Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Ja vi får väl se. Som ni skriver är Tinder inte klockrent som dejtingportal. Den ena tjejen som jag klickade bäst med verkar ganska försiktig av sig. Vill gärna träffas igen. Fast ute någonstans. Jag är mer van vid middag tsm vid andra dejten men bättre än inget och träffas ute är inte fel det heller antar jag.

Ja jag fattar vad du menar. Varje dag som går är ännu en dag då den andre medvetet väljer att inte skriva till en eller ens uppmärksamma ens existens. Hur man än vrider och vänder på det så kan man inte frångå den hårda faktan. Det var något som tog mig lång tid att svälja.

Det enda rådet jag kan ge är att ta det casual och långsamt. No preassure men stå fast vid dina boundaries.

Ju längre man håller på impulsen och känslan av att hålla tillbaka från att höra av sig, desto mer ackumuleras det som en energi. En negativsådan.

Jag tycker det är superdumt att gå runt och hålla ut, å i hemlighet hoppas att ditt ex ska höra av sig till dig. Bryt denna ackumulation och din onödiga stolthet som hör ihop med din mänskliga omnipotens. Hör du av dig å hon inte är intresserad så är det bara så. Du kan inte bygga ditt liv på att tassa runt förlorad stolthet. Du kommer missa många chanser på det.

Jag har ingen direkt relation till att hon ska höra av sig längre och det är absolut inget jag räknar med. Jag lever mitt liv och traskar framåt.Som jag skrev så kom jag till den insikten för längesedan att hon väljer att inte höra av sig och då är det hennes val. Det är jag fine med .

Har skrivit det ett gäng gånger redan, men vill inte gå tillbaka till en relation med henne ens om det erbjöds. Det är för mycket jobb och skulle aldrig gå. Jag tänker inte låta några chanser på andra potentiella partners gå till spillo över ett Ex. Aldrig. Jag har sedan uppbrottet hunnit dejta andra som är bättre än mitt ex på alla sätt och vis. Att jag är här just nu har snarare att göra med att jag sprang rakt in i människan tidigare i veckan och det kommit fram att hon bor 200 meter från mig vilket rev upp saker lite igen dessvärre. Som tur är har det lagt sig rätt bra

Jag tar hellre en tjej som är lite försiktig, än en som är rakt på.
Ge hon en chans, kanske är det ett kanon klipp

Ja så är det.... Man får helt enkelt inse att det är deras förlust, och det var meningen, just för att man ska träffa någon mycket bättre. Det är tufft och se hon med någon annan bara!

Tack för rådet, det ska jag verkligen göra.

Ja jag ser fram emot att träffa henne igen och är försiktigt positiv!

Ja mitt ex sa ju rakt upp att hon träffade någon annan och det är helt naturligt. Deras liv fortsätter precis som vårat. Jag vart väl redan ganska inställd på det och brydde mig inte jättemycket märkligt nog. Knappt ägnat det en tanke sedan dess vilket är skönt. Sedan har jag ju inte stött på dem på stan hållandes handen eller så direkt. Det kanske är en annan femma.

Ja och var beredd på att ditt fight or flight system aktiveras. Kunde känna adrenalinet i kroppen. Det gjorde det för mig, kändes nästan som en surrealistisk situation där man gick på autopilot haha. Jag stod dock kvar och vallade igenom det och tog det kallt och glatt utåt sett! Men jag satt där inte en hel kväll som du kommer göra haha. Men skönt att du har stöd i omgivningen och inte sitter där ensam.

Kul! Spännande 😊

Ja det är något man får räkna med, fullt naturligt
Bra att man är ärlig iallafall, det är viktigt!

Jag fick tyvärr aldrig ett ärligt avslut, hon träffade en kille via universitetet innan vi gjorde slut.
Ja, det kommer bli otroligt tufft, men ett måste känner jag.

Oavsett så går livet vidare 😊 trevlig helg iallafall!

Nr 1 är att försäkra sig om att det verkligen är kört och slut. Många verkar uppfatta att det är slut och kört, före det verkligen är det. När man väl vet det är det bäst att bara försöka vara sysselsatt med annat eller när man inte orkar, sova och vila. Ibland kanske supa.

Försäkrats om flera år sedan nu att de är över, men har än idag inte fått en enda chans att få en förklaring eller liknande. Nä min bäste vän gav sig på min flickvän när jag var i en svacka o jag var väldigt sluten så såg inte vad som hände förrens det var försent.

Förtvivlad osv drama bla bla självklart men de jag fan inte klarar av är de sveket.. Från de både två..försöker gå vidare i mitt liv men denna otroliga ilska vägrar att gå över!

Har saker jag inte kan säga här helt men.. Jag har fått acceptera att dom är rövhål som tycker det är okej att förstöra någons liv. Agget är mest mot honom för han har varit så jävla feg, så äckligt jävla feg! Har ju självklart varit påväg flertal ggr för att slå skiten ur han men han lyckas 9/10 springa iväg.. Jag kan efter över 6 fucking år nu inte kunnat släppa detta då jag inte fått något avslut whatever..

