Lång historia, men kortfattat var jag en typisk "nörd" som manlig tonåring. Jag var överviktig (vägde säkert 40 kg mer i fett än idag), hade en del nördvänner, spenderade mycket tid hemma och hade dåligt självförtroende. Skulle jag sett mig själv som 16-18-åring på bild hade jag definitivt inte känt igen personen. Som tonåring var jag dessutom blyg och väldigt osäker, samt trivdes inte med livet vilket gjorde att jag mådde dåligt psykiskt. Pga. min blyghet och övervikt fick jag inget intresse från tjejer, och var oskuld hela tonåren. Till råga på det gick jag i en riktig nördklass på gymnasiet, där verkligen ingen festade, alla var extremt fokuserade på skolan och trivdes inte alls med min klass, så att ragga på nån där hade inte varit på kartan oavsett.
Som 20-åring skärpte jag till mig, började träna och fullkomligt rasade i vikt, tappade 35-40 kg på bara ett år och blev extremt vältränad. Tog tag i mitt liv, började plugga på universitetet samt träffade direkt en flickvän, vi höll ihop i 4-5 år. När det tog slut skaffade jag KK två dagar senare, tog för mig rejält av tjejerna och hade säkert ca 15 sexpartners på bara ett enda år. Träffade nästa och nästa flickvän, sedan blev min fjärde flickvän - en helt underbar och ursnygg tjej - min. På bara ca 2 år hade jag tagit igen allt det där jag missat som tonåring, jag festade, gick ut på krogen och drog hem brudar, hade flickvänner, KK:s, one-night-stands, och sex med tjejer jag dejtade på vägen däremellan. Alla mina manliga vänner var extremt avundsjuka på min framgång hos tjejerna och frågade hur jag bär mig åt. Det gick så långt att när jag reggade konton på dejtingappar så var det tjejer som skrev till mig och frågade om jag ville komma över på sex. Testade jämnåriga tjejer, MILFs som var 15-20 år äldre, tjejer från krogen, kompisars kollegor, tjejer jag raggade upp på tunnelbanan, osv.
Nu vid ca 30 år har jag lyckats riktigt väl i livet, har en statusutbildning i bagaget, bra jobb, lägenhet på Östermalm, tjänar ca 75 tkr i månaden och min ursnygga sambo som jag dessutom är förlovad med. Har utöver detta investerat på börsen och fått ihop 3 mkr i dagsläget i mina aktieaffärer. Alla mina barndomsvänner är extremt avundsjuka på hela mitt liv och mina föräldrar kunde inte vara stoltare.
Trots allt detta kan jag inte glömma "losern" jag som tonåring, även om jag givetvis inte är samma person idag. Den där fete, osäkre oskulden är för mig totalt borta, idag har jag bara min nuvarande image som är extremt självsäker och van att ta för sig. Men jag går liksom fortfarande runt med känslan av att jag verkligen missade något i livet, när jag var tonåring "borde" jag ha legat runt, festat, testat droger, få erfarenhet av relationer osv. istället för att sitta i pojkrummet. Så trots att andra är avundsjuka på mig kan jag gå runt med en känsla av att vara avundsjuk på precis alla, för jag utgår ifrån att där som tonåring fick de uppleva något som jag inte fick.
Är givetvis medveten om att jag romantiserar något enormt, för när folk nån gång i farten nämnt hur de fick sexuella erfarenheter som tonåring verkar dessa verkligen inte varit mycket att hurra för. Speciellt inte som kille. De flesta var väldigt osäkra, fick chansen nån enstaka gång med en tjej men var då oerfarna, med följd att sexet inte blev så bra. En annan "tröst" är väl dock att min bild av tonårsliv idag (alltså i en tid av smartphones, så var det inte när jag var tonåring för 15-20 år sen) inte direkt verkar involvera varken festande eller sexuella relationer då alla sitter med sina telefoner istället, vilket man ju inte gjorde för 15-20 år sen. Skulle inte bli jätteförvånad om tonåringar har mindre sex än nånsin numera (gäller väl kanske folk i alla åldrar i och för sig).
