Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Fyfan, nu känns det som att man aldrig vill bli kär igen.

Okej, efter att ha läst hela tråden så känns min "historia" som småpotatis men jag känner ändå att det vore skönt att skriva av sig om det går bra.

Blev dumpad av flickan i Lördags efter lite mer än två år. Anledningen till att hon dumpade mig var av de enkla skäl att jag betett mig som en jävla skitstövel.

I våras så blev jag sjukskriven pga. depression. Gick och pratade med psykolog en gång i veckan. Det enda jag gjorde var typ att gå hemma och må dåligt. Dessutom så var jag så jävla slö så jag orkade inte fixa med Försäkringskassan så jag fick inga pengar så flickan fick betala allt för oss båda två. Detta gjorde att efter mina ca 6 månaders depression så var hon helt slutkörd både psykiskt och fysiskt. Hennes familj samt vänner kände inte igen henne som den glada spralliga tjej hon brukade vara.

Jag HATAR mig själv för att jag inte sett eller fattat hur dåligt hon har mått. Inte nog med att förhållandet är slut dessutom så inser jag verkligen vilken dålig människa jag är. Det ska ni veta, att det är inte kul. Min familj verkligen älskade min flicka och jag fick jämt höra att henne skulle jag vara rädd om. Hon kom så bra överens med alla mina kompisar och familj. Nu får jag skäll från alla håll och kanter, helt berättigat.

Jag älskar henne så ofantligt mycket och kunskapen om att jag sårat henne så djupt får mig att vilja kräkas. Till råga på detta så hade vi fixat ny lägenhet som vi skulle flytta till och starta om på nytt. Men nu så sitter jag istället kvar i våran gamla lägenhet, halvtom, med massa gamla minnen, helt själv. Hon flyttade alltså själv till den nya lägenheten. Jag har heller inte fixat med min ekonomiska situation så det blir bara för mig att flytta hem till mor och far sålänge. Ja fy fan säger jag bara. Fan vad dum jag är.

Reaktioner?

Träna 7dagar i veckan 2-3 timmar varje dag

Mitt recept är att acceptera att det tar tid. Erkänna att det
är jobbigt, nästan som att acceptera ett sjukdomsförlopp,
med en 'given' läkningstid. Som inte kan påskyndas via nya
relationer, det funkar inte.

När man går in i nytt förhållande, kom överens redan från början
om en sak - "Vi somnar inte utan att ha rett ut dagens problem".
Kan man tillämpa detta så innebär det att man inte staplar lik i
garderoben, och visar att man vågar lyfta svåra grejer. Det betalar
sig, jag vet.

Vissa personer/förhållanden lämnar dig nog aldrig. Men du lär dig hantera smärtan/saknaden.

1&2 Vad hade du räknat med? Att du skulle orka med ditt liv som vanligt eller? Är man djupt deprimerad så är det självklart att man inte orkar tänka på någon annan än sig själv, man har så mycket skit att reda ut så man hinner helt enkelt inte med att bry sig om alla runt om en på samma sätt som förut.

3. Tre ord: FLYTTA, FLYTTA, FLYTTA!
För att du ska kunna lämna det hel så måste du sluta tänka på alla minnen som rör er aiight?
Du må tycka att du är ett svin eller inte, jag tycker iallafall att du har gjort ganska bra ifrån dig..

talar från personlig erfarenhet btw..

Nej

Klart att man inte orkar göra så mycket under en depression men det finns ändå bättre och sämre sätt att betesig på. Jag sa inte ens tack för att hon ställde upp så mycket som hon gjorde.

Jag ska flytta ut om en vecka, alltså nästa Tisdag. Ska bli skönt men ändå väldigt jobbigt. Som någon sa tidigare i tråden att man vill nästan mer ha kvar alla jobbiga minnen än att inte ha dem alls...

Usch, mår så otroligt dåligt.

Aldrig försent att göra det nu?

Japp det förstår jag
Snackar du fortfarande med psykolog?
Gör dig själv en tjänst och försöka tänka på något annat.. annars blir du som jag har varit.. tro mig.. du vill inte veta..

Tro mig, jag har bett om ursäkt ett antal gånger, bönat och bett, skjutit bort all stolthet, men icke. Hon säger att hon behöver tid för sig själv (...) för att hitta tillbaka till sitt gamla jag.

Hoppet finns men ändå inte, att det kanske blir vi två igen. Men inte innan jag är mig själv igen och helt frisk. Nej, går inte hos psykolog längre.

Stopp, stopp! Nu måste du ha missuppfattat mig grovt..

Jag menade ENDAST att du skulle be om ursäkt för hur du betede dig, och tacka henne. Inget annat. Absolut inte att ni ska bli 2 igen.
Då är det ganska bra om du kunde kontakta en sådan och börja prata.

Men jag vill ju att det ska bli vi två igen. Har haft mina ungkarlsår, varit ute och raggat och legat med massa tjejer.

Har också funderat på det. Skadar ju inte så, ska nog beställa en tid!