Makode Linde har tidigare varit kontroversiell med sin konstinstallation på Moderna muséet, då med verket Painful cake (även känt som den skrikande negertårtan) där han gestaltade en afrikansk kvinna som fick sitt underliv sönderskuret med kniv. Nu ger han sig in i kulturdebatten igen, denna gång drar han sin lans för barnen i Husby som fått sina målningar censurerade (Kvartal).
Om censuren på Kulturhuset i Stockholm har Aftonbladet rapporterat nyligen (länk).
Precis som i många andra sammanhang så tycker jag att Linde är en hjälte som attackerar snöflingementaliteten och behovet av att göra stora delar av samhället till ett kuddrum (eng. safe space). Vad som däremot är anmärkningsvärt är att det här inte är första gången som antisionistisk konst utsätts för censur eller andra typer av angrepp.
På Historiska muséet 2004 förstördes en konstinstallation av Israels dåvarande ambassadör, något som berömdes av dåvarande sionistledaren Ariel Sharon (Sveriges radio). Både 1978 och 1993 fick konstnären Lars Hillersberg hotelser från judiska terrorister för att hans teckningar uttryckte kritik mot den sionistiska ockupationsregeringen (Radio islam).
Kultureliten visar också upp sig som hycklare. För några år sedan var det här de påstått fina och goda människorna som minsann stod på rätt sida av historien, stod upp mot rasism och främlingsfientlighet med mera. Nu är SD ett parti med makt och i stället anpassar sig dessa kulturelitsmänniskor till de nya härskarna, som är uttalade sionister. Nu är det i stället fattiga invandrarbarn i förorten som censureras av ”de goda krafterna”.
Makode Linde kan anklagas för mycket, men han har i princip alltid stått för vad han tycker och för andras rätt att yttra sig, även om det är kring saker som inte är på modet för stunden. Jag tycker att han gjorde rätt med sin afrikanska tårta när det var aktuellt och jag tycker även att han gör rätt nu som står upp för yttrandefrihet och konstnärlig frihet. Makode Linde är nog en av få i det här landet som offentligen har vågat ifrågasätta hela bajsnödigheten kring ordet neger, som sedan har efterföljts av allt fler förbjudna ord och en allt större skräck att någon snöflinga kränks. Snöflingorna i det här fallet framställs som barn, men är i själva verket kulturhus-VD:n Malin Dahlberg själv och hennes stjärtgosse Olof Hanson (som är någon form av konstledare).
Att barn får måla och uttrycka tankar kring kriget genom konstnärliga verk tror jag mycket väl kan ha en terapeutisk effekt (Erikshjälpen). Även om jag själv är kritisk till offentliga satsningar på konst på ett principiellt plan; så ser jag stora problem med att man censurerar barns konst från statens sida för att konsten är kritisk mot Israel och dess sionistiska terror. När det gäller kriget mellan Ryssland och Ukraina, så har till exempel den svenska kultureliten ställt upp för att främja flyktingbarnens behov av att få bearbeta erfarenheterna från flykt och krig (Riksantikvarieämbetet). Man kan se en tydlig skillnad i kulturelitens attityd till barn från Palestina och Ukraina.
Ska offentliga konsthallar censurera barns konst på det här sättet?
Är det rimligt att skylla på barnens säkerhet, när det är barn själva som är konstnärer?
Ska man göra skillnad på konst som är gjord av palestinska och ukrainska barn?
Gör Makode Linde rätt som kallar Stockholms kulturhus för hycklare?
Om censuren på Kulturhuset i Stockholm har Aftonbladet rapporterat nyligen (länk).
Citat:
Att verken klassades som olämpliga berodde bland annat på att vissa av konstverken riktade stark kritik mot den sionistiska ockupationsregeringen (även känd som Israel) och dess våld mot barnen i Palestina. Ett av de konstverk som klassades som olämpligt var en fredsduva.
Temat i målningarna skulle vara postkolonialism och eleverna hade fått studera ämnet innan.
Ett dygn senare plockades hela utställningen ner, avslöjar Kvartal. Eleverna hann inte ens ha vernissage för sitt och Kulturhusets projekt.
Tidskriften har fått ut sms där Kulturhusets vd Malin Dahlberg beskriver konstverken som ”starkt anti-israeliska”. Där fanns bilder på ”svenska soldater som dödar palestinier”, beskrev hon, och orden ”Palestina, from the river to the sea”. Bilderna gjorde att Malin Dahlberg trodde att säkerheten för publiken var hotad.
[...]
