget med Storbritannien ingåtts, ökades detta program med tre tunga kryssare, sexton jagare och 28 ubåtar, vilket var vad den tyska varvsindustrin förmådde.
Citera
2025-04-18, 01:57
  #5
Medlem
IceEyess avatar
HMS Furious sänktes inte, utan skrotades ett par år efter krigsslutet.
Citera
2025-04-18, 09:49
  #6
Medlem
Ormen Långes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av pn222jw
Ja, det är nog troligt att "fördröjningarna" 1940 - Grekland, Norge, Jugoslavien - hade varit effektivare (för Berlin) istället satsade på att tvinga Storbritannien till fred. Sedan kanske februari - mars 1941 Barbarossa. Då hade kanske Luftwaffe kunnat ha oinskränkt luftherravälde. Många tyska generaler begrep nog att segern över Frankrike delvis var tur och blev nervösa av väntan... och ett nytt tvåfrontskrig som 1914. Dessutom - hade London vikt sig, så hade kanske aldrig USA - Tyskland hamnat i krig senare.

Luftwaffe hade ingen chans att erövra luftherravälde, eftersom britterna hade lägre förluster, tillverkade fler flygplan och utbildade fler piloter. Tills havs så gjorde de tyska förlusterna i Norge tyskarna bara mera chanslösa att genomföra en landstigning över kanalen. Det ändrade inte det faktum att Kriegsmarine var chanslösa mot Royal Navy, på Royal Navys hemmaplan.

Tyskarnas största brist (större än Luftwaffes oförmåga att erövra luftherravälde och den tyska flottans oförmåga att värja sig mot Royal Navy i kanalen) var dock den kliniska avsaknaden av utrustning, dokriner och utbildning i hur landstigning över havet skulle gå till.

När de allierade landsteg i Normandie, så hade de erfarenhet av landstigningar Nordnorge (kommandoråder), Frankrike (kommandoräder och Diepe), Nordafrika (kommandoräder), Sicilien, Italien, Grekland, Marocko och Algeriet, samt så klart i Stilla havet.

Tyskarna hade aldrig genomfört något mera komplext än överskeppning av vattendrag. I Norge så lade de t.ex. till i vanliga hamnar utan att möta motstånd, eller rodde iland om man inte kunde nå hamn utan strid.

De användbara landstigningsfartyg som man faktiskt tillverkade, började levereras till sommaren 1941, men tillverkades aldrig i tillnärmelsevis tillräckligt stora numerär, trots att produktionen fortsatte till 1943.

Nedan följer en lista över historiens samtliga framgångsrika landstigningar över havet utan luft och sjöherravälde:
.
.
.
Citera
2025-04-18, 11:13
  #7
Medlem
Batagares avatar
För tyska flottan var priset för Operation "Weserübung" högt, de förlorade en tung kryssare och två lätta kryssare, tio jagare, en kustjagare, sex ubåtar och ett antal hjälpfartyg. Dessutom skadades flera fartyg, däribland slagkryssarna Scharnhorst och Gneisenau, fickslagskeppet Lützow.

Den tyska sjökrigsledningen disponerade i slutet av juni 1940, av övervattensfartyg, endast en tung kryssare och två lätta kryssare samt fyra större jagare. Västmakterna förlorade sammanlagt ett hangarfartyg, en lätt kryssare, som strandade utanför Narvik, en luftvärnskryssare, nio jagare, sex ubåtar och ett antal hjälpfartyg.

Detta slog undan benen för den senare under sommaren/början av hösten 1940, planerade Operation Seelöwe.
Citera
2025-04-18, 11:39
  #8
Medlem
Batagares avatar
Britterna vidtog åtgärder för att öka flygplansproduktionen.

Minister för flygplansproduktion

Ministeriet inrättades för att samordna verksamheten inom denna industri för att maximera flygplansproduktionen. Departementet bildades i maj 1940 av premiärminister Winston Churchill för att producera ett stort antal flygplan för att utkämpa slaget om Storbritannien. Den förste ministern var lord Beaverbrook. Under hans kontroll ledde ministeriet en enorm ökning av den brittiska flygplansproduktionen.

En viktig förändring som gjordes bara några dagar efter skapandet av ministeriet var att det tog över RAF:s förråd och underhållsenheter, som visade sig ha tagit emot 1 000 flygplan från industrin men bara utfärdat 650 till skvadroner. Dessa lednings- och organisationsförändringar gav resultat nästan omedelbart; Under de första fyra månaderna 1940 tillverkades 2 729 flygplan, varav 638 var jaktplan, medan under de följande fyra månaderna, som var avgörande för slaget om Storbritannien under maj till augusti 1940, ökade produktionen till 4 578 flygplan, varav 1 875 var jaktplan.

Denna produktionstakt var två och en halv gånger den tyska jaktplansproduktionen och ministeriet reparerade och tog nästan 1 900 flygplan i drift igen. Resultatet av denna ansträngning och ledarstil var att medan antalet tyska jaktplan som var tillgängliga för operationer över England minskade från 725 till 275, ökade RAF:s styrka från 644 i början av juli 1940 till 732 i början av oktober.
Citera
2025-04-19, 13:13
  #9
Medlem
Batagares avatar
Förberedelserna för "Seelöwe" iakttogs på ett tidigt stadium av britterna, som i första hand inriktade sina motåtgärder på att förstöra så mycket som möjligt av det i ilastningshamnarna hopade invasionstonnaget. Genom upprepade flyganfall och beskjutningar från havet tillfogades detta betydande förluster, bl a i Antwerpen.

