Citat:
Ursprungligen postat av
NiccoJ
Bland alla politiska bedömare och även bland ledande politiker i Europa menar man att Trumps utrikespolitik är ett bestående faktum.
Bra, Europa behöver rusta upp, men.
Om två år är det mellanårsval och Trump tappar troligen mycket makt. Om fyra år är det presidentval och USA får en ny president. Troligen kommer landet då delvis återgå till en något mer traditionell Europapolitik.
Ryssland har inga resurser att angripa något EU eller Nato land de närmaste 5-10 åren, så varför panik?
Det är en ingen panik. Det är fråga om insikter och ett logiskt resonemang, som har rätt litet med Trump själv att göra.
Första gången Trump blev vald så trodde många att det var en engångsföretelse, en udda situation som (som tur är) aldrig kommer att upprepas. Speciellt eftersom han sen blev brädad direkt i nästa val.
Men nu har amerikanerna valt honom igen. Så de enkla insikterna är att: 1) det här kan ju hända hur många gånger som helst, och 2) det går inte att lita på att en sån president som Trump håller vad USA lovat.
Den logiska slutledningen är att man behöver göra sig oberoende av USA och hålla tillräckligt avstånd till USA, för att minska de skadliga effekterna om det händer igen.
That's all, det är bara "common sense". För Europas del har man samarbetat med USA framförallt militärt och ekonomiskt, så nu gäller att göra sig självständiga militärt och ekonomiskt. Inget konstigt där.
För andra länder gäller andra utgångspunkter, om jag var kanadick så skulle jag tycka att man måste integrera sig handelsmässigt mycket mer med resten av världen och betydligt mindre med USA. Samma med Mexiko.
Om jag var Panama skulle jag smila upp mig i tre år till och under tiden förhandla med någon som har militär makt att skydda mig mot USA (eftersom Trump i princip hotat att invadera). Gissa vem det i så fall blir.
Om jag var Kina skulle jag se till att jag inte är beroende av import/export till USA gällande en endaste produkt, och dessutom försöka lägga vantarna på så många kritiska råvaror som USA är beroende av som möjligt. Eftersom att stoppa tillgången på dem (som Kina nu också gjort) får mycket värre effekter än litet förhöjda tullar.
Och om jag var EU skulle jag också försöka USA-proofa framförallt exporten, genom att hitta och utveckla andra marknader. Det finns inget EU egentligen är beroende av att köpa från USA (bortsett från LNG i nuläget), men en rätt stor del av exporten går dit. Och förstås se till att jag kan försvara mig själv, mot vem som helst (också USA).
Inget av det här har nåt med Trump personligen att göra. Det beror på att de amerikanska väljarna nu för andra gången var fullt beredda att välja en president som aggressivt angriper andra länder (tillsvidare bara ekonomiskt och politiskt), och att ingen av de andra demokratiska instanserna i USA gör det minsta för att begränsa eller stoppa en sån president.
Utan tillit finns det ingen "transatlantisk axel", och nu är den tilliten puts väck. Det har sist och slutligen ganska litet med Ukraina eller NATO att göra, fast just de frågorna syns mycket i media. Och det är hela USAs fel, det var USAs befolkning som valde den här vägen genom att välja Trump till president och att ge makten i senaten och kongressen till ett parti som inte lägger ett strå i kors för att stoppa honom (i själva verket hejar de på, vilket bara gör allt ännu tydligare).
Jag vet inte vad som skulle behöva hända för att man i Europa och resten av världen skulle kunna känna sig säker på att det här aldrig händer igen. Osäkert om det ens är möjligt, åtminstone för de generationer som idag är vuxna nog att greppa vad som händer (så säg 15 år och uppåt). Man behöver ju inte vara krutuppfinnare för att förstås det här.
Därför blir det långvarigt. En nästa "schysst" amerikansk president är inte tillräckligt för att reparera det som nu hänt. Inte ens nära. Och det är ju därför man reagerar som man gör, i EU och Europa.
