Hej, jag är en tjej på 17 år och behöver lite hjälp/tips angående min nuvarande relation.
Snälla snälla behöver hjälp.
Det är en lång text men behövde få med allt!
Jag och min kille har varit tillsammans sen i somras förra året och nu bor vi tillsammans. Ganska snabbt in i våran relation flyttade han långt ifrån Stockholm för att plugga på universitet. Jag bodde på stödboende från sommaren till september och fick inte åka iväg för soc. Men varje vecka åkte jag tåg i flera timmar till honom och riskerade mycket eftersom jag inte fick åka iväg från stödboendet. Vissa gånger när han var arg och vi bråkade så kunde han hota mig med att lämna om jag inte tog det första tåget som fanns till honom så jag gjorde alltid det. Efter ett tag pratade vi om att jag skulle flytta till honom för att det var jobbigt med distansen. Han träffade min familj på middag och vi pratade om att jag skulle flytta dit och dom sa ja till det. Jag gjorde ALLT för att bli av med Soc så jag kunde flytta till honom och tillslut flyttade jag hit.
Redan i början av relationen märkte jag vissa småsaker med honom som var kontrollerande och manipulerande. Och för ett tag sedan berättade han att han utnyttjade mig för att ligga och inte ville ha någon relation med mig och att han skrev med andra samtidigt. Han har gjort många fel i relationen. Vi bråkar ganska mycket men inte lika mycket som förut men när vi bråkar sitter jag oftast tyst för att inte trigga igång honom mer medans han står och skriker på mig. Varje gång vi bråkar eller han är arg så säger han taskiga saker som
”din lilla fitta”
”Din hora”
”Luffare”
”Snorunge”
”Är så äckligt besviken på dig”
Och mycket mer.
Oftast börjar våra bråk med att jag pratar med honom om något jag tycker är jobbigt eller om något jag mår dåligt över och då blir han arg direkt och det slutar med att jag ligger och gråter och ber om ursäkt. Många gånger tvingar han mig att säga förlåt och han brukar säga ”Du ska be om ursäkt 5 gånger annars kommer det bli värre”. Han tvingar mig oftast att göra sånna saker eller säga saker som jag inte vill.
Han tvingade mig att avbryta kontakten med min tjejvän som betyder allt för mig och alltid funnit vid min sida. Vi har varit vänner enda sen förskolan och har varit jätte tajta med varandra. Än idag har jag knappast kontakt med henne för att han ”inte litar på henne” även fast hon ej gjort något. Han lät mig ta lite kontakt med henne igen efter att jag kollade igenom hans lur när han sov för att jag kände på mig att något var fel. När jag kollade igenom hans telefon för någon vecka sedan så såg jag att han hade kollat på halvnakna tjejer på TikTok och gått in i flera tjejers profiler och kollat igenom. Han hade också sökt på våran granne som bor 2 dörrar ifrån oss när jag har sagt till honom att jag stör mig på henne för att hon försöker få hans uppmärksamhet hela tiden och en gång knackade hon på hans dörr innan jag flyttade hit. Han hade kollat igenom hennes TikTok flera flera gånger. När han vaknade berättade jag för honom vad jag hade hittat och han blev skit arg i början men sen förstod han varför jag blev så besviken och ledsen på honom sen sa han förlåt flera gånger och började gråta för första gången. Efter det sa han att jag kunde få ha kontakt med min vän och att hon kan få komma hit någon gång.
