Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Happ..

Skäms lite för att skriva här, nästan som om man är ett hån emot alla ni som varit med om flera års förhållanden ta slut över en minut bara sådär. Men fan, jag är jag och det är rätt jobbigt för mig med.

Har i snart två månader varit tillsammans med en tjej som jag varit bra förälskad i. Utav en ren slump gick jag till ett ställe där hon hängde på fredagskvällarna och fastän vi var hur nyktra som helst och aldrig hade sett förut så började vi nästan snacka direkt, och mycket. Typ vad som i folkmun skulle kallas "det sades klick" eller något..

Hur som helst, det gick väl fort. Men vi har båda hållit med om att det direkt kändes som att vi hade känt varandra jättelänge, jag trivs med henne och hon tycktes trivas med mig och började säga de förjävliga klyschorna, men som på nått sätt ändå låter så bra och härligt när man är sådär kär.

Ni vet, "du är helt underbar.."
"Du kommer att ha mig för sålänge du vill ha mig" osv osv..

Och jag vet, man ska väl inte ta de på för stort allvar när det kommer ur en 16årig flickas trut, men hon tycktes ju vara mogen för sin ålder och jag såg inget annat.

Men så helt plötsligt kommer bortförklaringarna, "måste göra det istället".. smsen blir färre och färre, och blir mer och mer innehållsfattiga. Jag misstänker att hon bara vill ha space, låter hon va lite.. men till slut får jag nog idag och ber henne att vi ska ses. Och det imorgon.

Vet på mig att hon kommer göra slut, och jag förstår inte varför. Jag vet inte vart det hände, och jag vet inte hur man kan säga sådana saker en dag och senare bara vända kappan sådär :/

Visst, jag är väl 18 och har hela livet framför mig, men har inte haft något riktigt förhållande tidigare och det här kändes helt rätt för mig.

Känns pissigt. Förstår mig inte på dem =/

Kan inte mer än att hålla med. De säger så jävla mycket, sedan så vänder de på så sjukt kort tid, jag själv förstår inte hur mitt ex kunde en dagen säga hur underbar jag var och att hon älskade mig, för att 3 dagar senare skita i mig. Jag vet inte heller när det hände, det bara blev så utan att jag varken sa eller gjorde någonting annorlunda än förut. Men tro mig, du kommer över det förr eller senare. Jag är nu några veckor efter att hon dumpat mig på bättringsvägen, även om det känns hårt fortfarande. Kvällarna och mornarna är det värsta, men så länge man har någonting att göra under dagen så går det att inte tänka allt för mycket på henne.

Snor din sista rad där också. Det känns pissigt, och jag förstår mig inte heller på dem. Men sånt är väl livet antar jag.

Liten edit: Det är ju inte över för dig än, håll hoppet uppe än så länge! Man mår bättre av att vara positiv till saker, vem vet vad hon vill liksom. Det är inte säkert att hon kommer göra slut.

När jag väl trodde attt jag hade allting underkontroll, så ska detta hemska ting hända,

alllt var frid och fröjd kom hem runt 22:00, så får man reda på att några har krockat tänker inte mer på det, får reda på att den ena går i klassen under mig tänkte fan helvete så surt. jobbig dag i skolan imorron tänkte jag . sen kommer slaget i magen. en polare var med i bilen, det ryktas om att killen dött. :/ FAN allting är så orättvisst. fattar inte har setat och gråtit hela kvällen nu =/

Nej fyfan vad hemskt, kan inte tänka mig att komma hem och sen från ingenstans får man veta att en vän inte finns mer.. Tycker verkligen synd om dig, hoppas hoppas att han inte har gått bort!

Det är helt overkligt, killen var ju den skönaste killen som jag träffat. visst vi var inte "bästakompisar" men vi var polare/bekanta beror på hur man ser på det. men fortfarande så är det sjukt jobbigt. det kom som en blixt från klar himmel, hade ju pratat med han 2 timmar innan olyckan öga mot öga

nu är det bekräftat , han gick bort igår pga sina skador han drog på sig vid krocken, nu vet jag intevart jag ska ta vägen känner mig tom, vet inte vad jag ska göra. vill skrika men det kommer inga ord. allting är bara så orättvist. Varför skulle just han dö? när det finns rattfyllerister som överlever allting.

Lider med dig.

R.I.P till din vän. Livet är bra orättvist ibland, om man får lov att tänka så.

mmhm livet är bra orättvist. Men gud tyckte väll helt enkelt han var för bra för att gå kvar på denna misserdabla jord.

Jag vill börja med att tacka för alla dina ord till mig i den här tråden. Det har hjälpt, mycket! Jag kan också nämna att jag spenderat de senaste timmarna med att läsa igenom HELA din 7-årstråd vilken även det hjälpt mig en bit på vägen.

Att spela spel är inte alltid rätt väg att gå. Jag har fattat det nu. Jag valde att ringa mitt ex tidigare idag. Kände att jag behövde få svar på några ouppklarade saker och även att jag behövde höra hans röst och få ett ordentligt avslut. Han vill fortfarande att vi ska vara vänner i framtiden, men just nu känner jag att det inte går. Jag kommer därför att låta bli att höra av mig de kommande veckorna, trots att han sa att jag gärna fick ringa igen. Jag måste sätta mitt eget välbefinnande först. (Därmed kommer jag även tvinga mig själv att sluta besöka den där tjejens blogg och mitt ex:s Facebook..).

Även om jag kommer att fortsätta hoppas på att det blir vi igen, ett långt tag framöver, känner jag nu att jag kan börja gå vidare. Jag inser att jag har veckor, kanske månader, av känslomässig berg- och dalbaneåkning framför mig men nu går jag åtminstone åt rätt håll.

Fy fan vad tråkigt! Jag beklagar verkligen!

tackar tackar

Denna skit som hänt har fått mig att inse att jag inte kan tänka på mitt EX mer , Det är finito, skickade ett sms där jag sa att min vänskap till dig enbart finns om du försöker vara vänn med mig och behandlar mig som en vänn, annars finns jag inte mer i ditt liv. jag klarar mig utan dig. det är jag som kommer gå ur detta med huvudet högt vetandes att jag höll vad jag lova. Känns jävligt skönt