Citat:
Ursprungligen postat av
TobiasBeecher
Bondnamn förr var väl ändå inte något som sågs som wt? Typ Arvid, Sven, Anders, Ida, Ada, Agda. Utan vad som kallas för wt-namn kom med när den amerikanska kulturen på allvar gjorde intåg i Sverige. Majoriteten av bärarna av y-namn är nog inte wt utan arbetarklass. Förr fanns kriminella med mer traditionella namn som Lars, Ove, Stefan. Peter osv. Men enligt flashback med framgångsrika och välartade typ A-människor består svenskarna till 80% av wt där namnval som Hugo, William och Adam kvalar in. Men snobbarna på detta forum blandar ihop arbetarklass med wt. Och de tre nämnda namnen finns i alla samhällsklasser. Wt är inte det samma som att vara knegare med stort intresse för motor och noll intresse för litteratur, utan wt är att leva ansvarslöst.
Anna, Anders, Olof är väl mer gamla bondnamn.
Jag minns inte namnen som var innan. Det är flera decennier sedan jag läste om det. Lillemor, Gullmor, Rosmarie. Sådana namn är tror jag, från den första vågen. Jag minns inte alls riktigt mansnamnen. Lars och Ove? Inte en susning. Leif är iallafall ett wt namn. Tänk GW Persson. Typisk arbetarklass och med ett y namn där också. Gustav är däremot inte ett wt namn.
Jag har försökt komma på namnet på en intressant bok jag läste för evigheten sedan men har glömt helt vad den hette. Skälet är just att det fallit bort viktig kunskap kring varför vissa namn ursprungligen var lägsta arbetarklass. Det var de amerikanska och engelska namnen då de är importnamn och därifrån fick vi y-namnen. Reglerna för andra namn är stt de var "gulliga". Lite så fungerar det medan Liam (eller om det var något snarlikt namn) som är de senaste generationernas namn samtidigt kan vara högre klass. Vi pratar då om de brittiska namnen. Är osäker på namn såsom Tor om inte de också är det ni då definierar som wt-namn.
Ja det är arbetarklass namn. Dvs namnen berör människor som sällan blev ingenjörer om vi säger som så. Samtidigt som de var mer överrepresenterade bland problem i samhället. Det unikt gulliga eller tuffa. Sådant som kom med populärkultur och inte riktigt finkulturell smak. Liam är ett exempel på brittiska influenser. Men det är sannolikt mycket mindre klasstyrt idag.
Moa och liknande är namn som bör kvala in under reglerna. Gulligt och oakademiskt. Moa. Alva. Tove, Freja. Pluttinuttigt är också y-namn. Annars hade Jenny inte varit ett sådant.
Det säger sig självt att det är mer utsuddat idag än vad det var förr. De flesta tror att de förstår för att de någon gång hört att y-namnen går det illa för och sedan kan de identifiera Liam med enkelhet eftersom det uppenbart är engelskt. Men vi har internationella namn som sedan fungerar på närmast motsatt vis.
Men jag vill med viss reservation av att jag kan missuppfatta några av dagens namn, påtala att vi har haft människor som hetat Moa och Alva med annat som ändå gjort sig stora namn. Dock var ju de mer feminister. Ändå så var det också många av våra första feministiska ikoner kom ur privilegierade mijöer.
Om era namn som ni upplever är så himla bra och stabila aldrig bars av eliten eller knappt av medelklass och saknas i historieböckerna, då vet ni hur obetydliga arbetarklassnamn de generellt antagligen var. Eller att de var "opassande" bland människor med status och bör ha kunnat utgjort någon form av skiljelinje mellan folk och folk.
Men det är lite tråkigt att man glömmer en hel del kunskaper man har haft. Jag såg det väl aldrig som särskilt viktigt att minnas men men.