Jag känner mig så förnedrad när han alltid tvingar mig att be om ursäkt. Jag har gjort så mycket för honom. Jag flyttade från Stockholm till typ andra sidan Sverige för honom och lämnade allt för honom. Jag går fortfarande i skolan i Stockholm men åker nästan aldrig dit längre för han misstänker att jag ”kollar” på andra grabbar eller så anklagar han mig för att ”ha gjort något dumt”. När vi bråkar blir han aggressiv och kommer nära mig och skriker. Varje gång när han blir arg så tar han tag i mig så hårt att jag får blåmärken, greppar min käke skit hårt, tar tag i mitt hår hårt, håller för min mun när jag gråter, puttar in mig i väggen och ibland lägger han en kudde över mitt ansikte så jag knappast kan andas för att han tycker att jag ”gråter för mycket” och han är rädd att grannarna ska höra för då kommer dom tro att han misshandlar mig. Jag säger alltid till honom att det är fel att han gör sånna saker för han är rädd för grannarna istället för att bry sig om när han sårar mig så jag börjar gråta. Oftast börjar bråken med att jag berättar om hur jag känner angående saker han gör eller något jag tycker är jobbigt och då blir han arg direkt och det slutar med att jag får trycka ner mina känslor och be om ursäkt och bara brösta det.
Det finns mycket fler saker som hänt men en annan sak är att han vägrar presentera mig för hans familj. Dom enda jag träffat är ca 3 av hans kusiner. Men sen finns det flera av hans kusiner som vet om mig. Men han vägrar presentera mig för sin mamma och sina systrar och jag har försökt prata med honom flera gånger om hur ledsen jag blir att han inte låter mig träffa dom när han har fått träffa hela min familj och dom älskar honom och vill träffa honom hela tiden och frågar om vi vill komma på middag. Medans jag inte får träffa hans. Hans systrar har något emot mig och jag vet ej varför men dom säger saker om mig till honom som är taskiga och ena systern kallade mig hora framför honom, dock försvarade han mig och avbröt hela kontakten med henne så dom har inte kontakt längre. Men jag förklarar för honom att det gör ont att hans familj ska säga och tycka saker om mig och ha en sån bild utav mig när dom inte ens träffat mig och att det är taskigt mot mig att en av hans systrar fortfarande har hans ex på sociala medier. Han säger att anledning till att jag inte har fått träffa dom än är för religion även fast dom inte är kulturella av sig. Och han har sagt äckliga och respektlösa saker till mig om min familj och jag sitter och försvarar och pratar bra om honom för alla oavsett vad han gör och säger.
Jag får nästan aldrig ha smink på mig och innan så fick jag inte det överhuvudtaget men nu kan jag sminka mig men då blir det tjafs om jag vill sminka mig. Han vet om att smink är mitt största intresse och att jag tycker det är kul men det enda han säger när jag har smink eller när jag vill sminka mig är ”Du vill bara ha uppmärksamhet av andra grabbar”. Och han skämtar alltid på min bekostnad och han kan även skämta om när jag blev utsatt för övergrepp. Och han vill oftast ha mer sex än mig och när han vill så vill inte jag alla gånger och då säger jag till honom att jag inte är sugen men då blir han arg jätte länge och säger ”Hur kan man inte ens vara sugen på sin egna grabb?” Sen säger han att det konstigt att man inte är sugen för ingen anledning och säger ”Du kan inte ha sex med din egna kille men du kan med en våldtäksman?” Och det sårar mig skit mycket att han säger så och jag svarar alltid tillbaka att han inte kan sitta och säga att jag ”kunde ha sex med en våldtäksman” när jag inte ens ville och jag blev utsatt. Men han säger alltid att alla saker är mitt fel även fast det är han som gjort något som te.x igår när han gick till skolan som ligger 5 min härifrån och sen kom han hem efter ca 40 min och det första han säger är ”vem har varit här?” ”Vem har du legat med?” Och börjar anklaga mig för att jag tagit hit en grabb tillslut blir jag bara ledsen och säger ”jag blir skit ledsen av att du ens tror sånna saker om mig när jag sitter och gör allt för dig” och tillslut börjar jag gråta men då vill han att jag ska sluta gråta för det låter för mycket. Samma sak med att han kan provocera mig och säga taskiga saker och jag vet själv när jag börjar bli arg så jag ber alltid honom snällt att sluta för jag börjar bli irriterad men sen fortsätter han tills jag blir arg eller ledsen och då blir han arg istället och säger taskiga saker när jag bett honom snällt flera gånger.
