Sorgligt första inlägg. Men något måste vara det första.
Tänkte berätta min historia för er.
Mitt ex och jag var ihop i 7 månader, vi är båda 18. Hon dumpade mig för drygt en månad sen. Anledningen till det var att hon inte tyckte att det kändes rätt längre, att jag hade förändrats. Det har hon alldeles rätt i. Den senaste tiden var vi båda väldigt trötta och deppiga. Hon gick in i väggen (inte bokstavligt talat) och har legat på sjukhus ett antal gånger. Det gick precis upp för mig hur mycket jag förändrades under den tiden. När vi träffades låg vi mest och kollade på film eller bara myste. Ingen av oss orkade engagera sig särskilt mycket. Genom våra första 5 månader hittade vi på saker hela tiden, tog det nästan aldrig lugnt.
Så till problemet.
Hon är min första riktiga kärlek! Jag tänker på henne varje sekund fortfarande. Hon har sårat mig väldigt djupt och sagt väldigt mycket elakt. Trots det älskar jag henne så otroligt mycket. Jag vill verkligen ge vårt förhållande en chans till. Hon o andra sidan säger att hon fortfarande älskar mig, men "vill inte låsa sig vid första bästa", som hon så fint uttryckte sig. Hon har alltså någon ny kille på gång redan. Han sover över hos henne just inatt.
Vi har pratat väldigt mycket om det här hon och jag. Jag har försökt bevisa min kärlek till henne på olika sätt, men utan vidare bra resultat. Hon vill fortfarande inte "låsa sig" vid mig.
Så frågan är alltså vad fan ska jag göra?!
Jag känner absolut inte för att gå efter någon annan brud. Det känns som om jag lurar både mig själv och henne då. Jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka mitt ex! (Kanske till och med ta nåt i 2an

). Ska jag vänta tills hon är klar med äcklet hon håller på med nu? Eller helt enkelt lura mig själv och gå efter någon annan?
Jag vet nog redan vad jag kommer få för svar, men det känns ändå skönt att få skriva av sig.
Ber om ursäkt om texten är flummigt skriven, klockan är mycket.