Usla villkor för långivare till staten enligt professor. Varför låna ut sina pengar?

Statsminister Ulf Kristersson har tidigare meddelat att staten ska låna 300 miljarder kronor. Igår lyssnade jag på "Förmiddag med P1". I det programmet intervjuades professor Harry Flam. Han fick frågan om det var en bra idé. Han verkade tycka att det var en kanonidé. Detta av följande anledningar:

- Räntan blir låg. Detta åstadkoms genom att låna av få långivare som lånar ut mycket på en gång. Enligt professorn vill folk som lånar ut lite pengar ha hög ränta, men för någon som lånar ut mycket räcker det med lite ränta. Dessutom sparar man in på administration genom att hålla sig till ett fåtal långivare.

- Staten bestämmer när den vill betala tillbaka. Professorn förklarade att staten kan hålla inne med amorteringar i princip hur länge som helst.

- Inflationen kommer minska lånens värde, så att när lånen väl betalas tillbaka så har betalningarna ett lågt värde jämfört med vad staten lånade från början.

En fråga som inte berördes i intervjun var hur svårt det skulle vara att hitta långivare som går med på detta. Vilka stollar är det som går med på att låna ut sina pengar med dessa villkor?

Privatekonomi --> Nationalekonomi
/Moderator

Pensionsfonder, försäkringsbolag och kanske någon annan stat.

När det var som lägst räntor fick långivare negativ ränta.

Den enkla frågan ”varför i hela världens namn skulle någon någonsin låna ut pengar till stater?” besvaras nog enklast med ”för att stater (i alla fall sådana som Sverige) håller nästan alltid sina löften mot sina långivare, till skillnad från andra låntagare”.

Investerare varierar vad gäller deras aptit för risk. Men det finns alltid investerare som vill ha en låg risk. Åtminstone för en del av sina investeringar. Att låna ut pengar till skötsamma stater är den slags investering som innebär lägst risk.

De som vill ha lite bättre villkor på sitt kapital än de har idag?
De som kan tänka sig samma villkor eller lite sämre villkor, men vill minska risken för en viss del av kapitalet?
Skulle de vara stollar menar du?

Oj nu ställde du en motfråga så då blir jag tvungen att svara.

Lånar man ut sina pengar till någon som själv bestämmer när lånet ska betalas tillbaka och som betalar låg ränta samtidigt som lånet käkas upp av inflation, ja då är man en stolle.

Räntan blir ca 0% realränta. Där då inflationen måste uppskattas för löptiden. Sedan stämmer inte detta med 0% exakt eftersom olika marknadsaktörer kan ha lite olika estimat. Och efterfrågan på tillgångar att spara i kan variera lite över tiden.

Att det blir ca 0% har att göra med att risken se som närmast obefintlig. För närvarande iaf.

Det går inte riktigt att begära mer än 0% om risken är approximativt 0.


Det stämmer inte alls. Flam borde gå en grundkurs i NEK.
Principalen (dvs lånebeloppet) återbetalas när obligationens löptid är slut. Då amorteras hela beloppet.

Staten kan naturligtvis i samband med det emittera ett nytt obligationelån. Där nominell ränta blir något annat. Men det är ett nytt lån.


Ytterligare ett skäl för Flam att gå en grundkurs i NEK.
Med 0% i realränta minskas inte alls skulden utan man betalar i ränta lika mycket som inflationen minskar skulden.
Det finns ingen Win för staten här.

Att låna ut till 0% realränta är detsamma som att få gratis förvaring. Det är inte tokigt alls för de som vill ha riskfri förvaring. Och för de som vill justera risken för en portfölj. Har man en del för riskabla tillgångar kan man blanda in statsobligationer för att få den risknivå på portföljen man vill ha.
Försäkringsbolag t ex är inte så sugna på att sitta med risk, så för dom är riskfri förvaring ganska ok.

Om vi tillfälligtvis bortser från professorns eventuella tillkortakommanden inom sitt huvudämne, och istället betraktar ditt svar som korrekt. Vad är då fördelen med att låna ut till staten jämfört med att förvara pengarna i madrass?

Säg att inflationen är två procent per år. Om du lånar ut 100 kronor till staten i ett år till en nominell ränta på två procent (dvs. 0% realränta) har du 102 kronor vid årets slut, som har samma köpkraft som i början av året. Om du däremot stoppar en hundralapp i madrassen får du ingen avkastning alls, och sitter med 100 kronor vid året slut, som har en lägre köpkraft än vad du hade i början av året, på grund av inflationen.

Han försöker nog förenkla. Men när man förenklar så det blir direkt fel är det inte så lyckat.

Du lånar ut till staten både när du har kontanter eller köper statsobligationer.
Kontanter är fordringar på Riksbanken som ger 0% nominell ränta. Med en inflation på säg 2% så är realräntan -2%.
Då är det bättre med statsobligationer som ger 0% realränta.

Sedan är i sig inte kontanter ett alternativ till statsobligationer. De senare startar på 1 MSEK.

Ska någon ha någorlunda likvida tillgångar på säg 10 mdr så är statsobligationer (eller för all del bostadsobligationer) ett hyggligt alternativ.
Man kan naturligtvis tänka sig att dom placerar 10 mdr på ett sparkonto på banken. Men då måste Banken göra något med dessa 10 mdr. Och då är statsobligationer det som gäller. Då är det lika bra att köpa direkt istället för att gå omvägen via en bank.

Nu var jag var nödgad att svara även om du inte ställde en fråga.
1. Ett institut lånar ut pengar till staten för att få bättre avastning på kapitalet än annars vore möjligt.
2. Ett institut lånar ut pengar till staten för att man får lika hög ränta som de andra alternativ man har + t ex en fördel som större säkerhet.
Naturligtvis räknar man med i kalkylen att det finns inflation och försöker kalkylera med hur hög den kommer att bli och detta är inget märkligt alls. Dessutom brukar finns det realränteobligationer. Så du kan vara lugn över att det är mycket kunniga människor som gör dessa bedömningar och tävlar ot varandra för att investera i dessa obligationer. Inga stollar alltså.
3. Staten betalar tillbaka lån genom amorteringar eller oftast genom en stor slutlig betalning till den långivare det är frågan om (vid obligationer får långivaren tillbaka hela beloppet efter löptiden = förfallodagen), men finansierar detta inte sällan med att ge ut nya obligationer. Dvs staten amorterar inte av sina lån utan tar nya. Det beskrivs ibland slarvigt som om staten inte betalar/amorterar sina lån.
Förstår du bättre nu?
--------------
Nu går jag i alla fall och lägger mig efter denna enkla folkbildande insats.

Alla statsobligationer har en löptid. Det finns alltid ett datum när lånet ska betalas tillbaka i sin helhet. Svenska staten bestämmer inte själv när lånet ska betalas tillbaka.

Sedan amorterar man inte av varje månad som på en vanligt konsumentkredit, men det innebär inte att lånet inte amorteras. Det är bara en enda slutamortering i slutet av lånets löptid.