Bedövning funkade inte helt under operation, vart vänder jag mig?

Först få hjälp med sin fotskada av sjukvården. Sedan gnälla på FB över att bedövningen inte tog fullt ut. Därefter kräva skadestånd. Det är till att ha krav i vårt moderna samhälle.

Det är så skadeståndsrätten fungerat i västvärlden i alla fall de senaste fem hundra åren, läs Restitutio ad integrum. Har du problem med det får du flytta till Saharaöknen eller något annat laglöst område.

Jag ifrågasätter bara hur man kan ha mage att kräva skadestånd för lite smärta under en operation. I detta fall löste man det ju dessutom med en lokalbedövning.

Eftersom det inte går att få smärtan ogjord så löser man det med en ekonomisk kompensation.

De moraliska aspekterna är i sammanhanget helt ointressant, eftersom ett sådant här ärende som regel angår mellan dig och försäkringsbolaget.

Var i LöF’s bestämmelser står det att dem även definierar temporär som undvikbar patientskada? TS fick jue den vanliga dosen bedövning som dessutom verkade fungera när dem skar upp, men sen när dem märkte att det inte gjorde det blev lokalbedövad direkt. Att TS blev opererad en gång till, en operation som dessutom verkar ha gått bra och inga komplikationer verkar återstå gör inte TS fall starkare heller direkt.

Nu var det inte jag som påstod något kring LöFs villkor, eller gjorde en tolkning av det. Vill du ha svar på den delen får du citera rätt person.

Jag kommer heller inte läsa försäkringsvillkoren eftersom skadan är av ideell karaktär, och med några konstaterade brister i vårdutförandet talar i riktning för att TS har rätt till anspråk - utifrån min erfarenhet med liknande fall.

Du vet inte hur TS upplevt smärtan och kan därför inte avgöra om han bör söka ersättning – det är en individuell bedömning han själv måste göra. Försäkringsbolaget gör sedan sin egen utredning och fattar beslut utifrån den. Hur det beslutet formuleras kan du inte heller på förhand veta.

Eller så konstaterar vi att vi bor i Sverige och inte USA. Här kan vi inte få 300 miljoner för en operationsfadäs.

Det är ingen som gjort anspråk på 300 miljoner.
Summorna brukar röra sig omkring 3 000 - 20 000kr, beroende på det specifika fallet. Har någon avlidit till följd av vård är summorna omkring 30 000 - 100 000kr till varje efterlevande. Försäkringsbolagen har interna riktlinjer för hur skadeståndet beräknas. Hur det ideella skadeståndet ska beräknas överlämnar man åt försäkringsbolaget i ett första skede.

För ekonomisk skada, där TS kan åberopa t.ex kostnad för att ta sig till vårdinrättningen vid andra tillfället samt kostnaden för besöket om han inte har frikort, framställs som ett anspråk av den som söker ersättning direkt till försäkringsbolaget vid ansökan/under handläggningen. Det finns ingen gräns för hur stort det beloppet kan vara eller vad anspråket kan gälla. Däremot måste den sökande styrka varje utgift med ett underlag (bevis) på den ekonomiska skadan. Vidare måste den ekonomiska skadan ha relevans till följd av försäkringsfallet. Försäkringsbolaget får därefter bevilja eller neka utefter inkommet underlag.


Jag är glad att vi kunde reda ut dessa missförstånd kring hur skadeståndsrätten fungerar i Sverige.

Jag anar att du är av den typ som lever stämma folk och att mjölka ersättningar varhelst du kan. Måste vara ett jobbigt liv att vara rättshaverist

TS verkar ha fått lite extra ont av att bedövningen inte tog som den skulle. Det åtgärdades uppenbarligen direkt genom en extra ny spruta. Ska något ersättas är det väl den biten och inget av det andra du räknar upp....

Googla och kolla om det finns något liknande fall och vad som hände då? Min brorsa fick syrebrist och medföljande hjärnskada under operationen och 100 000 kr i ersättning (70-talet, men ändå.. ) så det är nog ingen gigantisk summa du kan förvänta dig.

Nej, jag är jurist och brukar bistå enskilda i civilrättsliga och förvaltningsrättsliga ärenden. Ersättningen jag får är från klienten (ibland genom dennes rättsskydd), inte från motparten.

På sätt och vis lever jag på att "stämma folk". Men det är en del av uppdraget jag åtar mig. Oftast gäller det hur ett avtal ska tolkas, och i andra fall är det utomobligatoriskt. För det mesta bistår jag folk att ta till vara på sin rätt. Men jag driver inte ärenden som är helt meningslösa.

Men nog om mig. Vem är du? Vad jobbar du med? Hur många år har du läst på universitetet/högskolan?


---


Hade jag blivit erbjuden ett uppdrag i likhet med TS så hade jag definitivt åtagit mig det. Eftersom det finns inga uppenbara hinder mot att han inte skulle få ersättning. Det vill säga han både bör och kan driva sitt ärende med framgång. Sen huruvida det blir så i slutändan kan inte ens den bästa advokaten förutspå.

Tja, då hade jag ju rätt. Du har ett direkt intresse i att folk kan plocka ut ersättningar. Ett yrke vars tjänster naturligtvis är rättmätigt efterfrågade och diskvalificerar min passus om Rätthaverist.

Man behöver inte ha en massa högskolepoäng för att ha en fullt fungerande hjärna som kan uttrycka en uppfattning om vad dom är rätt och fel i det här fallet. Det är bara fånig härskarteknik.

Men jag har några högskolepoäng. Om det nu mot all förmodan skulle ändra saken.