Jag vill börja med att säga att jag VET att det här låter helt sjukt, och jag vet inte riktigt vad jag ska känna just nu. Skam, skuld eller något slags mörk humor över hur allting gick till. Jag vill ventilera lite i alla fall.
Det började i alla fall som en enkel idé på någon sjuk form av hämndbegär.
Jag och min vän, vi har känt varandra i flera år, och även om vi har haft våra duster, har vi alltid varit ganska tighta. Men på sistone hade han börjat irritera mig. Små saker, ni vet – lite för kaxig, lite för dryg, och lite för mycket "jag är bättre än alla andra". Lite flashbackmentalitet helt enkelt. Av någon anledning tänkte jag: "Undrar hur han skulle reagera om han hamnade i en situation som han inte kan snacka sig ur?" Han har alltså ALLLLLTID varit en snackepåse, han tror på riktigt att han kan prata sig ut allt.
Jag började leka med en tanke... Jag hade en gammal profilbild av honom från något socialt nätverk som jag sparat av någon anledning (ni vet hur man bara sparar sånt ibland). Och ja, jag vet, det här var inte snällt, men jag skapade ett fejkkonto med hans namn och bild. Det var egentligen mest ett skämt från början – jag tänkte bara att jag skulle se hur långt jag kunde ta det.
Saker eskalerade snabbt. Jag började skriva på TikTok och andra chattsidor, allt för att efterlikna hans sätt att skriva. Jag lade in detaljer som bara vi i vår vänskapskrets känner till, och jag bokade en "träff" genom att använda ett nummer som liknade hans. Här kommer twisten: Jag visste att han skulle vara på en viss plats vid en viss tid – ett café vi båda brukar gå till. Så jag arrangerade så att allt skulle peka på att han var där för en "inte så oskyldig anledning".
Och ja, det gick så långt att han faktiskt blev uthängd på Dumpen. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Jag trodde att någon skulle inse att det var för bra för att vara sant, att något skulle stoppa det. Men där var han, med sitt ansikte och sitt namn, uthängd för något han aldrig gjort.
Nu sitter jag här och tänker: Vad fan har jag gjort? Jag vet att det här var sjukt av mig, men på något sätt kunde jag inte stoppa mig själv. Jag trodde aldrig att det skulle gå så långt. Det var som en bilolycka i slowmotion – jag såg det hända, men jag kunde inte göra något åt det.
Så, vad i helvete ska jag göra? Är jag ett totalt svin, eller finns det en värld där någon kan förstå varför jag gjorde det här? Och viktigast av allt, hur i helvete tar jag mig ur det här?
Vill även poängtera att, den här personen betyder mycket för mig och det var rätt längesedan det hände. Jag älskar honom och vill lösa det här, gärna utan att han vet att det är jag. För övrigt har jag försökt kontakta dumpen.
Det började i alla fall som en enkel idé på någon sjuk form av hämndbegär.
Jag och min vän, vi har känt varandra i flera år, och även om vi har haft våra duster, har vi alltid varit ganska tighta. Men på sistone hade han börjat irritera mig. Små saker, ni vet – lite för kaxig, lite för dryg, och lite för mycket "jag är bättre än alla andra". Lite flashbackmentalitet helt enkelt. Av någon anledning tänkte jag: "Undrar hur han skulle reagera om han hamnade i en situation som han inte kan snacka sig ur?" Han har alltså ALLLLLTID varit en snackepåse, han tror på riktigt att han kan prata sig ut allt.
Jag började leka med en tanke... Jag hade en gammal profilbild av honom från något socialt nätverk som jag sparat av någon anledning (ni vet hur man bara sparar sånt ibland). Och ja, jag vet, det här var inte snällt, men jag skapade ett fejkkonto med hans namn och bild. Det var egentligen mest ett skämt från början – jag tänkte bara att jag skulle se hur långt jag kunde ta det.
Saker eskalerade snabbt. Jag började skriva på TikTok och andra chattsidor, allt för att efterlikna hans sätt att skriva. Jag lade in detaljer som bara vi i vår vänskapskrets känner till, och jag bokade en "träff" genom att använda ett nummer som liknade hans. Här kommer twisten: Jag visste att han skulle vara på en viss plats vid en viss tid – ett café vi båda brukar gå till. Så jag arrangerade så att allt skulle peka på att han var där för en "inte så oskyldig anledning".
Och ja, det gick så långt att han faktiskt blev uthängd på Dumpen. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Jag trodde att någon skulle inse att det var för bra för att vara sant, att något skulle stoppa det. Men där var han, med sitt ansikte och sitt namn, uthängd för något han aldrig gjort.
Nu sitter jag här och tänker: Vad fan har jag gjort? Jag vet att det här var sjukt av mig, men på något sätt kunde jag inte stoppa mig själv. Jag trodde aldrig att det skulle gå så långt. Det var som en bilolycka i slowmotion – jag såg det hända, men jag kunde inte göra något åt det.
Så, vad i helvete ska jag göra? Är jag ett totalt svin, eller finns det en värld där någon kan förstå varför jag gjorde det här? Och viktigast av allt, hur i helvete tar jag mig ur det här?
Vill även poängtera att, den här personen betyder mycket för mig och det var rätt längesedan det hände. Jag älskar honom och vill lösa det här, gärna utan att han vet att det är jag. För övrigt har jag försökt kontakta dumpen.
