Vad är det för FEL på personer som gillar bergochdalbana?

Under normala omständigheter så blir det så klart bilar i trafiken. Svårt att se vad det är för poäng du försöker få fram?

Det samma gäller dig, vilken bana syftar du på? Vilket vatten och vilken typ av haj? Åker bil vart, när, hur, vem kör? Väldigt korkat uttalande.

Det vi kan säga är att en berg och dalbana är en sluten rälsbana för vagnar, det är väldigt osannolikt att något går fel och när något går fel så beror det oftast på misskötsel.

Vi har en annan sak som går på rälsbana och är känt som världens säkraste transportmedel trots att det finns dom som går i över 400km/h. Du har säkert åkt det någon gång, det kallas tåg.


Pratar vi istället om vad som orsakar flest skador istället för dödsfall så blir det svårare att svara på. Som någon nämnde tidigare så är det många som drabbas av typ whiplash och liknande skador i berg och dalbanor, speciellt om man är gammal, överviktig eller otränad.

Det är väl trots allt människors överlevnadsinstinkt man spelar lite på när man bygger bergochdalbanor.
Utan överlevnadsinstinkten hade inte spänningen varit där.

Inget korkat uttalande, för det är alltid dessa människor som rapar ut sig statistik utan koncept eller helhet när man jämför sannolikhet att dö.



Poängen är fortfarande att inte rapa ut sig statistik och helt basera sitt antagande på det.

Man kan ju självklart inte jämföra att resa med bil, tåg, flygplan, bergochdalbana osv rakt av. Man måste först och främst utgå ifrån "restimmar".

Man åker berg-och dalbana för att känslan att känna sig levande. Den simulerar en nära döden upplevelse.

Ja det finns en risk men det är även farligt att göra saker i vardagen med.

Sannolikheten är störst att personen som åker i bil dör, även om alla tre aktiviteter kan orsaka dödsfall.

Eller jag vet inte hur hajar fungerar egentligen eller vad bada i hajvatten innebär, och jag förstår inte heller varför hajar kom med i ekvationen när ingen har pratat om hajar förrän du kom in med din märkliga fråga.

Men när det har dött hela fem personer i åkattraktioner i Sverige sedan 1997 och det dör ca 230 pers årligen i trafiken så spelar det väl ingen roll om man gör båda aktiviteter 100 ggr ensam, risken är fortfarande mycket högre för dödsfall i en bil än i en beegochdalbana.

Och personen som kör bilen, kör han i något vakuum där all annan trafik inte existerar eller hur funkar de där 100 gångerna? Som du själv säger, det beror på omständigheter men så lämnar du ute en massa omständigheter i din fråga.

Det är just överlevnadsinstinkten som är viktig för detta. Man spelar lite med den och resultatet blir en adrenalinkick som ger massa effekter varav en är att du känner en "rush" i kroppen som kan uppfattas som skön.

Om du inte förstår detta så kan det mer sannolikt vara du som har en skadad överlevnadsinstinkt. Har du en allvarligt depression eller drabbas du av mycket ångest? Autism?

Relief theory, större rädsla > större lättnad > större glädje.
naturligt för de flesta.
mer fel på personer som INTE skrattar kanske ngn kan hävda.
Men de är väl bara skiträdda helt enkelt så det är väl det som är problemet.
De kanske lever lite längre då de utsätter sig för mindre risker samtidigt som ví vet att "ett gott skratt förlänger livet". Vilket inte bara är ett ordstäv utan en faktisk sanning.

Adrenalin/dopaminkickar söker många människor, på mer eller mindre intelligenta sätt.

Det är betydligt mindre farligt att åka bergochdalbana än att bestiga Everest. Så är man nöjd med adrenalinkicken av en tripp till Liseberg, en repbro på hög höjd eller lite vinterbad är det ju bara att gratulera.

Den som har ett generöst belöningssystem behöver inte göra farliga saker för att trigga belöningskänslan i sin hjärna, medan de som har ett snålt tyvärr ständigt kämpar för att nå upp till normalnivå.

Han menar (korrekt) att tiden som spenderas på varje aktivitet har betydelse. Att så många dör i trafiken är delvis en effekt av att nästan alla människor i landet befinner sig i trafiken på något sätt varje dag. Om folk åkt berg-och-dal-bana lika mycket som folk åker bil hade det varit långt många fler dödsfall av berg-och-dal-bana. Möjligt att det fortfarande hade varit säkrare än trafiken, det är svårt att veta säkert men går nog kanske att räkna ut genom att vikta risken med tiden som spenderas på aktiviteten.

Åkte en del som ung och det var något speciellt med att äntligen vara i rätt längd för att åka bergodalbanan på Gröna Lund. Det var kanske någon kick som man sökte när man var ung och odödlig. Nu har jag som vuxen åkt bergochdalbana någonstans i Europa och det var inte den värsta. Men det räckte gott för att inte vilja åka igen. Förstår dårarna som fortfarande får en kick av det. För mig är det dödsångest innan före och efter.

Att man gillade det för 30+ år sedan är väl en sak. När ett åkband kostade 85:- och det var ingen kö.

Bara jag går förbi Gröna lund blir jag trött på att se alla människor.