Dagens tvetydiga syftning

Grönköpings Veckoblad citerar en pressgranne:

MJUKBOMBNING [GV:s rubrik]
Bilder tagna av Gripenplan har släppts på stridsplan som tillhör Muammar Gaddafis styrkor.
Vestmanlands Läns Tidning

Våldtäkt av...

...är något som inte sällan förekommer både som rubrik och som brödtext i artiklar. Det känns onekligen märkligt. (Det juridiska begreppet är mot)

En tavla av Picasso, möjligen.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2485929/radioprofil-misstankt-for-valdtakt-av-barn

Jag skulle tro att det är en anglicism. Av är en preposition som vinner mark.

Du menar att "av" överanvänds på grund av inspiration från "of". När det gäller refererad situation är ju engelskan bra på att dela in de två företeelserna i olika typer av händelser:

*våldtäkt av barn - rape of child

*våldtäkt mot barn - child rape

Obehagligt ämne i och för sig, men en del av verkligheten och en del i medias återkommande rapportering.

Ja, precis. Det finns många uttryck där av blir vanligare. Beroende av droger (=drogberoende), erfarenhet av studier (=studieerfarenhet), slutet av året (=årets slut). Två processer är verksamma här: dels en anglicismvurm, dels en allt större förkärlek för analytiska uttryckssätt, dvs. att man använder syntaktiska medel (bl.a. prepositionsuttryck) i stället för morfologiska (sammansättningar och avledningar).

Jag tror faktiskt mer på en allt större förkärlek för analytiska uttryckssätt. Det finns även en tendens till att skriva mer floskelbetonat (betonat av floskler) och då passar uppdelning av ord väl in i mönstret. Tyvärr är skribenterna inte lika måna om att syfta rätt.

Vad exakt innebär ett floskelbetonat uttryckssätt och på vilket sätt är orduppdelning att föredra då? Menar du att det blir mer slagkraftigt och att sammansättning/avledning ger en kompakt och aningen svårtillgänglig stil? Det kan ju dock vara så att en sammansättning ger ett mycket slagkraftigt och precist uttryck, så jag vet inte riktigt om det håller.

Vad jag menar, efter att ha läst igenom ett stort flertal uppsatser, är att språket tenderar att flyta ut och bli mindre koncist. Lite grann samma sak som att det pratas allt mer och sägs allt mindre. Den moderna människans sätt att kommunicera. Endast en personlig åsikt.

Även om jag till stor del håller med dig i det du säger är det väl knappast så att man säger mer men menar mindre om man säger slutet av året i stället för årets slut; man uttrycker ju så att säga exakt samma semantiska innehåll.

Detta är inte med nödvändighet samma sak som att språket i uppsatser blir pratigare/mer pratigt (!), ett slags språklig tomgångskörning. Det yttrar sig nog snarare i form av onödiga emfatiska omskrivningar (det som syns är...), småord (ju, väl, nog), talspråk, uppbruten syntax (ofullständiga meningar) eller allmän krånglighet. Jag tror inte att det hänger på formuleringar som resultatet av undersökningen vs undersökningens resultat.

Mycket obehagligt, i alla dess former.

Schablonmässig mappning av engelska "of" till svenska »av« är särdeles olycklig eftersom en returöversättning kan bli »by« och därav omvända roller, om inte semantiken inträder som skyddsnät.

* våldtäkt av invandrare ??

Ibland kan »våldtäkt på« vara det mest sakliga – mest upp till punkten typ:

– Europeiskt fiske med högteknologisk utrustning utanför sydvästra Afrika, det är en våldtäkt på det traditionella husbehovsfisket i sydöstra Atlanten.

– Giftutsläpp via Mississippi och enorma CO2-utsläpp per person räknat från USA, det är en våldtäkt på Moder Jord. Giftutsläppen från »oljeproduktionen« i Mexikanska Golfen är särskilt en våldtäkt på ålens enda yngelplats, Sargasso.

DN skriver i dag om den kubanske 110 meter häck-löparen Dayron Robles, som i går vann Diamond League-galan i London: Förnuftet säger att både loppet och Robles befann sig i Barcelona.

Denne ständige försvarare av den liberala avisan vill till DN:s försvar hävda att skrivningen är entydig. Eftersom den berörda(!) häcken anges lokaliserad till Barcelona så var uppenbarligen både foten och löparen detsamma. Ett par kommatecken eller tankstreck hade visserligen underlättat tolkningen, men en och annan redaktör har nog blockerat komma-tangenten med snickarlim. Särskilt efter något olycksfall med semikolon:

... I det loppet – i Barcelona – slog han [dock] i en häck och skadade foten.