Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Jo det har jag i baktankarna, fast det är dom som skrämmer mig som mest, men det kan jag inte göra något åt

Men handlingen att du träffade henne visade henne tyvärr motsatsen :-(

Det är varken rätt eller fel, det är som det är. Försökt hitta ett förhållningssätt som du känner dig bekväm med, ett som får dig att inte tänka så mkt. Är det att du hoppas på er i framtiden - tänk så, är det att du hatar henne - tänk så, är det att du vill glömma henne så fort som möjligt - tänk så. Ditt tankesätt kommer med största sannolikhet skifta upp och ner under tiden iaf men när känslorna tar tag i dig och hjärnan börjar gå på högvarv så är det dags att varva ner och försöka tänka på något som får dig att må bra igen.

Gör saker som du mår bra av, sånt som du blir glad av!

Nu förstår jag inte?

Ja det är sant! Tack det värmer!

Gjorde det man inte ska göra. Googla på mitt ex, på bilder.

Hittade en bild, där en tjej hånglar med en annan kille. Ser ut som det är en pojkvän, inget krog ragg. Dessutom var länken till facebook så antagligen pressbilden. Är inte 100% på att det är mitt ex men känner igen en del drag, så 95% säker.

Det var lite över ett år sedan vi senast pratade och min reaktion på bilden var ju..Ja..Inga direkta känslor faktiskt. Så jag måste ju klarat det ultimata testet Tänker bara "stackars sate som måste stå ut med henne".

Ville väl bara skriva av mig lite. Hade ju varit lite konstigt om jag fortfarande gick runt och deppade över henne men tydligen inte Även om det kändes lite ovant av att se henne med en annan men det skiter faktiskt jag i.

Någon mer som googlat sitt ex när man inte bör göra det?

Toasted, jag har efteråt kollat efter bilder på mitt ex för att se vad hon har för sig. Men numera har jag slutat bry mig, det blir bäst så.


OnT:
Igår sade jag och mitt ex upp kontakten efter att ha kämpat med att kunna prata trots att det tagit slut. Jag har behandlat sorgen under tiden och börjar bygga upp självförtroende och styrka igen. Jag har lärt mig mycket av det här. Det är svårt att vara tillsammans med någon som är på ett helt annat mentalt stadie. Jag är själv mycket mogen för min ålder och rätt intelligent, och jag trodde att hon också var på samma nivå. Jag hade iallafall intalat mig själv att så var fallet. Att kärleken lurar i en massa saker har jag nu också lärt mig.

Stänger nu det kapitlet i mitt liv och går vidare. För bara någon vecka sedan trodde jag inte jag skulle sitta här och vara så stark. Men nu när det är slut mellan oss så ser jag vilken människa hon egentligen är, när kärleken inte finns där för att blända mig. Det blev plötsligt så uppenbart att hon inte är rätt person för mig.

Ja det är skönt att man märker att man blir en mycket bättre människa och blir mycket mycket starkare av såna här perioder, jag har insett så mycket och kan använda det nu för att bli en mycket bättre person!

Absolut! Precis mina tankar.

hej!

nu har jag i flera veckor läst den här tråden och kommit till sida 200. Känner att det är dags för mig att hoppa in och ställa lite frågor. Verkligen en bra tråd som fått mig att växa och må bättre. helt sjukt!

Då är saken såhär att det är 3 månader sedan jag blev lämnad av tjejen. vi var ihop i nästan 5 år och vi båda var varandras första kärlek och vi älskade varann jätte mkt. Men sista året hamnade jag i en svacka och glömde bort mina känslor och gav inte henne den bekräftelse hon förtjänar, vilket ledde till att hon tillslut lämnade mig pga det.

Det var då jag fick tillbaks mina känslor och insåg vad jag hade, men försent tyvärr.
Hursomhelst direkt efter dumpningen dagarna efter var jag kall och då började hon krypa och jag hade makten. men sen helt plötsligt efter 1-2 veckor blev det omvända roller och hon fick makten och jag kröp som aldrig förr. jag kröp i 2 månader och för varje dag som gick tog hon mer och mer avstånd från mig och jag fick höra elaka saker varje dag. en total förändring.

