Citat:
Ursprungligen postat av
GretaKnullberg
Vad fan är en fröken ur
Det var en funktion med ett telefonnummer dit man kunde ringa om man inte hade armbandsur och ville veta vad klockan var. Ja, idén hade ju helt klart sina begränsningar eftersom man var tvungen att ha en telefon för att kunna ringa och sådana fanns inte överallt. Var man hemmavid så hade man självklart en telefon där, för det hade alla. Men alla hade också klocka i hemmet. Var man ute så fick man leta upp en telefonkiosk och stoppa i mynt för att kunna ringa till Fröken Ur. Man var alltså även tvungen att ha mynt på sig.
Hade man allt detta så kunde man ringa telefonnumret 90 150 utan riktnummer och då kom en kvinnoröst in i luren som med en neutral och tonlöst sa vad klockan var.
Nitton.
Trettiotvå.
Och femton.
Piip.
Varje tidsangivelse avslutades alltid med ett pip.
I motsats till vad stofiler brukar hävda så var allt inte bättre förr. Det gamla samhället var ganska krångligt och tråkigt och mycket gick ut på att vänta, ofta helt utan stimulans.
