Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Vad gör man när man vaknar upp mitt i natten titt som tät, efter att ha drömt om när exet var otrogen?

Otroligt obehaglig känsla. Fy fan, det värsta jag varit med om. Kallsvettig och jävlig blir man också, lite halvsvårt att somna om är det också....

Den värsta drömmen är dock att jag hade blivit skjuten och att det bara var mitt ex som var där och kunde hjälpa mig. Jag valde att dö framför att ta hennes hjälp, sen vaknade jag upp och trodde jag var död

Det värsta jag har drömt hittills är att exet satt på en stol i köket och det var så otroligt skönt att se henne igen. En blek jämförelse om man tänker på vad du drömde om. Lider verkligen med dig

Hur länge sen var det du blev dumpad?

vet inte varför jag skriver detta egentligen...men har blivit dumpat på ett fruktansvärt sätt och antar att jag behöver skriva av mig. Kanske finns det någon som har något gott råd också, det hade uppskattats.

Just nu befinner jag mig i Asien. Har rest runt lite här under 2 veckor och haft otroligt bra. Jag och exet har haft bra och regelbunden kontakt och allt var bra när jag åkte från Sverige. Vi har i stort sett bott tillsammans under sommaren och har, som jag förstått det, varit väldigt kära.

Men så, för 2 dagar sedan, släpper han bomben från ingenstans. Mitt i natten asiatisk tid när jag småfull sitter ensam i ett hotellrum utanför Hanoi, skriver han på Facebook att han inte vill träffas mer. 😭Sorgen jag kände i det ögonblicket var obeskrivlig, jag skrek rakt ut. Och dessutom sättet han gjorde det på, över Facebook 3 dagar innan jag skulle åka hem till Sverige. Det känns så otroligt tufft och jag känner mig så sårad och ledsen.

De senaste 2 dagarna har varit ett helvete. Jag har gråtit i stort sett hela tiden samtidigt som jag försökt ha så bra semesterdagar i Hanoi som möjligt. Har försökt leva på som vanligt men det har varit tufft. Dessutom har jag fått magsjuka så har varvat kräkningar och gråt ensam på hotellrummet de 2 senaste nätterna.

Exet har skrivit en massa på fb efter dumpningen. "Hoppas du har det bra!" "Jag vill inte bråka" etc.. Jag valde att inte svara varpå han säkert skrev 5 meddelanden under natten i stil med "varför svarar du inte?" Svarade kort att jag hade magsjuka och därför inte orkade ha kontakt varpå han önskade att jag skulle krya på mig. Jag undrar hur han ens vågar skriva till mig efter vad han gjort och varför han envisas med att fortsätta skriva till mig. Jag har inget mer att skriva till honom så länge jag är här

Och nu till problemet jag verkligen behöver råd om. Innan jag åkte lämnade jag min lägenhetsnyckel hos honom. Meningen är att vi ska mötas imorgon när jag är hemma igen (runt 13-14 svensk tid) så jag kan få nyckeln + prata ut i lugn och ro. Jag börjar nu fundera om jag kommer klara av ett sådant emotionellt möte efter magsjuka och 13 timmar flygresa. Ska jag skjuta upp mötet och be honom ge nycklarna till en gemensam vän eller ska jag stå ut, är ju trots att skönt att få det överstökat. På måndag morgon åker jag upp till farmor för stöd första tiden efter detta så isf kommer det dröja ytterligare en vecka tills vi kan träffad och prata ut.

Hoppas någon orkar läsa mitt inlägg. Skriver det mellan tårarna, är så fruktansvärt ledsen nu. Tack för att jag fick skriva av mig

2 månader sen 😐

Kan bara beklaga alla de känslor du har just nu

Känner igen det där om överlämnandet av nyckeln
Efter mitt ex dumpade mig hade hon kvar min nyckel i nästan en vecka trots att vi hade överlämnat alla andra grejer. Det hade inte varit svårt för henne att svänga förbi med den och det gjorde att jag hade väldigt svårt att gå vidare. Kändes som livet stod på paus eftersom jag var tvungen att ha kontakt pga. den jäkla nyckeln. Den dagen vi kom överens att hon skulle komma förbi med den så bestämde vi en tid när hon skulle komma förbi. När tiden närmade sig så tog jag bilen och åkte hemifrån en sväng för jag kände att jag inte klarade av att träffa henne. Det valet ångrar jag inte. Vi hade bestämt att försöka vara kompisar (mitt förslag) men när hon hade lämnat den i postlådan som vi kom överens om och skickat ett meddelande om att det var klart och så tackade jag för mig, önskade henne lycka till och blockerade henne innan hon fick chansen att svara. Det kändes både hårt och taskigt men kände att jag inte ville ha något sista svar från henne.

Senare på kvällen tog jag bort blockeringen men vi har inte hörts sen dess och det är nog lika bra. Det är idag 30 dagar sedan överlämnandet och det är fortfarande jobbigt vissa dagar. Men jag börjar så smått glömma henne nu.

Vet inte om detta hjälper dig på nåt sätt men det kan vara ett alternativ till att träffas ansikte mot ansikte om det känns jobbigt.

Hang in there!

(tänk NOGA över de meddelanden du kommer skriva till honom inom den närmsta tiden för du KOMMER skämmas över de meddelanden du skriver i vredesmod. Det är inte roligt att både ha blivit dumpad och dessutom behöva skämmas över sånt man har skrivit och sagt när man ser tillbaka på händelsen längre fram...)

