Vad är det för FEL på personer som gillar bergochdalbana?

Man spänns fast i någon slags maskin som en 19-åring har ansvar för och kastas sedan mot marken i 300km/h. Deras reaktion på detta är att skratta. Dom skrattar när dom åker mot sin död i ljusets hastighet men i sista sekund vänder och flyger upp mot himlen igen. Dom vill göra det igen och igen.

Saknar människor som gillar bergochdalbanor och diverse karuseller överlevnadsinstinkt? Det normala borde vara att reagera med ångest och en stark vilja att kliva av. Finns inte ett djur i världen som hade njutit av att åka Fritt fall eller ”Monster” på Gröna Lund. Men johodå, det tycker homo sapiens är en bra idé.

Nå, saknar dom/ni (finns väl ett gäng här inne) någon viktig instinkt?

Chansen att det händer en olycka är ju i princip 0 även om det händer var 40e år.
Men det är en skön pirrande känsla i magen av att åka ner i branta backar! Åkte Valkyria på Liseberg med sin 90 graders nedförsbacke efter man hängt rakt ner i ca 5 sekunder, det var underbart!

Du vet väl att bergochdalbanan åker på ett spår?

Fem personer har dött i en åkattaktion i Sverige sedan 1997. En bil är värsta massmördarmaskinen i jämförelse så med din logik saknar i princip alla människor överlevnadsinstinkt.

Jaså, dödslängtan alltså. Skoja ba.

Men instinkter och känslor handlar inte om statistik och logik. Frågan är varför du inte blir rädd för ditt liv utan beskriver det som underbart? Även om ditt huvud kan räkna ut att risken att dö är extremt liten så borde ens kropp reagera med rädsla?

Givetvis vet jag hur en bergochdalbana ser ut och du förstår vad jag menar.

Oj är inte det ganska många dödsfall?

Ja. Men en bil kan man stanna när som helst och man håller sig på marken vilket gör att det känns lite lugnare kanske.

Det är sant. Men jag fick när jag fyllde femtio, en whiplash-skada.
Läkaren misstänkte att jag hade varit på Liseberg och det stämde..

Men det gick över efter några år.. Fick recept på smärtstillande.

Det är en svindlande känsla, man får ropa högt, balansorganen i inneröronen signalerar fara men man är ändå ganska trygg - en primitiv bearbetning av dödsrädslor...det är spännande och opåverkbart och hysteriskt på ett stimulerande sätt. Man får en adrenalinrusch.

Även kallat adrenalin. Jag älskar att utmana ödet och få dessa kickar.
Det är inte bara rädsla som kan ge adrenalin, även lycka/spänning kan ge det.
Faktum är att det är sällan rädslan som ger adrenalin, rädsla är något som stoppar en.

Vad det är för fel på mig? Jag vet inte, tänker inte säga ADHD, men blev utredd för det flera gånger i skolan men jag gjorde mitt bästa för att "passa" in och ge "korrekta" svar.

5 döda på 27 år i åkattraktioner.
Ca 6200 döda på 27 år i bilolyckor.

En av dem är ganska många dödsfall.

Ah, du använder känsla istället för fakta. Ja, då är det inte så konstigt att du går omkring och är rädd för saker som bergochdalbanor och tror att man kan undvika trafikolyckor genom att stanna bilen.

Går de verkligen i 300 km/h? Det låter otroligt snabbt.

Om en enskild person åker bergochdalbana 100 ggr, en enskild person badar i hajvatten 100ggr, och en enskild person åker bil 100ggr vilken tror du genererar dödsfall?

Alltid intressant när folk vräker ut sig sådana SJÄLVSÄKRA uttalanden likt du själv gör.

Omständigheter som räknas.

Vi kan väl vända på frågan, kan det kanske vara du som saknar något? Har du inga bollar eller äventyrssökande? Det är två av egenskaperna som drivit mänsklighetens utveckling framåt. Det är inte dom som ville sitta och gömma sig i grottor hela dagarna som lett oss dit vi är idag.

Rent statistiskt så är det farligare att gå i en trappa.

Den snabbaste toppar vid ca 250.