Jag vet att dessa saker jag skrivit inte är rätt utav honom men samtidigt så älskar jag honom så jävla mycket och jag vet om att en kille som gör såhär gillar inte en på riktigt men dock så vet jag om att han älskar mig också. Han betyder skit mycket för mig och utöver dessa saker så har vi det skit bra och vi har jättekul tillsammans och vi har exakt samma humor och vi hittar alltid på skumma saker att göra. Och han har blivit bättre i sitt beteende med vissa saker men jag vet att det är så fucked up att han gör dessa saker men vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag vill verkligen ha en framtid med honom och vill bara vara med honom. Men just nu vet jag inte vad jag ska göra längre och kan inte sluta tänka på om jag bara ska flytta tillbaka till Stockholm eller vara kvar här. Problemet om jag skulle avsluta det är att jag vet inte hur jag ska få med alla mina saker till Stockholm. Och jag är familjehemsplacerad sen jag bara var några månader gammal och har bott hos min familj enda sen dess så det är min riktiga familj eftersom dom har varit där i hela mitt liv och tagit hand om mig men som jag skrev tidigare har jag haft Soc och dom har jag haft i hela mitt liv eftersom jag varit familjehemsplacerad. Men den socialtjänsten jag hade var sjuka i huvudet och ringde min mamma från ingenstans och sa ”du är inte hennes mamma längre och hon ska bo med sin biologiska mamma” sen tog Soc bort min placering hos mamma och om jag flyttar tillbaka nu kommer jag behöva bo hos min biologiska mamma och det vill jag verkligen inte efter det hon gjorde mot mig när jag föddes. Min mamma som jag var familjehemsplacerad med har nyss flyttat till en annan lägenhet och det finns bara 1 rum där men det rummet har min syster som är 16 så det finns ingen plats för mig.
Snälla snälla någon hjälp mig eller kom med något tips.
Snälla snälla behöver hjälp.
Det är en lång text men behövde få med allt!
Jag och min kille har varit tillsammans sen i somras förra året och nu bor vi tillsammans. Ganska snabbt in i våran relation flyttade han långt ifrån Stockholm för att plugga på universitet. Jag bodde på stödboende från sommaren till september och fick inte åka iväg för soc. Men varje vecka åkte jag tåg i flera timmar till honom och riskerade mycket eftersom jag inte fick åka iväg från stödboendet. Vissa gånger när han var arg och vi bråkade så kunde han hota mig med att lämna om jag inte tog det första tåget som fanns till honom så jag gjorde alltid det. Efter ett tag pratade vi om att jag skulle flytta till honom för att det var jobbigt med distansen. Han träffade min familj på middag och vi pratade om att jag skulle flytta dit och dom sa ja till det. Jag gjorde ALLT för att bli av med Soc så jag kunde flytta till honom och tillslut flyttade jag hit.
Redan i början av relationen märkte jag vissa småsaker med honom som var kontrollerande och manipulerande. Och för ett tag sedan berättade han att han utnyttjade mig för att ligga och inte ville ha någon relation med mig och att han skrev med andra samtidigt. Han har gjort många fel i relationen. Vi bråkar ganska mycket men inte lika mycket som förut men när vi bråkar sitter jag oftast tyst för att inte trigga igång honom mer medans han står och skriker på mig. Varje gång vi bråkar eller han är arg så säger han taskiga saker som
”din lilla fitta”
”Din hora”
”Luffare”
”Snorunge”
”Är så äckligt besviken på dig”
Och mycket mer.
Oftast börjar våra bråk med att jag pratar med honom om något jag tycker är jobbigt eller om något jag mår dåligt över och då blir han arg direkt och det slutar med att jag ligger och gråter och ber om ursäkt. Många gånger tvingar han mig att säga förlåt och han brukar säga ”Du ska be om ursäkt 5 gånger annars kommer det bli värre”. Han tvingar mig oftast att göra sånna saker eller säga saker som jag inte vill.
