Dagens tvetydiga syftning

Nu gjorde jag ett halvhjärtat försök att hitta frasen via Play-funktioner – förgäves. Nästa gång ska jag notera på vilken kanal och klockslag. Någon gång när jag kunde pekade på en källa på sekunden när, så var nog kommentaren från Ärade Kolleger »Det var väl inte hela världen« eller »Hur skulle man kunna missförstå det?«. Som sagt, i skriven text rekonstruerar vi prosodin innanför öronen, men vilseledande sufflering är sämre än ingen sufflering vad gäller satsstrukturen. Partikel hör till verbet, preposition föregår substantiv.

Min upprepade gissning är att de så kallade telepromptrarna har primitiv typografi, trots att vi i såpass primitiv miljö som denna bulletinbräda disponerar minst tre metoder för att markera betoning.

Jag har för mig att jag vid åtminstone något tillfälle inte ens teoretiskt delade din åsikt om hur det borde betonas.

1)
Jag lyssnade på lunchekot om massmordet i Denver. En hotellreceptionist i området berättar att hotellgäster frågat henne om de vågar stanna kvar i Colorado med tanke på Columbine och nu detta. (Vid 2:20 i klippet)


Med brasklappen att inslaget kan ha redigerats och klippts, så syftar hon rent syntaktiskt (?) tillbaka på "people" när hon säger "these are psychotic people". Ändå förstår man att hon menar gärningsmännen, trots att de inte introducerats med något ord som "these" kan syfta tillbaka på.

2)
Sydsvenskan om svartarbete i Malmö. Servitrisen berättar om sin lilla vita lön, som hon genast måste ge tillbaka till ägaren.


Vi har ett vanligt syftningsfel, där "som" syftar på "mitt konto", men det finns ytterligare konstiga saker om vi förbiser detta.

Låt oss istället säga att "som" syftar tillbaka på "pengar", som är objekt till både "sätta in" och "plocka ut". Men, relativsatsen inleds på ett konstigt sätt med det objektslösa (intransitiva) verbet "gå". Kanske skulle ett enkelt "och" få det att låta bättre:


Men jag tycker att följande är ännu bättre:


OT:
"Gå och" är något av ett kvasi-verb (halv-modalt?, det påminner om "positional verbs" som finns i en del språk), kanske på samma sätt som "[sitter och] läser", "[ligger och] sover". Men, när man lägger till prepositionsfrasen "gå [till bankomaten]" förlorar verbet sin kvasi-betydelse och blir det vanliga "gå", precis som att i "sitter [i fåtöljen] och läser" blir "sitter" mer ett riktigt verb än i "[sitter och] läser".

Dessa kvasi-verb är intressanta, eftersom de har ett semantiskt innehåll (= det är skillnad på "sitter och läser" och "ligger och läser", medan "går och läser" låter bara märkligt) men de måste följa huvudverbets tempus (="låg och läste", "ska ligga och läsa"), de kan inte betonas utan att bli riktiga verb, de är helt bundna till huvudverbet i negeringar, t.ex. kan man inte säga "han låg och läste inte", och även "han låg inte och läste" låter märkligt i mina öron.

Syftning vete tusan, men tvetydig absolut:

Stig H Johansson i Vinnare V75:

I citerat talspråk kanske man ska bibehålla en formellt oklar syftning, men följande kan vara ett trick, att klara av ett adverbial allra först:

På mitt konto sätter han in lite pengar som jag genast får gå till bankomaten och plocka ut och lämna tillbaka.

Som skribenter har vi en reflex att ersätta multipla »och« med kommatecken. I talat språk är det inte ovanligt att låta höra båda »och« vid en uppräkning av tre ting. Det blir lite tungt med »samt« – inte ens trovärdigt i citerat talspråk.

Kanske:

Han krediterar mitt konto med lite pengar som jag genast får gå till bankomaten och plocka ut för att lämna tillbaka.

Den semantiska skillnaden är att tillbaka·lämnandet bara är en avsikt i formuleringen med »för att«.

Innebörden av hjälpverbet »får« är lite vag och kunde skärpas genom valet av »måste« i stället. Då inställer sig förstås frågan om vilka påtryckningsmedel som ligger bakom i det aktuella fallet. Hotande avsked är väl det troligaste, oberoende av hjälpverb.

Det hamnade nog bara där i hastigheten. Mitt fokus var på inledningen.

Friends Arena:

Det skjutbara taket gör att man kan ha öppet under sommaren och stängt under vintern. /.../ Hit kan världsartister och sportgrenar som vanligtvis håller till utomhus, flytta in. Arenan kan även inhysa bolagsstämmor, kongresser och mässor.

Lite korrekturläsning behövs nog.
http://www.solna.se/sv/turist/arenastaden/

Det lutar åt ett par zeugman där. Många insläpp men skjutbart tak för att inte släppa in Kung Bore. Samordning av världsartister och sportgrenar lutar åt zeugma till.

“Mall of Scandinavia” – jojo som ordspråket säger: Mall går före fall. Ordet »nationalarena« har heller ingen bra smak. Det räcker med olycksfall som Nationalencyklopedin och Nationalnyckeln i kölvattnet av 1936. Konceptet nationalarena är utmanande. Bokverken är i varje fall mer nationella än en random sandplan (lat. arena) med grumliga affärer(!) i ryggen.

Göteborgs-Postens utsände har träffat en kändis i Stockholm. De skriver:

Stockholm har blivit kallt men AJ trivs i sitt Vasastan. Vi ses på den anrika krogen Tennstopet på Dalagatan där Astrid Lindgren en gång bodde. ...

Genom semantisk rimlighetskontroll vet vi att den skötsamma AL knappast bodde på Tennstopet. På syntaktisk nivå är meningen tvetydig. Så här kan man skriva

Vi ses på den anrika krogen Tennstopet på Dalagatan, vid vilken Astrid Lindgren en gång bodde.

Antag att det i stället hade stått:

Vi ses på den anrika krogen Gyllene Freden på Österlånggatan där ET och CW en gång häckade.

Då hade vi utgått från att de häckade på krogen, inte bodde vid gatan.

Astrid Lindgren (Dalagatan 46) bodde i och för sig i närheten av Tennstopet (Dalagatan 50) men på andra sidan av den korsande Odengatan, så jag undrar om man egentligen velat uttrycka närheten till krogen och inte bara det faktum att hon bodde på samma gata som den ligger på. Kanske:

"Vi ses på den anrika krogen Tennstopet på Dalagatan, den gata där Astrid Lindgren en gång bodde."