Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Samma här gjorde inget fel ändå blev allt fel

Har några vänner som antingen de eller deras partner gjorde slut och blev iskall stötte bort och verkade inte ens bry sig om personens existens längre, och sedan efter ett tag ångrade sig, det handlade om allt från att de "träffades för tidigt" "tappade känslorna" "gnistan saknades" med mera och som sen ångrade sig av olika anledningar.

Du behöver bara ta ett steg utanför dörren & träffa andra människor..

Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? Stäng av dom från ditt "flöde"det funkar väldigt bra!

Allt är relativt jag har inte sett en kvinna som jag levde med i 7år på 14år ännu värre jag levde med en kvinna i 5år och vi gjorde slut en dag 2008
och har inte sett eller hört av henne sedan dess. Och hon lever.

Ok ska vi sänka volymen och minska tiden till månader? Före jag var 30år så hände det att man låg med g.a ex
Varför? Till att börja med för att det gick och 3- 4år tillsammans och när man var ung då satte man sex väldigt högt.
Jag bodde i en relativt liten stad 100 000 inv så vi sprang på varandra i bland.

Jag kan t.om avslöja en grej jag var ihop med en tjej i fyra år men hon ville aldrig ta den i tvåan.
När vi sågs 2år senare och hade nya partners som vi bodde med så satte jag den..

Är man ung så är det en jävla cirkus när jag var runt 30 så var alla Svenskar och gillade brudar mörka så åkte dom till Grekland.
Sen så kan jag säga två saker till första gången som jag kom i kontakt med dildos var runt 1993.
Jag köpte min första mobiltelefon 1996 så med andra ord man kunde försvinna på den tiden och slapp konkurera med plast och utlänningar och tjejerna räckte till alla killar.

Jag har aldrig upplevt att man kan få SMS när man träffat ett EX en kväll bara det var skönt.

En kärlekssorg är bara en sorg om du väljer att låta den vara det? Vem vill träffa en kille som ser ner på sig själv och snackar om exet?

Texten jag skickar nu skickade jag till candystripes när jag skrev av mig. Men någon mer kanske kan på något sätt säga något som underlättar. Hon har förstört mig som människa tyvärr.

Hejsan!

Nu har jag mått lite dåligt sen senast jag skrev.

En vecka i skolan har gått, vi har varit tvungna att vara nära varandra. Förra helgen pussades vi lite.. För att hon sen ska få "skjuts" hem av killen som har skrivit under hela vårat förhållande som hon varit vän med sen 2011. Jag frågar om dom har någonting på G. Hon svarar nej, vi är bara vänner. Inget mer med det.. Veckan i skolan har varit "kall" hon har inte i närheten varit vad hon brukar...

Så jag bestämde mig för att ringa henne i fredags och ha ett "vuxetsamtal" fråga varför det blev som det blev och hur allting kom så plötsligt.. Hon fortsätter på samma spår, allting var för bra. Jag förstår inte hur men hon har stått för den anledningen i en månad nu.

Sen frågar jag om hon haft sex med någon annan, vilket hon svarar att hon haft.. Jag frågar om jag känner personen. Och hon svarar nej, då lämnade jag det för det är inte min ensak..

Sen frågar jag henne om hennes "killkompis" som hon känt från 2011.. Och hon säger att dom "umgås" men att hon inte vet vad det blir av det.. Det är väll där jag får lite frispel och frågar hur hon kan göra så? Då jag känt oro över han så länge och uppvisat att jag tycker det är jobbigt att dom hörs så mycket. Men hon säger att jag inte behöver oroa mig.. Den vanliga visan..

Hela samtalet spårar ur, och hon försöker projicera över alllting på mig. "är det något mer du vill säga för att ge mig dåligt samvete?" Såna typer av kommentarer.. "Är det något mer du vill göra för att trycka ner mig?" ..

Det slutar med att jag säger till henne att jag är död för henne, hon behöver inte se på mig eller prata med mig i skolan. Sen raderar jag henne från alla sociala medier..

Hur kan en människa vända från världens varmaste människa till ett kyligt monster? Jag har aldrig på något sätt gjort någon skada på denna människa. Jag har höjt henne till skyarna jämt..

Bakgrundsfakta om henne är: Rakt ur ett förhållande på fyra år. Håller alla känslor inom sig och visar inte en känsla utåt.. Verkar vara allmänt förvirrad och borta.

Tre månader efter uppbrottet med min "själsfrände":

Jag har stärkt min självkänsla.
Ångesten är i princip försvunnen.
Har börjat plugga på annan ort.
Träffat mycket nya människor som jag trivs med.
Har börjat datea igen.
Jag tänker på henne ibland och ibland saknar jag henne men det blir bättre, tro mig allihopa.

Hennes svek och lögner saknar jag inte. Bästa tipset, minns de dåliga sidorna.

Jag förstår känslan då jag befinner mig också där, tyvärr så tror jag inte att en sådan person ångrar sin handling. Tror att dessa personer gör allt för att övertala sig själv att dennes handling var rätt.

Jag hoppas inte att mannen jag älskar ångrar sig till den grad att han söker upp mig igen, dock hoppas jag att han skäms över sitt barnsliga beteende och aldrig mer utsätter en annan kvinna för det.

