Citat:
Trots allt detta tjat om mångfald så tror jag att jag aldrig har hört något övertygande argument kring varför mångfald som ett självändamål skulle vara positivt för slutresultatet i ett projekt eller på en arbetsplats.
En tidigare arbetsgivare till mig bestämde sig för att anställa en muslimsk neger med ursprung i Somalia till att utföra mindre kvalificerade uppgifter:
- Det hade varit fördelaktigt om man hade kunnat sätta textremsa på vissa personer när de pratar i det verkliga livet, likt man gör i filmer och TV-serier, för det gick knappt att begripa vad karln sa ibland, och när han väl lyckades göra sig förstådd så var det han sa ofta väldigt torftigt. Här var mångfald inte en fördel.
- Han var - på grund av sitt ursprung från Afrikas horn, en del av världen som huserar några av jordklotets mest lågintelligenta befolkningsgrupper - inte heller den vassaste kniven i lådan och hade, trots en genomförd kandidatutbildning i ryggsäcken, en hopplöst snäv världsbild och en väldigt begränsad allmänbildning och logikförmåga. Jag vet, en utbildning idag är ingen garanti för att en person faktiskt förstår sig på världen bättre än en outbildad individ, men ändå... Här var mångfald inte en fördel.
- Han var muslim, och det skapade en ordentlig kulturell distans mellan honom och övriga gruppen på en uppsjö olika punkter, vilket borgade för ett ytligt samtalsklimat som givetvis inte främjade någon sammanhållning, åtminstone inte där han var inblandad. Här var mångfald inte en fördel.
Så på de områden där en arbetsgrupp eller ett företag brukar behöva vara starka för att lyckas - alltså inom kommunikation, intelligens och kompetens samt sammanhållning - så var det inget av områdena som blev bättre av att anställa en muslimsk neger med kraftigt begränsad språk- och tankeförmåga. Så när det väl kom en "nedgång i marknaden" så var beslutet inte så svårt gällande vem som fick lämna företaget...
Mångfald är något man arbetat länge med att försöka kila in i zeitgeisten för att få det att framstå som den stora, definierande faktorn som gör hela skillnaden med avseende på organisationers framgångar, trots att det historiskt sett gått alldeles utmärkt (ja, förmodligen ännu bättre) att skapa t ex framgångsrika företag utan att kvotera in de så kallade minoriteterna. Den största anledningen till att man vill klämma in de omhuldade minoriteterna på alla möjliga ställen är att det vanligtvis finns pengar för dem att hämta. Det kokar ner till ekonomisk omfördelning, så det är i vanlig ordning samma gamla kulturmarxististiska dravel.
En fråga man kan ställa till mångfaldsvurmare är om de helst skulle välja sina vänner själva eller om de skulle vilja få en uppsättning vänner tilldelade sig baserat på vänskarans yttre attribut, sexuella läggning, etc. Jag är ganska övertygad om att de flesta skulle föredra att välja sina vänskaper själva, eftersom personkemi är en av de viktigaste komponenterna vid goda vänskapsförhållanden. Men när det gäller t ex företagande, som även det till stor del handlar om personkemi och gruppdynamik, så ska plötsligt någon "hållbarhetschef", myndighet eller politiker kliva in och bestämma. Det är väldigt märkligt och onaturligt. Och så väldigt många har fallit för det här sorgliga hjärntvättsnarrativet pådrivet av de ångestfyllda och vilsna oikofoberna och självhatarna på den politiska vänsterflanken.
Framtvingad 'mångfald' är enfald.
En tidigare arbetsgivare till mig bestämde sig för att anställa en muslimsk neger med ursprung i Somalia till att utföra mindre kvalificerade uppgifter:
- Det hade varit fördelaktigt om man hade kunnat sätta textremsa på vissa personer när de pratar i det verkliga livet, likt man gör i filmer och TV-serier, för det gick knappt att begripa vad karln sa ibland, och när han väl lyckades göra sig förstådd så var det han sa ofta väldigt torftigt. Här var mångfald inte en fördel.
- Han var - på grund av sitt ursprung från Afrikas horn, en del av världen som huserar några av jordklotets mest lågintelligenta befolkningsgrupper - inte heller den vassaste kniven i lådan och hade, trots en genomförd kandidatutbildning i ryggsäcken, en hopplöst snäv världsbild och en väldigt begränsad allmänbildning och logikförmåga. Jag vet, en utbildning idag är ingen garanti för att en person faktiskt förstår sig på världen bättre än en outbildad individ, men ändå... Här var mångfald inte en fördel.
- Han var muslim, och det skapade en ordentlig kulturell distans mellan honom och övriga gruppen på en uppsjö olika punkter, vilket borgade för ett ytligt samtalsklimat som givetvis inte främjade någon sammanhållning, åtminstone inte där han var inblandad. Här var mångfald inte en fördel.
Så på de områden där en arbetsgrupp eller ett företag brukar behöva vara starka för att lyckas - alltså inom kommunikation, intelligens och kompetens samt sammanhållning - så var det inget av områdena som blev bättre av att anställa en muslimsk neger med kraftigt begränsad språk- och tankeförmåga. Så när det väl kom en "nedgång i marknaden" så var beslutet inte så svårt gällande vem som fick lämna företaget...
Mångfald är något man arbetat länge med att försöka kila in i zeitgeisten för att få det att framstå som den stora, definierande faktorn som gör hela skillnaden med avseende på organisationers framgångar, trots att det historiskt sett gått alldeles utmärkt (ja, förmodligen ännu bättre) att skapa t ex framgångsrika företag utan att kvotera in de så kallade minoriteterna. Den största anledningen till att man vill klämma in de omhuldade minoriteterna på alla möjliga ställen är att det vanligtvis finns pengar för dem att hämta. Det kokar ner till ekonomisk omfördelning, så det är i vanlig ordning samma gamla kulturmarxististiska dravel.
En fråga man kan ställa till mångfaldsvurmare är om de helst skulle välja sina vänner själva eller om de skulle vilja få en uppsättning vänner tilldelade sig baserat på vänskarans yttre attribut, sexuella läggning, etc. Jag är ganska övertygad om att de flesta skulle föredra att välja sina vänskaper själva, eftersom personkemi är en av de viktigaste komponenterna vid goda vänskapsförhållanden. Men när det gäller t ex företagande, som även det till stor del handlar om personkemi och gruppdynamik, så ska plötsligt någon "hållbarhetschef", myndighet eller politiker kliva in och bestämma. Det är väldigt märkligt och onaturligt. Och så väldigt många har fallit för det här sorgliga hjärntvättsnarrativet pådrivet av de ångestfyllda och vilsna oikofoberna och självhatarna på den politiska vänsterflanken.
Framtvingad 'mångfald' är enfald.
Precis som jag har nämnt tidigare här. Inget företag har gått från 0 till 100 pga mångfald.
Inom IT är det vanligt att hits likasinnade personer bestående av vita män med passion för teknik (Microsoft och Apple) alt asiater (japaner = Nintendo och Toyota).
