Citat:
Ursprungligen postat av
Stenballe
Nej, en bostad kan inte bli deprimerad, men man kan bli deprimerad av sin bostad.
Poängen är att man bör förvandla sin bostad till sitt hem!
Men jag har ju gjort det. Trivs bra. Eller det är lite komplicerat men jag trivs rent teoretiskt.
Men det hände något här. Jag förlorade något i somras. Sedan blev jag deppad av att vara här.
Dilammat nu är att jag vet lösningen. Behöver bara sätta på lite musik, städa upp & piffa till det. Men jag kan inte. Det enda jag vill är att dra härifrån. Har börjat undvika att vara här, jag klarar max 2 nätter.
Tror det är ensamheten. För på alla andra ställen finns det folk runtomkring mig.
Men ändå inte....... jag var nyligen hemma hos en av alla mina vänner som jag våldgästar just nu för att slippa vara hemma. Han bodde med fru & barn på 40 kvm dvs trångt. De var väldigt gästvänliga och jag var minst glad och tacksam över att få vara där, men efter några nätter fick jag jättesvåra mardrömmar och även svårt att somna.
I det stora huset på landet sover jag jättebra! Aldrig någrs scary dreams.
Min sömn verkar hänga ihop väldigt mycket med miljön just nu.. kan inte släppa tanken på att luftkvaliteten måste vara piss i små trånga rum. Just det att jag får mardrömmar när jag sover på små trånga ställen är intressant. Och just det!!! Våningssäng. Har sovit i våningssäng 2 ggr och fått VÄRSTA mardrömmarna när jag sover i överslafen. Jag överdriver inte. WTF? Tänk om jag verkligen är allergisk mot trånga utrymmen 🤔🤔🤔🤔🤔🤔
Logiskt att jag behöver minst 8 meter luft över huvudet för att må bra?