Jag tror iofs att ytterst få väljare i Örebro "kastar bort" sin röst ur privatekonomisk synvinkel genom att rösta på Örebropartiet. (Ett sådant exempel är väl långpendlare som kör 10 mil totalt per dag till jobbet 220 dagar per år, de lär väl förlora runt 10 000 :- per år på att Tidö-regeringen ersätts med rödgrön majoritet i riksdagen och bränslepriserna höjs med 5 kr/litern.) Så nästan ingen skadar väl sig själv påtagligt genom att rösta på Örebropartiet i stället för på SD. Men jag väl ändå återupprepa varför jag inte tror att Örebropartiet kommer att komma in i riksdagen. Det finns nog en viktig faktor utöver faktorn "bortkastad röst" och att Markus Allard (sannolikt) inte tillräckligt tydligt i partiets valutskick påpekat att Tidö-partierna plockar in ungefär lika många invandrare som (s) gjorde och att asylinvandring har ersatts med annan typ av invandring och att det finns en poäng med ett vågmästarparti som kan sätta press på båda blocken. Och denna ytterligare faktor är att partiet från start framstått som alltför oseriöst, typ. Det har gett fel vibbar i det avseendet, typ. Folk kan rösta på ett upplevt oseriöst parti kommunalt eller i EU-valet. Men inte i riksdagsvalet.
Det jag därför tror att Allard borde ha gjort är att använda sig av ett valutskick med genomseriös framtoning när det gäller ekonomi och energi. Förmodligen skulle han ha lagt sig i det ekonomiska mittfältet där flest väljare finns och där störst andel av väljarna kan tolerera eller tycka att det är bra med ett vågmästarparti.
Eventuellt skulle han ha tagit hjälp av Ambition Sverige. Där hade kompetensen funnits att ta fram ett material som låtit väldigt seriöst när det gäller ekonomi och energi. Eventuellt skulle Allard ha kunnat erbjuda Elsa Widding att vara andranamnet på riksdagslistan om hon kunnat acceptera att stå för en mittenpolitik i stället för en uttalad ekonomisk högerpolitik (för vilken väljarsegmentet är mycket mindre och preferensen för en vågmästarroll av naturliga skäl är svagare). Det här skulle väl ha påmint om lösningen att Ny Demokrati vårvintern 1994 hade plockat in Sven-Olle Olsson som förstanamn på Ny Demokratis riksdagslista och gjort honom till partiledare i stället för Harriet Colliander (hon var väl en typ som spontant påminde om Elsa Widding och upplevdes inte stå för något påtagligt) och Vivianne Franzén (gav ett korkat och oseriöst intryck). Med Sven-Olle vid rodret hade man kanske kunnat klamra sig kvar i riksdagen, speciellt i Skåne. Kanske hade man kunnat tvinga den nya regeringen efter valet 1994 att återgå till Lucia-beslutet som gällde 1989-91. Den regering som gick med på att återinföra Lucia-beslutet hade kunnat få regeringsmakten.
Litet mer synpunkter återfinns i mitt startinlägg i den här tråden (tyvärr hade jag inte sett att det fanns en likartad trådstart i avdelningen Valet 2026 och tråden låstes därför):
Den stora tråden om slutdebatten i SVT 20.00 fre 2026-09-11
(FB) Den stora tråden om slutdebatten i SVT 20.00 fre 2026-09-11
