Citat:
Ursprungligen postat av
Anatoliy
Jag är ingen ekonom. Jag har fast anställning. Jag har inget sparande. Jag börjar precis nu bli klar med alla skulder jag någonsin har haft. Under hela mitt liv har jag levt från lön till lön. Det började med ett äktenskap som gick i kras och ett lån behövde tas för att bygga ett nytt liv, vilket spann utom kontroll.
Nu när jag börjar få lite pengar sparade för första gången så läser jag samtidigt att börserna kraschar och massor har blivit av med massor av pengar. Detta är ju tråkigt tänker jag, jag är 100% kapitalist och älskar om folk har pengar, men jag blev inte så påverkad av börserna för jag har ju inget investerat. Samtidigt som jag tycker att det är tråkigt att folk blir av med sina pengar, så känner jag också en liten tröst. Är det någon som förstår hur jag tänker när jag säger så? Det känns som att även fast jag inte sparat några pengar, så känns det som att "alla andra" också har en ansträngd ekonomisk situation. Så jag är inte ensam utfattig, utan jag tillhör kanske till och med någon form av mellanskikt/börjar göra.
Varför bryr jag mig, ja jag vet inte riktigt...
En som har investerat en mille och nu bara har 800tkr i eget kapital har visserligen förlorat 200tkr, men att säga att han har en ansträngd ekonomi är nog att ta i lite mycket. Sen är det så att det nog inte aktiebörsen man skall springa till när man sparar sin första krona - det kan låta tråkigt, men först bör man ha en buffert till oförutsedda utgifter och då vill man nog helst ha räntesparande.
En som däremot har tomt på kontot den 23:e och får en oförutsedd utgift har en ansträngd ekonomi kan jag tycka. När du måste ta lån för att täcka kostnader så är det inte bra helt enkelt.
Av samma anledning är den som inte sparar eller ens har möjlighet till det en som har en ansträngd ekonomi. Kommer där något plötsligt i utgiftsväg så brakar spiralen iväg mot kronofogden. Det är också att ha en ansträngd ekonomi.