Citat:
Ursprungligen postat av
Fioehlbaerth
Lite konstigt att jag inte hörde talas om fallet när jag pluggade i Ua våren -87. Tror jag läste om det först flera år senare, och tänker på det ibland som ett av de mest ångestfyllda sätten att dö på. Särskilt om man som jag har cellskräck. Dumdristiga grottkrypare dör på liknande sätt emellanåt, och tusentals varje år går en långsam död till mötes under rasmassor vid jordbävningar, jordskred, bombningar mm.
Citat:
Ursprungligen postat av
ProGBG
Fy fan vilken jävla död, hatar trånga utrymme.
Hände nästan mig när jag var "ung och dum".
Skulle inte göra inbrott, utan bara ta mig in i en gammal övergiven fabrik. Olaga intrång på sin höjd.
Kröp in i ventilationstrumman med huvudet först och när jag nådde slutet så insåg jag att det var omöjligt att komma ut med huvudet först, eftersom det var flera meter ner till ett betonggolv.
Upplevde att trumman ändå var hyffsat stor och att det kanske skulle gå att vända sig om inuti trumman, utan att behöva kravla sig tillbaka hela vägen, och sen tillbaka en gång till fast baklänges.
Så jag drog ihop mig och försökte vrida runt mig. Det blev så klart väldigt tight men eftersom väggarna var släta så kändes det som att jag bara behövde trycka på
lite till, för att komma runt.
Men det tog tvärstopp! Åt båda hållen!
Satt alltså fast, och det värsta var att paniken och den tilltagande smärtan gjorde att jag höll på att tuppa av.
Lyckligtvis så hade jag en pålitlig barndomsvän precis bakom mig. Hade jag inte kommit loss så hade han självklart sett till att jag fick hjälp.
Han hade inte lämnat mig i sticket så jag var väl egentligen aldrig utsatt för livsfara, men du
må tro att det var extremt ångestfyllt.
Hur som helst, så hade han gått in med fötterna före och han kunde trycka loss mig med benen.
Åt rätt håll dessutom, så vi kom in som vi ville. Fanns ingenting att se eller göra där inne så klart. Helt klart ett minne för livet.