Men Olof Hanson, konstnärlig ledare, menar att målningarna var alltför grafiska.
– Det var rätt många, minst fyra till sex bilder som var oerhört politiska och våldsamma. Det var bilder på soldater och den palestinska flaggan, säger han till Kvartal.
Ingen person hade klagat på bilderna, men han var ändå rädd att konsten skulle skrämma små barn som besöker Kulturskolan i samma lokaler.
Ett dygn senare plockades hela utställningen ner, avslöjar Kvartal. Eleverna hann inte ens ha vernissage för sitt och Kulturhusets projekt.
Tidskriften har fått ut sms där Kulturhusets vd Malin Dahlberg beskriver konstverken som ”starkt anti-israeliska”. Där fanns bilder på ”svenska soldater som dödar palestinier”, beskrev hon, och orden ”Palestina, from the river to the sea”. Bilderna gjorde att Malin Dahlberg trodde att säkerheten för publiken var hotad.
[...]
Men Olof Hanson, konstnärlig ledare, menar att målningarna var alltför grafiska.
– Det var rätt många, minst fyra till sex bilder som var oerhört politiska och våldsamma. Det var bilder på soldater och den palestinska flaggan, säger han till Kvartal.
Ingen person hade klagat på bilderna, men han var ändå rädd att konsten skulle skrämma små barn som besöker Kulturskolan i samma lokaler.
Precis som i många andra sammanhang så tycker jag att Linde är en hjälte som attackerar snöflingementaliteten och behovet av att göra stora delar av samhället till ett kuddrum (eng. safe space). Vad som däremot är anmärkningsvärt är att det här inte är första gången som antisionistisk konst utsätts för censur eller andra typer av angrepp.
På Historiska muséet 2004 förstördes en konstinstallation av Israels dåvarande ambassadör, något som berömdes av dåvarande sionistledaren Ariel Sharon (Sveriges radio). Både 1978 och 1993 fick konstnären Lars Hillersberg hotelser från judiska terrorister för att hans teckningar uttryckte kritik mot den sionistiska ockupationsregeringen (Radio islam).
Kultureliten visar också upp sig som hycklare. För några år sedan var det här de påstått fina och goda människorna som minsann stod på rätt sida av historien, stod upp mot rasism och främlingsfientlighet med mera. Nu är SD ett parti med makt och i stället anpassar sig dessa kulturelitsmänniskor till de nya härskarna, som är uttalade sionister. Nu är det i stället fattiga invandrarbarn i förorten som censureras av ”de goda krafterna”.
Makode Linde kan anklagas för mycket, men han har i princip alltid stått för vad han tycker och för andras rätt att yttra sig, även om det är kring saker som inte är på modet för stunden. Jag tycker att han gjorde rätt med sin afrikanska tårta när det var aktuellt och jag tycker även att han gör rätt nu som står upp för yttrandefrihet och konstnärlig frihet. Makode Linde är nog en av få i det här landet som offentligen har vågat ifrågasätta hela bajsnödigheten kring ordet neger, som sedan har efterföljts av allt fler förbjudna ord och en allt större skräck att någon snöflinga kränks. Snöflingorna i det här fallet framställs som barn, men är i själva verket kulturhus-VD:n Malin Dahlberg själv och hennes stjärtgosse Olof Hanson (som är någon form av konstledare).
Att barn får måla och uttrycka tankar kring kriget genom konstnärliga verk tror jag mycket väl kan ha en terapeutisk effekt (Erikshjälpen). Även om jag själv är kritisk till offentliga satsningar på konst på ett principiellt plan; så ser jag stora problem med att man censurerar barns konst från statens sida för att konsten är kritisk mot Israel och dess sionistiska terror. När det gäller kriget mellan Ryssland och Ukraina, så har till exempel den svenska kultureliten ställt upp för att främja flyktingbarnens behov av att få bearbeta erfarenheterna från flykt och krig (Riksantikvarieämbetet). Man kan se en tydlig skillnad i kulturelitens attityd till barn från Palestina och Ukraina.
Ska offentliga konsthallar censurera barns konst på det här sättet?
Är det rimligt att skylla på barnens säkerhet, när det är barn själva som är konstnärer?
Ska man göra skillnad på konst som är gjord av palestinska och ukrainska barn?
Gör Makode Linde rätt som kallar Stockholms kulturhus för hycklare?
__________________
Senast redigerad av HugoStieglitz 2025-02-01 kl. 16:58.
Senast redigerad av HugoStieglitz 2025-02-01 kl. 16:58.