Parallellt härmed kringskars tyskarnas rörelsefrihet genom att ett antal nya mineringar utlades. Med hänsyn till att förvarningstiden vid en invasion bedömdes komma att bli mycket kort, genomfördes även en viss förskjutning av sjöstridskrafterna söderut. De södra marinkommandona förstärktes sålunda med sex kryssare och ett stort antal lätta fartyg, bl a jagare, medan delar av Home Fleet, däribland slagskeppet Nelson och slagkryssaren Hood, i mitten av september ombaserades till Rosyth.

De lätta fartygen togs dels från Home Fleet, dels från sjöfartsskyddet med påföljd, att tonnageförlusterna i konvojerna började stiga. Detta fick emellertid accepteras - sjöstridskrafterna räckte helt enkelt inte till för att samtidigt utföra invasionsförsvar och sjöfartsskydd. Den 7 september gavs invasionslarm i Storbritannien men ingenting hände. Tyska flottan var ju icke beredd för "Seelöwe" förrän den 15 september. Tyska flottan hade sammandragit följande transporttonnage: 155 handelsfartyg, 1277 pråmar och läktare, 471 bogserbåtar och 1161 sjögående motorbåtar.

Genom brittiska flyganfall hade sänkts ett tiotal handelsfartyg och omkring 50 pråmar. För transportomgångarnas direkta skydd räknades med tio jagare och 20 kustjagare på den västra flanken samt 30 motortorpedbåtar på den östra. Tyngre stridsfartyg avsågs icke direkt delta i operationen - för övrigt befann sig i september 1940 endast en tung och tre lätta kryssare i operationsdugligt skick. Indirekt skydd skulle beredas av 27 ubåtar, därav femton i den västra kanalmynningen, samt av mineringar utanför Start Point (Lyme Bay), Selsey Bill (sydost om Portsmouth), mellan Beachy Head och Dieppe samt ost North Foreland.
Citera
2025-04-22, 18:00
  #10
Medlem
Nazbols avatar
Den tyska flottan var inte stor nog att invadera Storbritannien innan Seelöwe och hade därmed inte varit det utan den heller. Luftherravälde var aldrig på tal om. Den enda något realistiska åtgärden Tyskland hade kunnat ta var att satsa helt på att producera u-båtar.
Citera
2025-04-22, 19:41
  #11
Medlem
Batagares avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Nazbol
Den tyska flottan var inte stor nog att invadera Storbritannien innan Seelöwe och hade därmed inte varit det utan den heller. Luftherravälde var aldrig på tal om. Den enda något realistiska åtgärden Tyskland hade kunnat ta var att satsa helt på att producera u-båtar.

I sina memoarer skrev Raeder, överbefälhavare för Kriegsmarine 1940: "Hittills har britterna aldrig satt sin flotta i aktion med hela sin styrka. En tysk invasion av England skulle dock vara en fråga om liv och död för britterna, och de skulle utan att tveka sätta in sina sjöstridskrafter, till sista skeppet och sista man, i en fullskalig kamp för överlevnad.

Man kunde inte räkna med vårt flygvapen för att skydda våra transporter från de brittiska flottorna, eftersom deras operationer skulle vara beroende av vädret, om inte annat så av andra skäl. Man kunde inte vänta sig att vårt flygvapen ens för en kort period skulle kunna kompensera vår brist på sjöherravälde."

Flottornas omfattning vid krigsutbrottet:

Storbritannien

Slagskepp: befintliga 12, nybyggnation 5
Slagkryssare: befintliga 3, nybyggnation -
Hangarfartyg: befintliga 6, nybyggnation 6
Tunga kryssare: befintliga 15, nybyggnation -
Lätta kryssare: befintliga 49, nybyggnation 19
Jagare: befintliga 168, nybyggnation 38
Ubåtar: befintliga 69, nybyggnation 11

Tyskland

Slagskepp: befintliga -, nybyggnation 2
Slagkryssare: befintliga 2, nybyggnation -
Hangarfartyg: befintliga 0, nybyggnation 1
Tunga kryssare: befintliga 1, nybyggnation 4
Lätta kryssare: befintliga 6, nybyggnation -
Jagare: befintliga 22, nybyggnation 8
Ubåtar: befintliga 57, nybyggnation 55
Citera
2025-04-23, 15:57
  #12
Medlem
Ankdammsmans avatar
Norge var i praktiken slutet för Kriegsmarines ytfartyg men man vann mycket bättre ubåtsbaser inför slaget om Atlanten, så plus minus noll där. Seelöwe var körd hursomhelst.

Den största följden av halvfiaskona i Norge och Grekland var att Asien nedprioriterades, vilket bland annat bidrog till Singapores fall. Politiskt hade det ett värde att signalera till framförallt USA att man lämpade vidare men den strategin kan såklart diskuteras.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in