På grund av ungrarnas sena ankomst till det nuvarande bosättningsområdet kring Donaus mellersta lopp och deras förfäders långa historiska vandring (från cirka 3000 f.Kr. – 895 eller 896 e.Kr.) är detta folks förhistoria något oklar.
Efter att cirka 3000 f.Kr. ha lämnat det gemensamma finsk-ugriska urhemmet förde ungrarnas förfäder ett nomadiserande liv på geografiskt så vidsträckta områden att det är ytterst svårt att följa denna vandring i enskildheter.
Den gemensamma ugriska perioden (innan manser och chanter gick sin egen väg) anser man ha förlöpt inom ett skogigt stäppområde, där man livnärt sig på boskapsskötsel kombinerad med jordbruk.
I samband med att en torrare klimatperiod inträdde i slutet av bronsåldern, som gav stäppen en ökenartad prägel, tvangs ungrarna antingen att flytta längre norrut eller också att övergå till nomadiserande levnadssätt med boskapsskötsel som huvudnäring.
Stammen delades i två delar, av vilka en valde det förstnämnda alternativet, den andra alternativ två. Obugriernas förfäder flyttade norrut för att bevara sitt varierande levnadssätt under det att fornungrarnas förfäder ändrade levnadssätt och blev nomadiserande boskapsskötare.
Denna splittring anses ha ägt rum cirka 1000 eller 500–600 f.Kr. Men även här råder delade meningar.
Man anser att fornungrarna under järnåldern bodde som grannar till sarmaterna, troligen på de östra sluttningarna av södra Ural, där stäpper och skogklädda områden växlade.
Senare flyttade de västerut till ett område som i medeltida källor kallas
Magna Hungaria.
Enligt vad man anser började ungrarna cirka 600 e.Kr. flytta söderut längs Volgas stränder och därefter åter mot väster, där de bosatte sig i området kring Volgas bifloder som grannar till kazarernas khanat vid Don. Detta område i södra Ryssland kallas
Levedien.
Enligt arkeologerna stannade ungrarnas förfäder länge i Levedien.
Vistelsen i Levedien tog slut i och med händelser som ägde rum i samband med arabernas intrång i Centralasien.
Detta gav upphov till folkvandringar. Petjenegerna trängde under 700-800-talen in i östra Europa.
Till följd av de ständiga sammandrabbningarna med dessa drog sig ungrarnas förfäder ännu längre västerut till området mellan Dnepr och Dnestr, Etelköz, och därifrån till slättlandet bakom de s.k. ugriska bergen.
Erövringen av Donaubäckenet
Ungrarna var redan bekanta med det område som de skulle ta i besittning eftersom ungerska truppavdelningar redan sonderat terrängen.
Under ledning av furst Árpád trängde ungrarna år 895 (eller 896) över Karpaterna och tog landet, som tidigare beboddes av slaviska och avariska stammar, i besittning.
Ungrarna är av nationalromantiska historiker, exempelvis Géza Gárdonyi, beskrivna som en av de hunniska stammarna under Attila,
men de beskrivs annars som ett av de folkslag som flydde undan hunnernas expansion.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ungrare