Han tvingade mig att avbryta kontakten med min tjejvän som betyder allt för mig och alltid funnit vid min sida. Vi har varit vänner enda sen förskolan och har varit jätte tajta med varandra. Än idag har jag knappast kontakt med henne för att han ”inte litar på henne” även fast hon ej gjort något. Han lät mig ta lite kontakt med henne igen efter att jag kollade igenom hans lur när han sov för att jag kände på mig att något var fel. När jag kollade igenom hans telefon för någon vecka sedan så såg jag att han hade kollat på halvnakna tjejer på TikTok och gått in i flera tjejers profiler och kollat igenom. Han hade också sökt på våran granne som bor 2 dörrar ifrån oss när jag har sagt till honom att jag stör mig på henne för att hon försöker få hans uppmärksamhet hela tiden och en gång knackade hon på hans dörr innan jag flyttade hit. Han hade kollat igenom hennes TikTok flera flera gånger. När han vaknade berättade jag för honom vad jag hade hittat och han blev skit arg i början men sen förstod han varför jag blev så besviken och ledsen på honom sen sa han förlåt flera gånger och började gråta för första gången. Efter det sa han att jag kunde få ha kontakt med min vän och att hon kan få komma hit någon gång.
Jag känner mig så förnedrad när han alltid tvingar mig att be om ursäkt. Jag har gjort så mycket för honom. Jag flyttade från Stockholm till typ andra sidan Sverige för honom och lämnade allt för honom. Jag går fortfarande i skolan i Stockholm men åker nästan aldrig dit längre för han misstänker att jag ”kollar” på andra grabbar eller så anklagar han mig för att ”ha gjort något dumt”. När vi bråkar blir han aggressiv och kommer nära mig och skriker. Varje gång när han blir arg så tar han tag i mig så hårt att jag får blåmärken, greppar min käke skit hårt, tar tag i mitt hår hårt, håller för min mun när jag gråter, puttar in mig i väggen och ibland lägger han en kudde över mitt ansikte så jag knappast kan andas för att han tycker att jag ”gråter för mycket” och han är rädd att grannarna ska höra för då kommer dom tro att han misshandlar mig. Jag säger alltid till honom att det är fel att han gör sånna saker för han är rädd för grannarna istället för att bry sig om när han sårar mig så jag börjar gråta. Oftast börjar bråken med att jag berättar om hur jag känner angående saker han gör eller något jag tycker är jobbigt och då blir han arg direkt och det slutar med att jag får trycka ner mina känslor och be om ursäkt och bara brösta det.
Det finns mycket fler saker som hänt men en annan sak är att han vägrar presentera mig för hans familj. Dom enda jag träffat är ca 3 av hans kusiner. Men sen finns det flera av hans kusiner som vet om mig. Men han vägrar presentera mig för sin mamma och sina systrar och jag har försökt prata med honom flera gånger om hur ledsen jag blir att han inte låter mig träffa dom när han har fått träffa hela min familj och dom älskar honom och vill träffa honom hela tiden och frågar om vi vill komma på middag. Medans jag inte får träffa hans. Hans systrar har något emot mig och jag vet ej varför men dom säger saker om mig till honom som är taskiga och ena systern kallade mig hora framför honom, dock försvarade han mig och avbröt hela kontakten med henne så dom har inte kontakt längre. Men jag förklarar för honom att det gör ont att hans familj ska säga och tycka saker om mig och ha en sån bild utav mig när dom inte ens träffat mig och att det är taskigt mot mig att en av hans systrar fortfarande har hans ex på sociala medier. Han säger att anledning till att jag inte har fått träffa dom än är för religion även fast dom inte är kulturella av sig. Och han har sagt äckliga och respektlösa saker till mig om min familj och jag sitter och försvarar och pratar bra om honom för alla oavsett vad han gör och säger.