Tack för ditt svar.
Vi var tvungna att träffas idag eftersom att det är de enda nycklarna jag har till min lägenhet. Han var stressad till jobbet så idag pratade vi på "vårt" fik. Det var tortyr! Han sa att han forfarande var jättekär i mig men eftersom att allt känts för bra vågar han inte. Jag fattar ingenting, eftersom de är uppenbart att vi båda har känslor för varandra. Han kunde knappt titta mig i ögonen och jag fick kämpa mot gråten. Känns trots allt som att det finns någon form av känslor kvar

Det som gör mig så fundersam nu är att han gång på gång säger att vi ska ses som vänner. Att jag är mer ledsen än vad jag behöver. "Visst smsar vi som vanligt?" var det sista han sa innan han gick. Jag svarade ej på det. Dessutom frågade han säkert 10 ggr om jag hatar honom nu och 3 timmar efter vårt samtal smsade han och frågade om jag ogillar honom. Har inte svarat på det och jag förstår inte alls vad han vill. Vet inte om eller vad jag isf skulle svara.

Ytterligare ett långt inlägg men tankarna snurrar i huvudet. Mår något fruktansvärt dåligt just nu och påväg hem för att sova hos en kompis. Vet inte hur jag ska överleva detta.😢😢

Pallyi.queen

Som de flesta skriver i den här tråden och som jag kommer att skriva till dig. SMS:a inte till honom och svara inte på sociala medier heller.

Om du har möjlighet att prata med din vän om allt som har hänt och om dina känslor, gör det då. Skriv av dig här om du känner att du inte fått ur dig allt, det känns alltid bättre att "få det ur systemet".

Handlar den här tråden bara om de som blivit dumpade?

Kan ni något om hur man kommer över någon man aldrig haft ett förhållande med och aldrig kommer göra det?

Pallyi.Queen:

Att man som dumpad säger "vi kan väl vara kompisar" beror nog mest på att man känner sig övergiven av sin bästa vän. Är man däremot den som dumpar beror det nog på att man vill lindra chocken/sorgen för den man dumpar. Visst kan det finnas känslor kvar (man har ju blivit allra bästa kompisar) men det finns ju faktiskt en anledning till att man gör slut med någon. Känns det inte "rätt" så spelar det ingen roll även om känslor finns kvar.

Du kanske har köpt skitsnygga skor någon gång? Alltså riktigt skitsnygga! MEN fått skavsår av dom och därför blir dom bara stående. En kass jämförelse kanske, men din kille har fått skoskav (det är nåt som inte funkar i förhållandet) även om han fortfarande har känslor kvar (skorna är ju fortfarande skitsnygga men det funkar bara inte). Hmm jaja... Jämförelser kan vara bra för att se saker ur ett annat perspektiv men vet inte om jag lyckades så bra där.

Det enda ex jag har kunnat vara kompis med efter det har tagit slut är den där känslorna i förhållandet ömsesidigt tog slut. Finns känslor kvar så kommer det bli fruktansvärt svårt i framtiden. Den ena kommer alltid ha mer känslor kvar än den andra och då blir det bara ren självtortyr. Att sitta ner med sitt ex och prata är bra men man ska enbart ska göra det för sin egen skull och räta ut de frågetecken man har. Med det menar jag att när du har fått svar på dina frågor om varför han gjorde slut så nöj dig med de svaren och gå sedan vidare hur svårt det än känns.

Tänk tillbaka på någon gång som DU har gjort slut med någon. Hade den du dumpade kunnat få dig att ändra ditt beslut? Hade du kunnat fortsätta med ständigt skoskav?

(sorry för långt utlägg)

Nej en kärlekssorg kan ju handla om det du frågar om också såklart. Förklara vad som hände för dig så ska vi försöka hjälpa dig på bästa sätt. Det man måste komma ihåg är att (troligtvis) ingen är professionell i den här tråden utan de flesta talar utifrån sina egna erfarenheter.

Jag drömde att exet jag ville gifta sig med var hemma när jag väl kom till en lägenhet, men hon befann sig i olika rum, med olika män, och hon hade det mest snuskigaste sex man kan tänka sig med dem alla och hon fnittrade, skrattade och njöt för fulla muggar. När jag grät och frågade vad som var fel med vår kärlek skrattade hon ännu mera och fick orgasm. Efteråt sköt hon sig med hagelgevär.

Tack för ditt svar.
Jag antar att det var ett inlägg som ditt som jag behövde läsa. Jag förstår att allt snack om att vara vänner och att han bara behöver tid för sig själv är klyschor som han säger för att lindra sorgen. Jag förstår att jag måste acceptera att han inte vill träffa mig mer och gå vidare, men det är så in i helvete svårt!!!😭😭
Men din liknelse var bra. Tack, jag ska komma ihåg det.

De senaste dagarna har han bombaderat mig med sms och Facebook-meddelanden. Han har flera ggr frågat om jag hatar honom samt bett om ursäkt för att "han har varit en idiot". Jag har stått emot impulsen att skriva hur mycket jag saknar honom och be honom ta mig tillbaka (vilket är det jag egentligen vill göra) och antingen inte svara eller svarat väldigt kyligt. Imorse tog jag mod till mig och skev och bad honom om att sluta höra av sig till mig. 😞

Jag kan inte förstå varför han är så angelägen om att jag inte ska hata honom och varför han forsätter skriva till mig. Jag har inget att säga till honom!! 😡Samtidigt vill jag inte säga upp kontakten för jag antar att det finns ett litet naivt hopp inom mig som fortfarande hoppas, hoppas att han ska ångra sig och ta mig tillbaka. Jag vet inte om jag klarar av att släppa honom igen, vill bara vakna ur denna mardröm.

Tack för att jag får skriva av mig. Hälsar på mina släktingar nu för att slippa vara ensam i "vår" lägenhet åtminstone dessa första dagar.