Citat:
Ursprungligen postat av
svenskidiot
Det beror nog på vilken grad av autism. Skulle säga att svår autism är väldigt lätt att se tidigt, finns tecken redan vid några månaders som bebis. Sen ju längre ner på skalan man kommer desto längre kan det ta att upptäcka och visa sig som verkliga problem i livet. Mina ångestsyndrom blommade ut i puberteten även om det fanns relativt tidiga tecken som koncentrationssvårigheter, stimming o.s.v. redan i mellanstadiet. Men då var jag glad och livfull för att sedan sluta mig fullständigt.
Jag tror inte att Rickard skulle ha den svårare graden av autism eftersom att det skulle ha visat sig långt tidigare. Någon annan som kan uttala sig om det kanske?
Edit: Jag invänder dock starkt mot att det är autismen i sig som är problemet. Det är helt klart en samverkan med andra psykiska diagnoser. De kom på löpande band för mig. Social fobi, ångestsyndrom, depression o.s.v.
Inte alls expert på detta — men i detta fall känns det väl som om det finns ytterligare problem än autism?
Skulle gissa på symtom som gränsar till riktig Schizofreni (alltså inte de symtom som beskrivs i viss populärkultur där någon har två helt olika personligheter). De vanliga symtomen är:
-Hallucinationer
-Tankestörningar med desorganisering av talet och beteendet
-Vanföreställningar
-Självförsjunkenhet
-Känslomässiga störningar
-Apati, oföretagsamhet
Just schizofreni utvecklas också över tid och de värsta problemen brukar först komma runt 18-30.