Jag får nästan aldrig ha smink på mig och innan så fick jag inte det överhuvudtaget men nu kan jag sminka mig men då blir det tjafs om jag vill sminka mig. Han vet om att smink är mitt största intresse och att jag tycker det är kul men det enda han säger när jag har smink eller när jag vill sminka mig är ”Du vill bara ha uppmärksamhet av andra grabbar”. Och han skämtar alltid på min bekostnad och han kan även skämta om när jag blev utsatt för övergrepp. Och han vill oftast ha mer sex än mig och när han vill så vill inte jag alla gånger och då säger jag till honom att jag inte är sugen men då blir han arg jätte länge och säger ”Hur kan man inte ens vara sugen på sin egna grabb?” Sen säger han att det konstigt att man inte är sugen för ingen anledning och säger ”Du kan inte ha sex med din egna kille men du kan med en våldtäksman?” Och det sårar mig skit mycket att han säger så och jag svarar alltid tillbaka att han inte kan sitta och säga att jag ”kunde ha sex med en våldtäksman” när jag inte ens ville och jag blev utsatt. Men han säger alltid att alla saker är mitt fel även fast det är han som gjort något som te.x igår när han gick till skolan som ligger 5 min härifrån och sen kom han hem efter ca 40 min och det första han säger är ”vem har varit här?” ”Vem har du legat med?” Och börjar anklaga mig för att jag tagit hit en grabb tillslut blir jag bara ledsen och säger ”jag blir skit ledsen av att du ens tror sånna saker om mig när jag sitter och gör allt för dig” och tillslut börjar jag gråta men då vill han att jag ska sluta gråta för det låter för mycket. Samma sak med att han kan provocera mig och säga taskiga saker och jag vet själv när jag börjar bli arg så jag ber alltid honom snällt att sluta för jag börjar bli irriterad men sen fortsätter han tills jag blir arg eller ledsen och då blir han arg istället och säger taskiga saker när jag bett honom snällt flera gånger.
Jag vet att dessa saker jag skrivit inte är rätt utav honom men samtidigt så älskar jag honom så jävla mycket och jag vet om att en kille som gör såhär gillar inte en på riktigt men dock så vet jag om att han älskar mig också. Han betyder skit mycket för mig och utöver dessa saker så har vi det skit bra och vi har jättekul tillsammans och vi har exakt samma humor och vi hittar alltid på skumma saker att göra. Och han har blivit bättre i sitt beteende med vissa saker men jag vet att det är så fucked up att han gör dessa saker men vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag vill verkligen ha en framtid med honom och vill bara vara med honom. Men just nu vet jag inte vad jag ska göra längre och kan inte sluta tänka på om jag bara ska flytta tillbaka till Stockholm eller vara kvar här. Problemet om jag skulle avsluta det är att jag vet inte hur jag ska få med alla mina saker till Stockholm. Och jag är familjehemsplacerad sen jag bara var några månader gammal och har bott hos min familj enda sen dess så det är min riktiga familj eftersom dom har varit där i hela mitt liv och tagit hand om mig men som jag skrev tidigare har jag haft Soc och dom har jag haft i hela mitt liv eftersom jag varit familjehemsplacerad. Men den socialtjänsten jag hade var sjuka i huvudet och ringde min mamma från ingenstans och sa ”du är inte hennes mamma längre och hon ska bo med sin biologiska mamma” sen tog Soc bort min placering hos mamma och om jag flyttar tillbaka nu kommer jag behöva bo hos min biologiska mamma och det vill jag verkligen inte efter det hon gjorde mot mig när jag föddes. Min mamma som jag var familjehemsplacerad med har nyss flyttat till en annan lägenhet och det finns bara 1 rum där men det rummet har min syster som är 16 så det finns ingen plats för mig.
Snälla snälla någon hjälp mig eller kom med något tips.
