Citat:
Ursprungligen postat av
Black-Rat
Sedan början av 90-talet har det bara gått utför med psykvården. Ni som vet, ni vet, den är katastrofal idag och det beror på återkommande dåliga beslut. Och det gäller både på nationell, regional och kommunal politisk nivå. GM var riktigt sjuk och det visste alldeles för många, men ingen tog ansvaret.
Det andra är att vapenlagarna också bara gått utför. Några good guys med licens för enhandsvapen och civilkurage, hade löst problemet snabbt.
Mao inför en psykvård som tar ansvar och är värd namnet, samt ge skötsamma medborgare den mänskliga rättigheten att få bära vapen.
Om det vore en mänsklig rättighet att bära vapen skulle den inte skänkas oss. Den skulle snarare vara oinskränkt och makten skulle vara förhindrad att inskränka den.
Men ack, så är det inte. I det vapentäta USA och det ganska vapentäta Sverige är det fortfarande upp till myndigheterna att avgöra vem som får ha skjutvapen, hur många, viken typ och till vilket syfte; man kan inte bara gå ut och köpa sig ett skjutvapen för kontanter och utan att identifiera sig. Vapeninnehavsrätten är kraftigt eftersatt och ändå sker skjutningar, för att det går inte att lagstifta bort varken sinnessjukdom eller utåtagerande självmord.
Det är en ganska tveksam tanke som går ut på idén att om alla tillåts beväpna sig så kommer ett väldigt artigt och skötsamt samhälle att uppstå. Rädslan att bli skjuten i någon annans försvar av sig själv eller sin egendom är förvisso inte närvarande hos den som har sjuka tankar. Vidare tycker jag att det vore en vidrig tillvaro att leva i om dödligt våld i försvar av privat egendom var tillåtet.
Med det sagt är det inte heller optimalt att man förväntas ringa polisen för att få hjälp med att avbryta ett pågående personrån. En lösning kanske vore att inte bära med sig värdesaker, men en desperat person är förstås beredd att våldråna för en femkrona också.
