"Korn"-sädesslaget.

Eftersom jag bor alldeles intill gränsen mot Norge, var jag härom dagen på studiebesök på en gammal kvarn på andra sidan gränsen.

När jag satt och läste på anslagen, förstod jag genom uteslutningsmetoden att "korn" heter "bygg" på norska. De övriga sädeslagen hette lika, om än med lite annorlunda stavning.

Jag kom sedan att tänka på att detta gäller alla de germanska språken. Tre sädesslag heter nästan lika på de flesta germanska språk, med något enstaka undantag.
Beträffande "korn" är det stora variationer.

svenska-korn
norska-bygg
danska- byg
tyska Gerste
holländska-Geerst
engelska- barley

Finns det någon anledning, eller är det slump?

Här har du svaret: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Korn

Tack!

Då har det alltså hetat "bjugg" i Sverige fram till mitten av 1500-talet.

Vid denna tid går rågen om kornet som den primära brödsäden och "bjuggen" blir då djurfoder och får det gamla ordet för "säd" i största allmänhet, och som fortfarande används i Norge.

Ordens ursprung är då gemensamt för de nordiska språken. (utom färöiska)

De västgermanska har då också gemensamt, där engelskan sticker ut med sitt Barley.

Det handlar nog om två ord.

svenska-korn
tyska Gerste
holländska-Geerst

Lär vara ljud-språkförändringar. (K/G O/E)

engelska- barley
norska-bygg
danska- byg

Förmodligen gammalengelska ljudförändringar. (EY/G) Det är alltså ungefär som dialekter som blir mer och mer annorlunda tills ett nytt språk uppstått. Det har tidigare varit samma ord.

Har skörbjugg någon koppling till kornet?

Nej, skörbjugg är en förvanskning av latinets scorbutus.

Roligt onödigt vetande: E-nummer 300, askorbinsyra, är... c-vitamin. Detta kommer ursprungligen från att man listade ut att det var c-vitaminet i frukterna sjömännen hade med sig som motverkade skörbjugg, och namnet kommer från latinska negationen a- (icke, o-) och scorbutus. Ascorbutus, "icke-skörbjugg".

När du ändå håller på:

Rågen tog över som det huvudsakliga sädesslaget för humanföda och behöll den rollen i hundratals år. Korn är ett väldigt tåligt sädesslag, men kornmjöl har helt usla bakegenskaper.

Idag är vete det största spannmålsslaget, men länge var det mer en dyr specialprodukt som användes till finare bakverk och de högre ståndens bröd, och odlades i mindre omfattning i södra och mellersta Sverige. Det var först tidigt 1900-tal som det började komma allt härdigare vetesorter som framgångsrikt kunde odlas allt längre norrut i Sverige.

Det har kognater även i färöiska/isländska: https://en.wiktionary.org/wiki/bygg !

Det som satte igång allt i mitt huvud var att guiden ömsom talade om "bygg" ömsom om "korn". Som svensktalande blev det konstigt för mig. Jag fick så småningom klart för mig att "korn" är det norska ordet för "säd".

Så verkar det enligt Stenbballes länk även ha varit i Sverige från 12-1500-talet

Och den civiliserade världen kämpar alltjämt, icke utan framgång, för att få amerikanerna att inse att corn inte betyder majs (eng. maize) utan något ospecifierat sädesslag!

Nä, det gör det inte.

Ordet korn är ett indoeuropeiskt arvord som har förändrat sig mycket lite sedan urgermansk tid, som man kan se på tyskans Korn och engelskans corn. Det hette kaúrno på gotiska, och är kognat med latinets granum och ryskans зерно; den rekonstruerade indoeuropeiska formen är *grno-, och verkar inte ha betytt något annat än (sädes)korn.

Gerste härstammar från det urgermanska gerstō, av oklart ursprung, möjligen besläktat med hordeum, latinets ord för sädesslaget korn och isåfall förmodligen härstammande från ett urindoeuropeiskt *g̑hers- med betydelsen darra - kornet med sina långa spröt darrar ju lätt i vinden.

Barley, på fornegnelska bærlic, har lite oklart ursprung, men är förmodligen besläktat med forneng. bere, ursprunget till dagens engelskas beer.

Byg(g) - det svenska bjugg har undergått en brytning som grannspråken har undgått - har samma ursprung som bygga och bo, i den ursprungliga betydelsen odla - bjugg är alltså det man odlar.

Som synes har alla de fyra orden olika ursprung.