Citat:
Ursprungligen postat av
Dejan20
Ni som varit där hur har ni tagit er ut det?
Jag har ganska långa skov (8-12 mån) där det kan vara fasligt uppåt med diverse utsvävningar, alla problem som egentligen finns då också går fint att blunda för. Sedan sådär 4-6 månader av total depression, detta har hållit på så i typ 6-7 år nu.
Nu känns det rejält värre än någonsin. Nästan legat sängliggande en månad, jobbet kört, snart lägenheten också, bara tanken på en flytt när man är i detta mående är överväldigande. Jag som knappt orkat fixa mat eller boka tvättid på en månad. Hur länge klarar man sig förresten på att knappt äta något vettigt, levt på nötter och chips i princip senaste veckorna. Inte en ätit en grönsak eller frukt på flera veckor. Sömnen är orolig och sover aldrig längre en timme i taget, fy fan alltså. Nu känns det hopplös är mörkt.
Endast träffat familj under julen väldigt kort, får panik varje gång telefonen ringer och vill kasta iväg den. Svarar inte utan klarar endast sms:a med folk i nödfall, men kan ta dagar innan jag orkar få iväg ett svar.
Så nu vänder jag mig till er som varit i samma situation och lyckats ta er ur. Hur sjutton lyckades ni när allt bara kändes svart?
Du ska absolut kontakta psyk. Vet inte om du har en diagnos sen tidigare men du behöver mer stabiliserande. Kanske du inte orkar precis idag men ha det som mål. Välj en dag med telefontid under nästa vecka, vila dig under helgen och sätt en påminnelse så du kommer ihåg att ringa.
Det är förjävligt att söka hjälp, särskilt efter ett kraftigt skov, men du kommer kunna resa dig igen. Du kommer kunna fortsätta vila och återhämta dig samtidigt som du får behandling, försök att tänka så. Om du tycker det blir för tufft att ringa själv kan du be att någon kommer dit och ringer åt dig medan du är i rummet, vet inte om det blir enklare eller känns svårare.
Under tiden måste du äta, dricka och duscha för man går verkligen under isen när kroppen inte får sina basbehov tillfredsställda, jag vet att det är åt helvete tungt och svårt men det är ett krav som kroppen har. Försök att få hem lite nudlar och varna koppen, om inte annat. Behandla dig som om du har lunginflammation, du måste ge kroppen en chans att återhämta sig efter påfrestningen den utsatts för. Jag har inte sett någon med så långa skov förut, det är ju som att supa extremt mycket varje dag i ett år.