Veckans fråga i Flashback Forever

Som alla som har lyssnat har märkt av så har de ett nytt format i Flashback Forever där de istället för att bara läsa trådar numera själva svarar på frågor och även en gång i veckan ställer frågor till lyssnarna som man kan svara på via Facebook eller Instagram.

Det nya formatet kan man tycka vad man vill om, jag tycker personligen att det är lite synd att de går ifrån det etablerade formatet men då har jag visserligen flera gånger anklagats för att ha autistiska drag av min fru och mina barn så man kanske inte skall ta min åsikt för sanning. Istället för att lägga mig under skrivbordet och recitera "Who's on first" tills allt känns mer hanterbart tänkte jag att vi kunde hjälpa Flashback forever att behålla mer av sin koppling till Flashback.

Därför tänkte jag att vi i denna tråd kunde svara på veckans fråga så att de får lite mer och varierad input än de som använder Facebook och Instagram.

Första veckans fråga lyder: Varför låter Stockholmsk dialekt så bögigt?

Fyll på med svar nedan och släng gärna in nästa veckas fråga när den kommer.

Som vanligt skall väl jag som trådstartare svara först:
En sak som bidrar är självklart att Stockholm har fler bögar än resten av landet då de förr i världen flyttade dit för att undvika att bli knackade vid den lokala korvkiosken och numera för att det redan finns en stor koncentration av likasinnade där.

Stockholmskan är också i större utsträckning en uppblandning av dialekter, den är väl i det närmaste att betrakta som rikssvenska (den delen av Stockholmskan som uppfattas som bögig i alla fall, kranföraren Leffe från Vallentuna i 70-årsåldern låter inte speciellt bögig). Därför uppfattas den som vårdad och därför uppfattas den av någon som har en stark lokal dialekt som bögig.

Det är väl en symbios där bögarna influerats av den befintliga "finare" stockholmskan och i synnerhet inflytelserika kvinnor i Stockholms innerstad har influerats av bögarnas manér och sociolekt.

Men frågan är tråkig och förutsägbar.

För att man associerar till Uggla i filmen G. https://www.youtube.com/watch?v=fWWx...nnel=micke7512

Svaret är väl så enkelt som att en majoritet av manliga stockholmare under 35 faktiskt är bögar. Deras dialekt låter helt enkelt bögig eftersom majoriteten av användarna är bögar.

Kan ju eventuellt vara att bögar låter som om de kommer från Stockholm och inte stockholmska som låter bögigt. Varför man nu skulle vilja låta som en stockholmare. Internaliserat självhat till följd av mångårig stigmatisering?

Jaha, har man tagit fan i båten får man ro honom i land.

Veckans fråga i Flashback forever (eller kanske man bara skall säga Forever nu, det verkar vara åt det hållet man går i jinglarna i alla fall) är: Vilket är svenskans äckligaste ord.

Jag förstår inte riktigt frågan, speciellt med tanke på att de själva tog upp ordet "fräsch" som exempel men jag antar att det är mer att det låter äckligt att säga.

Personligen tycker jag att de äckligaste orden är sådant som ger mig obehagliga associationer. Det kan vara medicinska ord som "Framfall" eller "Analinkontinens" eller sexuella ord som "felching" eller "emetofil" jämfört med bilderna som kommer upp i mitt huvud när jag säger de orden är "fräsch" relativt milt.

Veckans fråga om vilken gamling man vill fira. Personligen skulle jag säga valfri medlem av Galenskaparna och Aftershave eftersom att jag vuxit upp med många av deras filmer och serier. De har gett mig mycket glädje i livet.

Flashback borde kanske göra det firande av Vera Oredsson?

Bra val. Galenskaparna var en stor del av min uppväxt vad gäller humor också.

Det vore svinenkelt att säga någon familjemedlem som exempelvis min pappa men eftersom jag pratar med honom i stort sett dagligen och han har ett kanonliv på ålderdomen med en massa barn-barn och annat som sätter guldkant på tillvaron känner jag att han knappast behöver det.

Speciellt eftersom jag ändå uppmärksammar honom på fars dag och han numera har hakat på mitt initiativ med att fira farsafton och annandag far och vilja ha en farsväntskalender med ett litet paket (en öl eller liknande) från 1:a November fram till fars dag.

Nej, jag tänker att man borde uppmärksamma någon som inte får så mycket uppmärksamhet och inte har så många vänner eller anhöriga. Lyssnade precis på antipodden med Thomas Allgén, "allmänläkaren" i rättsskandalen om styckmordet på Da Costa.

Det får nog bli han, maken till ensam människa är nog svår att hitta. Ingen kontakt med sin dotter sedan rättsskandalen, hela samhället vände honom ryggen och nu sitter han i sin ensamhet 75 år gammal utan någon nära familj.

Veckans fråga är "vad är det pinsammaste du gjort?"

Det tipsas om att svara i "Memnoks underbara tråd" för att kunna förbli anonym

Här är två minnen som fortfarande ger mig skamsköljningar nu ca 15 år senare.

