Jag är fd. nämndeman i Migrationsdomstolen. Fråga mig vad ni vill.

Jag var nämndeman i Migrationsdomstolen under en mandatperiod för ett par år sedan. Jag vet inte hur många mål jag hanterade men det var många. Vilket parti jag var nominerad av och vilken domstol jag tjänstgjorde i spelar ingen roll. Jag tror jag kan svara på de flesta frågor om hur Migrationsdomstolar arbetar och hur olika typer av ärenden kan se ut. Såvitt jag vet har ingenting väsentligt förändrats jämfört med hur det var när jag var del av detta. Fråga på!

Vilket parti företrädde du?

Edit: Såg nu att du inte ville svara på den frågan, ber om ursäkt.

En annan fråga: Upplevde du att nämndemännen röstade i enlighet med partiboken? D.v.s att ex miljöpartister och vänsterpartister gärna ville ge TUT/PUT/medborgarskap fastän juristdomaren inte ansåg det, och att Sverigedemokrater inte ville ge TUT/PUT/medborgarskap fastän juristdomaren ansåg det?

Hur gör man om någon sökt asyl men inte har någon legitimationshandling? Eller avgörs såna fall på en tidigare nivå, utan att hamna i Migrationsdomstolen?

Vad är den vanligaste typen av människor som jobbar där? Batikhäxor? Vänsteraktivister som vill ha obegränsad invandring?

Mer generellt har jag inte alltid haft vetskap om vilka partier olika nämndemän representerat. Ibland har vi lunchat tillsammans och då har det förstås varit ett ämne vi ofta kommit in på. De jag suttit med har oftast representerat (M) eller (S). Jag tror det är de enda partier jag konkret "stött på" även om jag säkert suttit nämndemän från andra partier också. Jag har inte uppfattat att någon röstat i enlighet med egna uppfattningar, vare sig partirelaterade eller andra. Det enda som varit generellt tydligt är att cynismen är ganska utbredd. När man sitter och lyssnar på berättelser från personer från X-land som alla hävdar sig ha varit utsatta för ungefär samma sak så blir det indirekt så att man jämför fallen med varandra. Det är vanligt att fallen från samma land är snarlika och i praktiken är det inte alltid sannolikt att alla har råkat ut för precis samma grej. Att vissa har gjort det vore inte konstigt men när du sitter med på förhandling 10 eller 15 där i princip samma historia upprepas så blir det lite tjatigt. När man ställer kontrollfrågor om olika detaljer så minns de ibland ingenting om det eller ger ologiska svar.

Det uppdrag man har som nämndeman är att tillämpa lagen, inte att själv sitta och tycka saker. Det är något som man trycker väldigt hårt på under utbildningarna som hålls i domstolen. Jag har själv haft flera fall där jag bytt uppfattning under förhandlingens gång. När jag läst pappren i förväg har jag fått bilden av att det varit "ett solklart avslag" men sedan har det visat sig att det det inte alls var så enkelt.

Under en dag i domstolen har man en eller flera muntliga förhandlingar (alltså "rättegångar"). Det kan vara en på förmiddagen och en på eftermiddagen eller flera förhandlingar med mindre/enklare mål som man sitter och diskuterar i ett konferensrum, utan att höra någon fysiskt. Efter att ha avslutat en dragning har juristdomare och nämndemän en diskussion där alla får säga sitt. En viktig del av domarens arbete är att lotsa nämndemännen genom juridiken. Det kan ofta vara så att den sökande hävdar en lång rad olika saker. Då kan domaren säga att påstående ett är uteslutet av vissa skäl men att påstående två beror på hur vi bedömer personens berättelse. Då får alla säga sitt om det och om det finns blandade meningar kan man ha omröstning. För det mesta var alla överens.

De fall som kommer till Migrationsdomstolen är i de flesta fall ärenden från Migrationsverket där sökanden fått avslag. I de allra flesta fall brukar domstolen bekräfta att det Migrationsverket gjort en korrekt bedömning. Ibland blir det ändring men det sker förhållandevis sällan. Ibland kan det bli ändring i formalia (paragraf B istället för paragraf A ska användas) men avslag iallafall.

Detta är väldigt vanligt, särskilt i relation till vissa länder. Det är också vanligt att den sökande har någon typ av "primitiv" legitimationshandling som inte godkänns formellt. Detta beror då normalt på att handlingen är lätt att förfalska och ofta kan köpas i hemlandet.

Att personens identitet kan fastställas eller inte är en väldigt central fråga och påverkar hela asylprocessen. Ibland kan det heta att personen inte gjort det trovärdigt att hen heter si och så och är skomakare men däremot att hen kommer från X-provinsen i Z-land. Då ska personens asylskäl prövas mot förhållandena i den aktuella provinsen. Hen behöver alltså inte ha ljugit om sitt namn eller yrke men har helt enkelt inte presenterat några riktiga underlag mer att påstå att det är så.