Så känner mig så kluven - dels går jag runt med en känsla av att jag missat något som man "borde" ha upplevt som tonåring (även om jag tog igen det med råge runt 25), dels känner jag mig otacksam då jag "har allt" idag till skillnad från de som festade och låg runt i tonåren.
Ja, lång livshistoria, vad säger ni?
Som 20-åring skärpte jag till mig, började träna och fullkomligt rasade i vikt, tappade 35-40 kg på bara ett år och blev extremt vältränad. Tog tag i mitt liv, började plugga på universitetet samt träffade direkt en flickvän, vi höll ihop i 4-5 år. När det tog slut skaffade jag KK två dagar senare, tog för mig rejält av tjejerna och hade säkert ca 15 sexpartners på bara ett enda år. Träffade nästa och nästa flickvän, sedan blev min fjärde flickvän - en helt underbar och ursnygg tjej - min. På bara ca 2 år hade jag tagit igen allt det där jag missat som tonåring, jag festade, gick ut på krogen och drog hem brudar, hade flickvänner, KK:s, one-night-stands, och sex med tjejer jag dejtade på vägen däremellan. Alla mina manliga vänner var extremt avundsjuka på min framgång hos tjejerna och frågade hur jag bär mig åt. Det gick så långt att när jag reggade konton på dejtingappar så var det tjejer som skrev till mig och frågade om jag ville komma över på sex. Testade jämnåriga tjejer, MILFs som var 15-20 år äldre, tjejer från krogen, kompisars kollegor, tjejer jag raggade upp på tunnelbanan, osv.
Nu vid ca 30 år har jag lyckats riktigt väl i livet, har en statusutbildning i bagaget, bra jobb, lägenhet på Östermalm, tjänar ca 75 tkr i månaden och min ursnygga sambo som jag dessutom är förlovad med. Har utöver detta investerat på börsen och fått ihop 3 mkr i dagsläget i mina aktieaffärer. Alla mina barndomsvänner är extremt avundsjuka på hela mitt liv och mina föräldrar kunde inte vara stoltare.
Trots allt detta kan jag inte glömma "losern" jag som tonåring, även om jag givetvis inte är samma person idag. Den där fete, osäkre oskulden är för mig totalt borta, idag har jag bara min nuvarande image som är extremt självsäker och van att ta för sig. Men jag går liksom fortfarande runt med känslan av att jag verkligen missade något i livet, när jag var tonåring "borde" jag ha legat runt, festat, testat droger, få erfarenhet av relationer osv. istället för att sitta i pojkrummet. Så trots att andra är avundsjuka på mig kan jag gå runt med en känsla av att vara avundsjuk på precis alla, för jag utgår ifrån att där som tonåring fick de uppleva något som jag inte fick.
Är givetvis medveten om att jag romantiserar något enormt, för när folk nån gång i farten nämnt hur de fick sexuella erfarenheter som tonåring verkar dessa verkligen inte varit mycket att hurra för. Speciellt inte som kille. De flesta var väldigt osäkra, fick chansen nån enstaka gång med en tjej men var då oerfarna, med följd att sexet inte blev så bra. En annan "tröst" är väl dock att min bild av tonårsliv idag (alltså i en tid av smartphones, så var det inte när jag var tonåring för 15-20 år sen) inte direkt verkar involvera varken festande eller sexuella relationer då alla sitter med sina telefoner istället, vilket man ju inte gjorde för 15-20 år sen. Skulle inte bli jätteförvånad om tonåringar har mindre sex än nånsin numera (gäller väl kanske folk i alla åldrar i och för sig).
Så känner mig så kluven - dels går jag runt med en känsla av att jag missat något som man "borde" ha upplevt som tonåring (även om jag tog igen det med råge runt 25), dels känner jag mig otacksam då jag "har allt" idag till skillnad från de som festade och låg runt i tonåren.
Ja, lång livshistoria, vad säger ni?