Citat:
Ursprungligen postat av
experten10
Ok, de backade inte på grund av det och MP ökade inte på grund av det. Men det hjälpte inte det minsta vilket var poängen. Ordet är värdelöst. Ett "rörelse"-ord.
Det är omöjligt att veta hur betydelsefullt begreppet är. Det hade krävts opinionsundersökningar där den konkreta frågan om folkutbyte ställs för att få en uppfattning, men är tämligen säker på att de flesta potentiella SD-väljare inte har några som helst problem med ordet. Man kan jämföra med begreppet "svenskfientlighet", som var ett s.k. rörelseord för 20 år sen, men som nu blivit normaliserat bland invandringskritiska väljare och som regelbundet brukas av SD-företrädare.
Citat:
Ursprungligen postat av
experten10
Du skrev själv att inga nazistpartier hade kunnat lyckas. Vad återstår då? ND? SD var inte speciellt starka efter valet 1998 vilket du antydde. 8 kommula mandat. Men, ok, du tror att Mark Abrahamsson av alla människor hade kunnat lyckas med något.
Det jag undrar är vad du tänker dig att det skulle kunna innebära konkret. Vad det skulle det betyda för Sverige? Vad skulle skillnaden vara? Vi vet ju att frasradikalism inte funkar.
Att SD:s framgångar lät vänta på sig berodde sannolikt på den skada clownpartiet Ny Demokrati åsamkade på 90-talet, där deras oseriösa agerande antagligen spred en känsla av hopplöshet bland väljare som kunnat tänka sig stödja uppstickarpartier.
Ja, ett parti som ND hade rent hypotetiskt kunnat lyckas, men förstås med andra företrädare än vad som var fallet. FPÖ, Front National och Vlaams Blok rönte stora framgångar på 90-talet och tidigt 00-tal, samtliga med en hårdare linje än SD. Kontentan är, som jag sagt tidigare, att SD på sikt kunnat nå framgångar utan att backa på precis allt som skilde dem från de borgerliga. En sann opposition ska få andra att anpassa sig efter den, inte tvärtom.