Jag vill bara se dem lida.. Jag gör det på rätt sätt nu men de är de långsamma sättet som kommer värma mitt hjärta nån gång i framtiden... Men.. begäret till våld försvinner inte! Vafan ska jag göra... Kan ju inte avrätta honom direkt..

Är inte det där med att ”få ett avslut” bara nån menlös myt oftast? Även om du skulle få ett förlåt av båda två skulle det troligtvis inte hjälpa någonting i det stora hela.

Rimligtvis skulle du må bättre av att lägga det bakom dig och jobba på dig själv. Hon förtjänar inte dig och din ”kompis” förtjänar inte dig heller.
Att gå runt där bitter är det bara du som förlorar på.

Har en gång i livet också varit otroligt nere och besviken.
Som Vivasativa så ser man bara en sida av myntet (jag också) och man skalar bort detaljer och saker som man inte vill se eller komma ihåg. Tills bara sorgen och bitterheten finns kvar.
Hade man fått höra de 'andras' berättelse hade den varit en annan.
Sanningen ligger oftast mitt emellan.

Vivasativa, jag lider med dig. På riktigt. Smärtan över det man ser som ett svek och en orättvis och brutal behandling kan vara extrem.
Som alla säger och då även jag, försök glöm och gå vidare.
Det är ohyggligt svårt att släppa, om det ens går, men inställningen måste vara den.
Glöm dom. Tänk inte på dom, gå vidare.

/VV

PS Att det dessutom var 'din bäste vän' som var med i det hela.... Fy fan, vilken gris.

Kan låta som en gammal klyscha, men att se dig gå vidare lycklig i livet utan dessa två i ditt liv är den hämnd som biter hårdast.. Jag förstår din ilska, men 6 år?

Allvarligt, jag kommer inte ihåg mycket som hände så länge sedan. Det du gör är självskadebeteende och du straffar ingen annan.


För att förtydliga. Så länge du utstrålar ditt agg är det lätt för som att försvara sitt beteende med att ”han är ju som han är”

Alltså, du var ju ändå en idiot kan de intala sig själv, så länge du ger sken av att vara en

]
Ja absolut.. Det är det absolut mest logiska, och tro mig jag har försökt.. Men hatet hemsöker mig.. Jag vet att jag inte skulle må bättre om jag fick nån ursäkt, det som är mitt problem är verkligen våld.. Jag vill skada dem, på många sätt o jag försöker allt I min makt för att verken agera eller ens tänka på det, men det har gått rätt många år nu o vissa dagar bubblar de upp som om de vore igår.. Ja vet inte vafan jag ska göra.. Är rätt säker på att jag inte hade nöjt mig med att skada dem heller så varför I helvete kan jag inte släppa det...börjar ju undra om de är något fel på mig som håller ett agg så länge eller om jag är arg på mig själv egentligen (vilket ja det är jag på vissa sätt men mig själv har jag förlåtit)
Jag vet att endast jag förlorar på detta, vill inget hellre än o bara glömma det för ingen av dem är värd ens en tanke.


Ja de är rätt sant.. Man glömmer bort många detaljer. Men enda detaljen som återstår är i princip hämnd..
O svarar nedan hur jag utför den.
Och tack för din omtanke min vän


Exakt! Det är vad jag har gjort de senaste 5 åren. Tränat o jobbat o träffat andra tjejer, o det var det jag menade med att "just nu hämnas jag på rätt sätt, men det långsamma sättet"

Och jag utstrålar inte agg, är några få som vet att detta stört mig. De två i fråga har jag inte sett på över 5 år nu.

Så varför kan jag inte bara släppa det? Varför kommer denna otroliga lust att just skada dem åter och åter igen.. Det är ju rent självskadligt, jag vet....

Jag vet de logiska i de hela men förstår inte mina känslor kan man väl säga.. Eller de gör jag väl.. Fattar ju att jag är jävligt arg o jag är en principfast person o en som ska ha kallats sig ens bäste vän ska ha ormat sig in i ett förhållande han inte har något att göra med. Att sveket gick till som det gjorde är typ varför jag fortfarande är så arg, det är det grövsta svek i mitt liv.

Kan på sätt o vis förstå hur jag aldrig kan acceptera att bara släppa det när man ser på det så.. Är det min stolthet? Vad kan jag ändra på mer än vad jag gör.. Jag gör allt "rätt" som sagt.. Men känns inte som detta någonsin kommer försvinna förrens jag kan stå över hans lemlösa kropp o bara njuta.. O jag är inte ens en våldsam person (eller iaf inte förrens någon verkligen får de att koka över så som detta)

Det tär på mig.. Ska jag bara få de avklarat eller vafan ska jag göra.. Jag rådfrågar flashback, bara det måste förklara en del..