Varför samma ord för far och morföräldrar?

Ja, jag har snöat in mig på att i många språk så har du bara ett ord för farfar/morfar och farmor/mormor. Vi i Sverige hör nog till minoriteten av länder/språk som inte gör så.

En fördel kan väl vara att man jämställer bägge som lika viktiga. Men i till exempel arvsfrågor kan det ju underlätta att man direkt vet släktförhållandena för utomstående. Kanske är det bara för att man växt upp så som man reagerar. T ex kusin så undrar ju ingen vems sida det är på. Men lite konstigt tycker jag det är. Lär jag t ex känna någon som säger I’m going to my Grand parents in Germany och har föräldrar från olika länder, då hade jag nog tyckt det var kul att direkt förstå i meningen på vilken sida det är.

Maternal/paternal grandmother/grandfather.

Man kan tydligare ange det enligt ovan exempel vid arv. Inga problem.

Det blir onekligen lite bekymmer att översätta. Grand parents mer internationellt. Vi skiljer på det morfar och farfar. Tror det inte handlar om vem som är mest viktig. Utan bara att vi är smartare än dessa övriga. Vårt språk är bättre! Engelskan med detta grand parents är ju bara ett ihopkok av bla norse.

Ganska konstigt att engelskan som annars är ett rikt och varierat språk inte skiljer dem åt. Farbror/morbror samma sak. Klassisk översättningsmiss är Kalle Anka som egentligen är morbror till knattarna.

Det är också så i latinska språk. I franskan har man grand-pere (far-/morfar) som troligtvis är ursprunget till engelskans grandfather. Dess italienska motsvarighet är nonno.
Sen så skiljer man dem åt som i engelskan (utifrån latinets pater/mater för far/mor).

”Grand” betyder ”stor”.

Även tyskan har detta med ”storpappa”: Großpapa

Vårt ”mamma” har sitt ursprung i det latinska ordet för bröst(vårta). Det italienska ordet för ”däggdjur” är ”mammifero”.

”Grand parents” är nog mer (västerländskt) internationellt än far-/morföräldrar …
Se ovan.

Jag har också alltid tyckt det varit riktigt jobbigt att man i andra språk inte har ett bra och enkelt sätt att skilja på far- och morföräldrar och bena ut hur släkten egentligen ser ut.

Men som påpekats så lägger man åtminstone till maternal eller paternal i engelskan.

Jag tycker det är en ganska stor svaghet i språket om man inte naturligt kan beskriva släktrelationer.

Andra språk som är bra på det är kinesiska, hindi, tamil, turkisk och några andra språk där man precis som i svenskan har exakta ord för att beskriva släktrelationer.

Övriga nordiska språk har det också, men inte lika starkt och naturligt som svenskan har det. Jag släktforskar en hel del och det är fantastiskt hur bra svenskan hanterar släktrelationer.

Det finns ju dock en viss erfarenhet till riktigt liv. Morfar kommer ju vara mer viktig kommer vara där mer mer än farfar. Mer bara min erfarenhet, men vet att den delas av många.

Tycker svenskan är vettigare än engelskan i det här fallet. Sällan man snackar om "far- och morföräldrar", och har aldrig varit i en situation där jag saknat "grandpa" eller "grandma" vad jag kan minnas. Ovanligt att behöva snacka om båda sidor.

Engelskan saknar ett ord för "blunda". Engelskan har inte ett ord för att "lipa". Engelskan skiljer inte på "hals" och "nacke". Och tusen andra exempel.

Språk är olika - lev med det. Men man kan ändå uttrycka sig helt utan problem i alla språk.

Bara om man endast har svenskan och engelskan som referens och inte kan ett skit om andra språk så imponeras man av engelskan. Särskilt om man samtidigt är rätt kass på mer avancerad svenska.

Jag tycker att det är lite drygt när man har kusiner vilkas farfar är min morfar och han benämns som farfar i kusinernas sammanhang. Då tänker jag alltid i en millisekund att man syftar på min farfar.

Tråd finns, posta i den: l (FB) Svenska det enda språket som skiljer på mor- och farföräldrar? Denna tråden läses permanent.
/Mod.