Sjukt bra framsteg! Jag själv har länge tänkt på en kärlek som jag avbröt kontakten med för snart 2 år sedan. Tjejen var mycket självdestruktivt och det hela var som en sorglig film, utan ett fint slut. Det rullar nu på, förvisso. Jag studerar, arbetar och träffar nya tjejer. Men i mina drömmar kommer hon tillbaka, och jag vaknar flera gånger i månaden av kallsvett och vill börja gråta för att jag saknar henne och de djupa stunder vi delat. Jag önskar bara att jag helt och hållet kunde släppa taget om det, speciellt när en ny dam ligger vid min sida. Känner mig som en dålig människa.

Hej fbare!

Nu har jag inte varit här på himla länge, men nu är jag i desperat behov av eran hjälp.

Jag blev nyligen dumpad av flickvännen, efter ungefär 5år förhållande. Hon hade träffat en ny och börjat få känslor för honom, och kände då att det inte var rätt att vara med mig.

Under vårt förhållande har jag ofta känt att vi kanske inte är rätt för varandra, eftersom jag känt attraktion till andra tjejer. Jag vågade dock aldrig riktigt ta steget till att verkligen göra slut, även om jag funderade på det.

Så jag undrar bara , varför mår jag nu så jävla dåligt över att hon gjort slut med mig? Det känns som att all logik är borta och att jag inte klarar av att tänka logiskt längre utan bara förmår att känna saknad och ensamhet.

Alla svar uppskattas otroligt varmt <3

Då var man här igen.
Mår så frukansvärt frukansvärt dåligt just nu. Är fast i en bottenlös sorg. Min pojkvän (numera f.d) gjorde oväntat slut nu ikväll när jag precis var hemkommen från semester. Jag har fortfarande mycket starka känslor för honom men han sa att han tappt sina. Just nu är jag så fylld av ångest, förtvivlan och smärtan. Vet inte hur jag ska hantera denna smärta. Ser just nu bara framtiden som en lång rad dagar, utan glädje. Vad ska jag göra? Är så oerhört förtvivlad. Kan inte minnes att jag varit såhär ledsen innan. Det känns som all logik är borta, jag klarar inte av att tänka, jag klarar inte av att vara. Och jag förstår absolut inte hur jag ska klara morgondagen.

Förlåt för ett rörigt inlägg. Är så fruktansvärt ledsen och behövde bara skriva av mig. Någon som vill prata vidare? Hade behövt någon jag bara kunde skriva av mig till. Någon som jar några råd hur man hanterar detta. Vad gör man???

Godnatt Flashback och tack för att ni finns i sådana här tider.

Första dagarna så fungerar man inte riktigt som en människa, man hamnar i ett chocktillstånd, speciellt om man inte såg uppbrottet komma. Se till att få i dig mat och vätska så gott du kan. Försök att få tillräckligt med sömn också även fast det oftast är innan man ska sova som tankarna börja snurra igång, försök att somna till tvn eller musik om det hjälper att skingra bort tankarna lite grann.

Det är otroligt svårt att tänka på något annat men försök att hålla dig sysslosatt så mycket du kan, umgås med nära och kära, är väldigt viktigt att få uttrycka dina känslor eller bara ha någon som lyssnar och finns där för en. Gråt om du känner för det, det brukar oftast kännas bättre efteråt om än tillfälligt.

Det hjälper inte att tänka på vad som "gick fel" eller liknande, du kommer inte komma på något riktigt bra svar ändå just nu. Man vill så klart veta anledningen till varför det blev som det blev och då är det lätt att skuldsätta sig själv och hitta en massa fel.

Klyschigt jag vet, men tiden hjälper oftast. Man genomgår vissa "faser" innan man kan börja tänka riktigt igen. Vissa tar längre tid än andra.

Någon här blivit ghostad? Jag har träffat en tjej i runt 6 månader, men för ett par veckor sedan "försvann" hon helt. Förstår att hon har ghostat mig och förmodligen blockerat mig då varken mina samtal eller sms gått fram. Jag har accepterat detta nu, men det är fortfarande väldigt psykande. Dels för att jag aldrig blivit utsatt för detta fenomen tidigare samt att jag aldrig fick veta av henne varför det inte funkade - och kommer förmodligen aldrig få veta. Sedermera förstår jag inte hur man kan gör detta mot någon annan. Oerhört fegt och sadistiskt.

Hej!

Jag söker lite råd tack. Jag har blivit kär för första gången. Till en början lät jag känslorna styra och tänkte inte klart. Jag sa till mig själv att vi kan få detta att fungera. Så det stora problemet. Vi träffades när jag var på semester. Personen bor i mellanöstern och jag bor här i Sverige. Vi talar inte samma språk och använde google translate för att kommunicera. Nu efter att jag kommit hem och funderat en hel del så har jag insett att det här inte fungerar, kanske i ett annat liv vid andra omständigheter.

Nu kan jag inte sluta tänka på personen. Min första tanke när jag vaknar är personens namn, det liksom bara ploppar upp direkt. Och eftersom detta är första gången för mig så vet jag inte hur jag ska hantera situationen. Som ni förstår är det väldigt jobbigt. Jag har tidigare haft problem med ångest men hittat sätt att hantera ångesten men inte just nu. Jag känner mig tom och kan inte släppa tanken på att vi kunnat vara tillsammans om livet sätt annorlunda ut.

Så jag tänkte att vart kan man bättre hitta råd än hos andra som gått igenom samma sak och kommit över det. Hur gjorde ni för att komma över en person?