Hur gör Stockholmare utan jobb?

Ni som bor i Stockholm.

Jag läser att många blir av med jobbet i Stockholm nu.

Hur gör människor i Stockholm i händelse av att de blir av med sitt jobb eller blir sjukskrivna eller blir pensionärer?

Vårt välfärdssystem är villkorat efter ganska låga summor. Maximalt A kassa är 32.000 utan inkomst försäkring men inkomst försäkringen är ju också rätt betingad och inte så långvarig samt dyr så jag tror många inte har det mer än den vanliga som ingår i fackförbund men den är väl typ 45.000? Och dom som tjänar 70.000 eller mer får ju livet upp och nedvänt när de blir av med jobbet.

Hur gör Stockholmare rent allmänt när de inte kan försörja sig genom arbete och våra socialförsäkringssystem inte är dimensionerade efter Stockholm, undrar jag?

Arbetsliv och arbetsmarknad --> Privatekonomi
/Moderator

A-kassan är maximalt 1200/dag - minus skatt. Har man en lön på 70 000/månad, så har man nog en del sparat.

Nej, det har man inte nödvändigtvis.

Jag bad inte om din korkade input.

Oftast har man minst ett halvårs lön avgångsvederlag så man hinner hitta nytt arbete, med så höga löner har du ofta tillgångar som kan belånas om det blir riktig panik.
Men på sikt måste man ju byta ner sig i boendekostnad om man inte går runt.

De som tjänar bättre löner har vanligen inkomstförsäkring utöver A-kassa vilket gör att det blir lättare att få ihop det ekonomiskt om man vant sig vid en hög lön och anpassat sina utgifter därefter.

Däremot kan man ju inte gå utan jobb alltför länge oavsett, då detta gör det svårare att få nytt jobb plus att den där inkomstförsäkringen inte varar för evigt, så det är ju mer tänkt som en övergångsfas. Är man långtidsarbetslös är det rätt givet att det blir svårt att få det att gå runt i Stockholm.

Sjukskrivning gör ju inte nån större skillnad om man får 80% av lönen, ligger man en bra bit över brytgränsen (alltså löner på typ 70 tkr) så blir det nästan ingen skillnad i nettolön så man "klarar" såklart en sjukskrivning ekonomiskt.

Tjänar man 70-80 tkr före skatt får man ut 49-54 tkr efter skatt, 80% av de bruttolönerna (dvs. 56-64 tkr) blir 42-46 tkr efter skatt, dvs. 7-8 tkr mindre i månaden vid en sjukskrivning, har man så kassa marginaler ekonomiskt att man inte klarar ett par tusen mindre per månad så är inte inkomstbortfallet det största problemet.

Blir man pensionär efter en karriär som höginkomsttagare har man väl rimligen nån form av pensionsplan utöver den statliga pensionen.

Du är medveten av att det finns ett maxtak på sjukpenning va 10 PBB per år. Så för 2025 är det inte ens 600k.

Det går bra om man bara lite ekonomiskt lagd och kan tänka sig att skära ner på onödiga vanor.

Tips är att sluta dricka alkohol helt och hållet, sluta äta ute eller beställa hem mat. Sluta med godis, chips och liknande på vardagar. Man kan unna sig detta på fredagar och lördagar.

Börja ägna tid och exempelvis gym och pengarna man la på alkohol och annat trams lägga på maten.

Inte vara så fixerad vid märkeskläder, det går hitta snygga kläder ändå på Zalando och Boozt. Passar på när det är REA.

Ägna tid och någon onlinekurs som kostar en slant med då har man något att göra. Gå in för gymmet 100 %.

Du är medveten om att det i t.ex. kollektivavtal finns försäkringar som täcker upp till 90% av lönen?

Har man såpass höga löner så har man även efterfrågad kompetens. Således de allra flesta hittar ett nytt jobb inom några månader och ytterst få blir långtidsarbetslösa. Oftast om man blir långtidsarbetslös så finns där andra orsaker som att kompetensen inte längre efterfrågas eller att man själv på personligt plan hamnat i problem.

Men en person som har kompetensen och förmågan att arbeta agerar nog också ganska effektivt med sin ekonomi. Skulle det vara helt kört med att få ett jobb så sänker man sin levnadsstandard, kanske flyttar till mindre bostad eller lever på besparingarna.

Många skyddsnät finns också om man har haft arbete länge, det är inte direkt att man behöver gå till sociala dagen efter.

Men det finns också en fara här, det är just att levnadskostnaderna kan vara höga. Det är nog vanligt att man är ganska högt belånad eller har höga bostadskostnader. Det är väl egentligen det enda man inte kan påverka så lätt?

Jo så är det men det gäller väl inte bara i Stockholm?