Citat:
Ursprungligen postat av
proconsul
Såg ett program med David Blaine i Indien, ett avsnitt av en serie som ligger på Disney.
Han träffar människor som utför de mest hisnande saker, rullar runt i krossat glas, äter glas, poppar ut ögonen med svärd, sticker nålar genom kroppsdelar och andra saker som verkar helt omöjliga.
En man lägger huvudet på en marmorplatta, en annan man håller en yxa mot hans bakhuvud, en tredje slår med en slägga på yxan och marmorplattan spräcks. Helt galet.
Alla de här människorna har en stark tro på gud och anser att de klarar av sakerna de gör genom guds kraft. bara det att de har olika gudar. Sikherna har en gud, fakirerna har en annan, en kringresande cirkus har en tredje.
Detta visar för mig att all kraft de har kommer inifrån dem själva och deras föreställning om gud är bara ett sätt att få fram den på. Alla vägar bär till Rom, om man säger så.
Reflektioner?
Det finns bara en Gud men Gud manifesterar sig på olika sätt i olika religioner. Lek med tanken att Gud faktiskt har manifesterat sig på olika sätt genom årtusendena. Kvar finns då människor i olika religioner som tycker att just de har rätt och ingen annan. Sedan har vi religiösa inom samma religion som bråkar om hur just deras manifestation ska tolkas och förstås. Gud är dock en oberoende variabel i allt detta. Tron på Gud för mig är självklar, och jag är i princip trinitarianskt kristen, men jag rycker på axlarna åt självbelåtna, arroganta dogmatiska religioner och denominationer. Gud är
större, som muslimerna brukar säga.