Jag har suttit med lite liknande funderingar.
Jag är kvinna i senare delen av 20-årsåldern och har i princip alltid dragits till män i min egen ålder eller möjligtvis några år äldre. Men jag läser just nu på högskola och har en lärare i min nuvarande kurs som jag är så sjukt attraherad av. Jag tycker han ser riktigt bra ut utseendemässigt, men han är också väldigt smart, det märks i hans underivsning att han kan sitt område och han har forskat och grejer, vilket jag tycker är attraktivt. Grejen är att han är i sena 50-årsåldern och jag blir obekväm bara av tanken på att jag attraheras av honom, har aldrig attraherats av någon i den åldern innan så vet inte varför den här mannen är undantaget. Men åldersskillnaden på över 30 år ger mig the ick. Han är närmare min farfars ålder än min pappas.
Nu har jag såklart inga tankar eller planer på att faktiskt agera på de här känslorna, det är bara en liten oskyldig crush för stunden, men det har fått mig att fundera kring vart man brukar dra en gräns för vilken åldersskillnad som är normal gällande attraktion (givet att båda är vuxna). Liksom när slutar det vara en smaksak och börjar kännas lite skumt eller till och med äckligt i mångas ögon? Eller är det verkligen så att ålder bara är en siffra och inte spelar någon roll?