Den handling man helst vill ha i domstolen är pass, eller utrikespass i de fall där det är en särskild kategori. I passet finns stämplar som visar personens resehistorik. En viss person kan påstå att hen varit politiskt förföljd i hemlandet men har likafullt kunnat få ett pass utfärdat trots att det är allmänt känt att oppositionella i landet inte kan få ut pass. Det ger vissa trovärdighetsproblem. En annan variant kan vara att en person säger sig varit hotad i hemlandet men likafullt rest in och ut ur sitt hemland upprepade gånger. Det ser ju också lite udda ut.

Under den period som jag var nämndeman var det tillåtet med så kallat spårbyte. Det innebar att om person X sökte asyl och fick avslag så kunde denne kanske ha fått jobb som vårdbiträde eller städare under väntetiden på besked. Då kunde hen dra tillbaka sin asylansökan och istället söka om arbetstillstånd. En vanlig modell då var att "tappa bort" sitt pass inför asylprövningen men sedan "oväntat" hitta det igen i samband med att hen fick avslag och istället skulle ansöka om arbetstillstånd. Passet skulle ofta avslöja olika detaljer som skulle innebära att personens utsikter att få asyl skulle försämras. Därför ville sökanden undanhålla passet från granskning i domstolen. Samtidigt var passet en förutsättning för att kunna göra spårbyte och därför kom det passande fram just då. Spårbyte har varit en politiskt mycket kontroversiell fråga och nuvarande regering vill ta bort den. Utifrån min erfarenhet som nämndeman är min uppfattning att det är korrekt att ta bort detta eftersom modellen som den ser ut nu uppmuntrar till missbruk.

Hur ofta satt du i förvaltningsrätten, för det måste man ju när man är nämndeman i migrationsdomstolen, och vilka ärenden hanterade du där?

Du är lite oklar över om du syftar på de som jobbar i domstolen (domare med flera) eller om du menar nämndemännen. Någon aktivism har jag inte sett till vare sig bland juristdomare eller nämndemän. I någon enstaka förhandling hade vi med en tant bland nämndemännen som hade bakgrund inom någon socialförvaltning. Hon hade olika invändningar kopplade till barnperspektiv och annat som hon var van vid att tänka på i jobbet. Det handlade inte om att vi skulle tillämpa paragraf A eller B utan att det var mer allmänt synd om sökanden. Domstolen är pragmatisk och inriktad på paragrafer, inte att fundera på vem det är synd om. Hon fick prata på men hennes perspektiv vann inte gehör hos övriga. Det finns naturligtvis konkreta lagrum gällande även sådant som barnperspektiv men hela processen är väldigt formaliserad. Att man tycker synd om någon eller liknande är relevant. Flera juristdomare hade orden "Fattigdom är inget asylskäl" som mantra och det är relevant att tänka på det.

Om man ska säga något generellt om nämndemännen var det att cynismen var utbredd. När jag pratade med vissa under lunchraster fick jag höra att "alla från X-land bara ljuger". Det kan förstås ha varit korrekt, jag vet inte. Att ha en så tydligt negativ grundinställning tycker jag dock inte riktigt kändes passande. Det ska också sägas att inte alla nämndemän har majoritetssvensk bakgrund. Det finns de som har bakgrund i typiska invandringsländer. Att de skulle vara mer inriktade på att ge asyl till landsmän har jag inte noterat. Snarare verkar de ofta ha varit mer övertygade om att X inte talat sanning just för att de känner till förhållandena i hemlandet bättre. Det är ju enklare för någon från Mellanöstern att bedöma påståenden gällande förhållanden i Irak än det är för någon som aldrig satt sin fot där. Ofta har det varit givande att ha med sådana personer som nämndemän eftersom de kunnat förklara olika traditioner och annat lokalt som man inte får lära sig i skolan i Sverige.

Förvaltningsrätten och Migrationsdomstolen var tidigare separata avdelningar men slogs ihop formellt under den tid jag var nämndeman. Jag anmälde mig som nämndeman specifikt för att jag ville lära mig om migrationsmål. Sedan fick jag på slutet även hantera skattemål, psykiatrimål och liknande saker. Det var så klart lärorikt med lite variation men det var ju ändå migrationsmålen som var "min grej". Från mitt perspektiv var det en nackdel att även behöva hantera andra typer av ärenden. Dessa andra mål var kanske 5-10% av de mål jag var inblandad i totalt. Skulle jag anmäla mig som nämndeman igen idag skulle andelen bli högre eftersom det skulle vara blandat redan från början.

Hur påverkade det din uppfattning om svensk invandringspolitik? Fick du en positiv uppfattning eller en negativ uppfattning? Hände det att du var "arg på systemet" efter en dag på jobbet?

Träffade ni alla personligen som ni tog beslut kring? Hur såg den procentuella fördelningen ut, om du skulle gissa, vad gäller positiva och negativa utfall för de migrationsmål som du har haft om?

Har du någon gång blivit hotad i eller utanför jobbet i samband med ett avslag?