1. Jag var kanske 17 år gammal och på hemmafest. En av de första gångerna jag var berusad. Hamnade i en omgång "jag har aldrig" och frågorna gled förstås direkt in på sex. Jag har ett vagt minne av att jag tänkte "alla lär ju inte ha blivit av med oskulden än, då är det ju inte så jävla kul för dem att det bara frågas om sex". I min fulla tonårshjärna var det logiskt att dra till med "jag har aldrig haft sex". Det kändes i stunden som ett rimligt sätt att ta reda på om vi borde bredda frågorna lite. Jag insåg mitt misstag i samma sekund som jag ställt frågan. Minns bara hur två av de mindre coola, men genuint sympatiska killarna i sällskapet tittade besvärat på varandra och sen slog ner blicken i bordet utan att dricka. Har fortfarande dåligt samvete över det.

2. Första jobbet efter studenten, i kassan på en snabbmatskedja. Den del av kassaapparaten som innehöll kontanter öppnades automatiskt när man bekräftade totalbeloppet, oavsett om kunden ville betala kontant eller med kort. Eftersom de allra flesta betalade med kort så fick man snabbt in vanan att direkt trycka igen lådan, som då automatiskt låstes. När kontantlådan var låst kunde bara restaurangchefen öppna den med nyckel. Säkert bra för att minska rånrisken, men jävligt drygt eftersom det innebar att man ca 3 ggr om dagen behövde hämta chefen för att man tryckt igen lådan av ren vana och nån skulle betala kontant. Under en särskilt stressig dag kom jag i stunden på den briljanta idén att slå in första bästa produkt i kassan och trycka "betala" för att få lådan att öppna sig igen. Insåg hur vansinnig obriljant idén hade varit när det blev dags att räkna dagskassan och det saknades några hundralappar. Det var ju lätt att bevisa att jag inte stulit pengarna, jag erbjöd chefen att kolla igenom min väska och mina kläder, desto svårare att förklara var de tagit vägen. Chefen kom fram till att jag måste ha råkat ge tillbaka två sedlar av misstag och var väldigt schysst mot mig. Skämdes så mycket att det tog mer än 10 år innan jag berättade för någon om det. Så in i helvete dumt man kan tänka när man är stressad och hjärnan inte är färdigutvecklad...

Har inte hört avsnittet än men bra initiativ att bumpa.

Nu är det här många år sedan och jag tar generellt inte ansvar för något som hände innan jag födde 25. Men: Det pinsammaste jag har gjort var när jag bodde på korridor och hade bjudit in två söta tjejer på sleepover hos mig efter en fest. Festen spårade en aning för min del, jag blev tokpackad och gick hem tidigt. Naturligtvis hade jag glömt att jag bjudit över tjejerna efter festen och gett dem en nyckel ifall de skulle komma hem tidigare än mig.

När jag gick och lade mig var jag rejält full så jag gick upp (naken) och spydde på toaletten. När jag väl gjort det tänkte jag att det var lika bra att ligga kvar om det skulle vara så att jag behövde kräkas igen. Självklart somnade jag.

Jag vaknade en stund naken och nedspydd på toalettgolvet av att två tjejer i pyjamas med gosedjur i famnen låste upp min dörr och ville ha sleepover. Eller rättare sagt, jag vaknade och såg dem gå ut igen och säga "tror du han är ok?" eller något liknande.

Man kan säga att jag fick jobba i uppförsbacke för att få till en sleepover igen.

vad är det pinsammaste du har gjort

Man oh man... jag och min nu fru, då flickvän, var ifrån varandra ett tag. Vi hade varit ihop i drygt tre år och bestämde oss för att lämna landet tillsammans. Hon flyttade i april och jag skulle flytta i oktober. Under den här tiden hade vi ett långdistansförhållande. Jag är inte bra med långdistansförhållanden...

Jag visste att hon hade mycket på sitt bord. Nytt jobb, nya vänner, herregud nytt LAND. Visst pratade hon språket men ändå, stort steg. Så när hon hade varit där ett par månader (vi hade hittills pratat varje dag och jag hade hälsat på henne ett par gånger) slutade hon plötsligt svara på sms. Bara sådär. Det dröjde inte länge innan jag blev orolig. Lite för inte länge.

När hon inte svarade på sms försökte jag ringa, inget svar, facebook, email, fucking linkedin, överallt samma. Jag ringde då hennes föräldrar, som tyckte att "det kan väl hända men du känner henne ju så om du är orolig..." jag tog detta som en uppmaning att fortsätta, så jag började skriva i en facebookgrupplöst anknuten till hennes boende, där jag fick svaren "hon ghostar dig, get over it". Detta lugnade inte mina paranoida nerver så jag letade upp en vän till henne, som jag själv aldrig träffat men som jag visste bodde i närheten, och bad henne att gå förbi och kolla. Hon svarade inte.

Kort därefter svarade offret för min paranoia, tack och LOV. Jag vet inte hur många timmar till jag hade behövt innan jag vänt mig till de lokala myndigheterna... Förklaringen var att hon behövt koppla av och helt enkelt varit offline ett tag.

Som tur är, för mig, var hon förstående och vi kan se tillbaka på incidenten med leenden. Jag lärde mig mycket av upplevelsen och kommer aldrig göra något liknande igen. Vi gifte oss tre år efter händelsen, det är snart fyra år sen, och har barn tillsammans. Men fy fan, jag skäms fortfarande...