SDS: Har ni sett Jan Axelsson någon gång?… skapare av…Flashback (SDS 2025-03-16)

Vad vet vi om den här Andreas Ekström då? Vad är det som gör honom till en fanbärare av dygd, moral och sanning?

Han verkar se sig själv som frälsaren med alla rätta ideal och attribut. Självklart anser han sig lite bättre som journalist på en etablerad tidning och lika självklart vill han framhäva sitt arbete som det enda legitima för annars blir han ju av med jobbet sitt.

Såg honom mycket på nittiotalet

Han har skrivit många böcker varav en om Carola enligt Wikipedia.

varför ens skriva citatet då det inte har något att göra med resten av texten.

Det är verkligen det som är pudelns kärna. Svenska journalister vill sitta på ett sanningsmonopol genom att äga det lästa ordets plattform. Det gör att de kan tiga saker till tystnad eller lyfta något till en folklig skandal. Ekström talar tom återkommande om just ”publicistisk makt”.

Aftonbladet har tom gjort en serie om det kallat "Hatet på Flashback"
https://www.aftonbladet.se/story/hatet-pa-flashback

Jan Helin, Peter Wolodarski och Thomas Mattsson ser sig själva som de opinionsbildande upplysta. De bär upp demokratin i ett samhälle där de flesta helt enkelt inte klarar av en fri tillgång till information. Att låta vem som helst vara journalist eller skribent blir då ett hot mot deras position och i längden deras version av demokrati. De är ju trots allt de goda med rätt värdegrund, etik och moral.

Så när Ekström säger ”I den traditionella medievärlden finns system för sådant, från Tryckfrihetsförordningen till Mediernas etiknämnd (där jag är ledamot). Det finns pressetiska och yrkesetiska regler, och vi har ansvariga utgivare som oftast står redo att förklara sina beslut.” så utelämnar han en hel del…

Han kan publicera artiklar i sydsvenskan, han kan ta del av en mediavärld med folk han känner och han kan samtala med heltidsarbetande journalister. Med andra ord så är hans megafon betydligt större än den vanlige medborgaren. Det är som han säger en egen medievärld.

Ekström ser det ur en förlegad dynamik där man på en sida är en skribent och på den andra sidan är man en sorts läsande konsument. Ja, det är fallet om du sitter med en tidning i handen eller om du tittar på en TV men inte på ett forum där du kan interagera på en jämställd nivå. Är det något man ska trycka på så är det egenansvaret kring vad man gör med informationen och inte ett överförmynderi kring hur saker eventuellt kan landa hos vissa.

Jag som Flashback skribent räknar inte med att du tar till dig något av det jag skriver. Jag delar mina erfarenheter och lär mig från dina, det är en dialog och inte en monolog. Det är inget försök till att omvända dig eller någon annan. Men många ur journalistkåren vill inte ha det så. Istället så vill de ha ett sagostundsklimat där deras välvilliga röst blir det du tar till dig.

Vad är "fakta" och "sanningen" i deras värld?
“How many fingers, Winston?'
...
Sometimes, Winston. Sometimes they are five. Sometimes they are three. Sometimes they are all of them at once. You must try harder. It is not easy to become sane.”

Hade "offentligheten" avkrävts samma resonerade juridiska och moraliska ansvar som Flashback och dess grundare tar i praktiken då jädrar i min lilla låda hade samhället sett helt annorlunda ut!

Levd handling trumfar allt snickesnack.

Det han stör sig på är att enskilda personer numer har plattformar för att nå ut till många. Dels att flashback kan samla miljoner läsare och medlemmar och att deras gemensamma röst når ut till fler. Och dels att en individ, som i fallet Henrik Jönsson, som professionell entreprenör med internet kan marknadsföra sin privata åsikt och också når ut till fler. Att sådana plattformar inte mediegranskas tycker Ekström då är orättvist och farligt. Som argument anser han att flashback saknar kontroll av inlägg och att Jönsson utan kunskap kan säga vad han vill. I intervjuer menar Ekström att Jönsson blir bortgjord osv.

Precis som du säger så reagerar vi på att Ekström utelämnar en hel del. Det är en föråldrad taktik som inte längre fungerar. Hans argument kan med lätthet förkastas av fakta med några tangentslag bort. Ekström som granskare av internet - och föreläsare - vet det, men väljer envist inför den föråldrade skaran läsare av hans alster att dölja det uppenbara.

Hur kan Jan Axelsson ha större publicistisk makt än "riktiga medier" genom att bara erbjuda en plattform?

Citat:

Detta är inget omodererat forum om någon trodde det. Det finns gott om regler. Men vem upprätthåller dem? Hur går resonemangen när något tas bort eller får stå kvar? Sådant svarar han sällan och ofullständigt på, om alls.

Moddarna är partiska buhu och bla bla. Det finns 12 regler att förhålla sig till.

Det börjar bli lite tjatigt?

edit: man hittar de centrala argumenten tar sig för pannan och sen avfärdar man? Eller?

Jag har aldrig sett Andreas Ekström eller hört honom prata.

Mycket konstigt!

Fullständigt obildad krönikör. Axelsson var djupt involverad i samhällsdebatten redan när Flashback verkligen var underground. Sedan forumet blev mainstream har (vad jag kan bedöma utifrån Axelssons frånvaro) behovet av att försvara grundläggande principer om yttrandefrihet minskat - just eftersom Flashback i sig blivit det levande argumentet.

Den som följt Flashback i över 20 år vet vilken avgörande roll forumet spelat i svensk offentlighet. Plattformen har konsekvent utmanat eliter, stått emot tryck, och i många fall tvingat fram förändringar genom sin blotta existens och sin öppenhet - oavsett om det varit uppskattat eller inte.

Hittade för övrigt en SOU för inte så längesedan där Jan Axelsson benämns som en yttrandefrihetsextremist. Tyckte det var väldigt kul