Leva för sina barn?

Skiljsmässa med småbarn, nu uppsagd och arbetslös utan karriär, inga vänner. Så är det verkligen bättre att leva på för barnens skull trotts att man snart är hemlös, arbetslös och samhället botten? Bo på en parkbänk..är det inte bättre då att försvinna i en "olycka"?
Eller hur skulle ett sånt liv kunna se ut när man lever för barnens skull men inte kan ta hand om sig själv?

Jag tycker du har ett faktiskt onödigt negativt perspektiv här.

Skilsmässa är förstås oftast plågsamt och besvärligt för män, men det är även en chans till nystart.

Nog är det inte omöjligt att fixa ett nytt jobb, och några nya vänner?? Visst, det är svårt men knappast omöjligt. Du fixar det, om du bara bestämmer dig och krigar på.

Du vill väl kunna träffa dina barn ibland framöver? Och kunna känna att du är värd en gnutta respekt? Även i dina egna ögon.

Vill du utveckla varför du inte tror att du kan ta hand om dig själv?

För många år sedan läste jag en artikel om en ung kvinna här i Sthlm vars pappa var hemlös. Han bodde i en hydda ute i skogen (vi har några större skogar här nära storstaden), men de umgicks ändå regelbundet och ibland sov hon över hos honom. Han hade uppenbarligen dålig ekonomi och udda livsstil, men lyckades ändå behålla ett vaket och respektfullt och kärleksfullt nyfiket beteende mot henne, och var respekterad av henne. Jag tror att många barn uppskattar att bara ha sina föräldrar i livet, om föräldrarna inte är en nämnvärd belastning, och om föräldrarna har en hyfsat positiv attityd, så spelar övriga faktorer som ekonomi och boende och status inte så stor roll.

Du behöver jobba på att inte bli deprimerad och bitter, för sådant brukar förstöra relationer. Nåja, det kommer ordna sig med tiden för dig tror jag.

Om jag fick välja skulle jag leva för barnen.
Gör man misstag får man lära sig den hårda vägen.
Du kan ju börja med att leva för din egen skull.

Kan säkert kännas rätt jobbigt just nu, men det kommer förändras framöver.

Istället för att leva för barnen skulle jag satsa på att leva för dig själv.

Använd den här tiden nu mellan arbete för att hitta tillbaka till den du var innan exet. Varför inte prova att säsong på någon bar på en semester ort i sommar bara för att ha kul och se något annat. Lönen kommer vara skit, men det kommer få ditt cv att sticka ut och visa på att du gjort upp med dig själv och gått vidare (ingen vill anställa någon bitter)

Jag är redan bitter och förstört mitt psyke. Vill inte leva mer, vill bara se vad de finns för alternativ innan jag råkar ut för "olyckan". Jag orkar liksom inte. De enda som håller mig kvar är barnen men tänker att dem får de bättre utan att se pappas förfall som inte orkade ta sig upp igen efter kraschen.. förlåt. Min snuttefilt, självhat och självömkan är oklädsam, jag borde redan hoppat

Om du har självdestruktiva tankar så finns det hjälp att få.
- Hjälplinjen på telefon 90390. Du som är över 18 år kan ringa eller skriva.
- Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.
- Jourhavande präst nås via telefonnummer 112. Du kan också mejla eller chatta.
- Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 90101.

Om du talar svenska och är beredd att röra på dig så går det att få arbete, läget är inte hopplöst. Dina barn klarar sig just nu, fokusera på att få ihop ditt eget liv så att du kan finnas där för dem länge.

Du är inte oklädsam, du är mänsklig. Lägg dig på en lagom nivå så orkar du.

Hamnade en relevant video i mina rekommendationer:
What Do Men Have to Live For? Aaron Clarey
https://www.youtube.com/embed/1_ECusS-HNE

Men varför skulle det gå så illa? Vi har trots allt ett skyddsnät i Sverige som ska fånga upp människor när livet är som jäkligast.

Du behöver omvärdera meningen med livet. Det kan ta ett tag och du kan behöva hjälp med det, men till slut kommer du få nya perspektiv.

Att ge upp är förstås inget alternativ när du har småbarn, så det kan du utesluta direkt.

Hur skulle dina barn känna om några år när dom förlorat sin pappa bara för han inte orkade? Hade ju bara blivit pinsamt.. kämpa på skaffa ett jobb och skit i kärleken ett tag så ska du se det vänder.

Om du redan har bestämt dig för att dö i förtid så hoppas jag att du har en livförsäkring så att dina barn får sin försörjning säkrad. Det är ganska fattigt och hemskt att leva med den ekonomi som bara en förälder kan ge.

Dina barn bryr sig om DIG som person. Som pappa. Ovillkorlig kärlek. Inte vad du har eller inte. Livet går upp och ned. Du har fina barn att leva för. Ställ dig upp och red ut ditt liv och ditt välmående(åtminstone för dina barns skull).

Du förstår inte hur mycket du kommer skada dina barn om du begår självmord. Det är inte värt det.

Man behöver ju inte lägga sig ner och ge upp bara för att livet stundtals går emot en. Ja, skilsmässa är urtrist. Nej, det är inte alls kul att bli uppsagd från jobbet. Men går jorden under?

Ta tag i dig själv. Får du inte fatt i nytt jobb inom kort, utbilda dig! Se till att ta dig i kragen och hitta nytt boende. Börja umgås med folk! Har du inga bekanta, skaffa en hobby och träffa folk genom den. Dina barn vill ha sin farsa, och du kan skapa dig ett drägligt liv.