Nu har jag inte hört av mig till henne på 3 veckor, för jag känner inget behov av det nå mer. hon har inte heller hört av sig till mig. Men jag undrar ändå vad hon tänker? Döljer sig det något bakom hennes kalla uttryck? är hon verkligen så lycklig som hon låtsas vara? Kommer hon ihåg mig? kommer hon någonsin höra av sig? (för jag tänker då inte det)

Har mina 2 månaders krypning förstört mina chanser att någonsin få övertaget igen? är 3 månader en tillräckligt lång tid för att man ska kunna glömma och gå vidare till 100 %

Ni som har varit den som dumpat och sen upplevt det jag berättat, berätta gärna hur ni egentligen kände er? fanns det sorg och saknad kvar även fast ni spelade spelet , eller eventullt gått vidare på riktigt

Allt beror på hur kall du var mot henne under den första perioden efter erat förhållande gick i kras, då du redan "utfryst" henne under er;at förhållande så tog det förmodligen ut den sista energin från henne då du även frös ute henne efter dumpningen.
Hon är säkert inte så lycklig som hon påstår sig vara, utan hon tänker säkerligen på dig var dag men vill inte känna av den känslan igen utan vill gå vidare.
Jag hoppas säga att hon säker kommer höra av sig igen om du inte var allt för kall mot henne inom allafall senaste 1-5e månaderna framåt. (Helst innan sommaren, efter det kan du nog gåvidare med ditt)

Dina två månaders krypningar har ju bekräftat hennes bekräftelsesökande för att veta att du tycker om henne, för att sedan kunna gåvidare med någon heder i sig.
Skulle jag vara du så skulle jag göra som du, att inte höra av sig fören hon gör det. Hon kan behöva sin tid att känna efter.

Tre månader är ingenting om vi varit tillsammans i 5år och älskat(ar) varandra. Det TAR tid.

Sist men inte minst om ni hittar varandra igen så ge varandra den bekräftelse ni behöver till varandra.

Skulle du kunna vara mer konkret. Vad var det som hände, så att rollerna blev omvända? Vad innebar det i praktiken att du kröp för henne? Exemplifiera!
Det här är frågor som du inte kan veta svaret på. Du kan grubbla och spekulera hur som helst, du kommer ändå inte att komma fram till någon visshet. Försök att sluta oroa dig och stå ut med att inte veta. Acceptera ovissheten.

Det beror på många saker, t.ex. hurdan ditt ex är och på vilket sätt du kröp. Hur många månader man behöver vänta varierar, men tre månader fungerar för en del.

Jag tror att jag skulle kunna känna igen mig i en del, om du berättar mer. Att utöva spelet bara för manipulationens skull, verkar cyniskt; det måste finnas äkta känslor bakom.

Jag vaknade imorse och för första gången kunde jag andas.
Två veckors helvete fanns inte mer.
Det hade slutat göra ont.
Det känns som jag kan släppa taget och gå vidare.
Jag är inte ens arg längre, bara likgiltig inför honom.
Kan till och med tycka synd om honom.
Men fy fan vad det sved.

För mig var det bästa sättet att komma över honom att erkänna att jag blev förälskad. Först då blev min sorg legitim och jag kunde bearbeta den.
Innan var den bara oförklarlig.
Mitt råd är att låta det ta den tid som var och en behöver.
Gå igenom alla faser och framför allt-förlåt er själva.
Kärlek är inte logisk och är framför allt inte värderad i hur långt ett förhållande har varit.
Ibland kan sorgen över vad som kunde ha varit lika stark som den över vad det som var.
Attraktion och kärlek är endast kemi och den känsla av välbefinnande som en människa kan ge dig, är lika stark som det starkaste drogrus.
Inte undra på att avsaknaden av det kan förgöra.