Citat:
Ursprungligen postat av
Kallebrogen
Jag ber om ursäkt om jag missförstod dig - jag tolkade ditt inlägg som att du ansåg att orsaksbedömningen var inbakad i culpabedömningen.
Vi får se om det här aktualiseras i fler mål. Å ena sidan kan den nya lagen om uppmaning till självmord göra att åklagare helt enkelt bara fokuserar på det i de fall de anser brottet kan styrkas. Å andra sidan så kan det hända att de om de ändå ska ta det till rättegång lägger vållande till annans död som förstahandsyrkan. Blir intressant att se.
Misstänker dock att det kommer vara väldigt få fall om saken. En sökning på Juno ger att de flesta fall där uppmaning till självmord dykt upp verkar vara i samband med andra brott, framförallt grov kvinnofridskränkning.
Det är lugnt, du behöver inte be om ursäkt. Vad jag menade var att, som jag ser det, hovrätten ger sig på en bedömning av gärningsculpa, men denna bedömning är till synes ofullständig; hovrätten redovisar ingen kausalitetsutredning.
I en komplett analys av gärningsculpa, såsom den beskrivs i doktrin, ingår att fastställa huruvida den culpösa gärningen på ett relevant sätt orsakade den inträffade följden: Hör följden till den kategori av följder som gör gärningen culpös, det vill säga företas gärningen i sådan riktning att den realiserar en relevant risk, och är det något gärningspersonen har anledning att ta i beräkning?
Hovrätten nämner just detta i redogörelsen för den rättsliga regleringen (avsnitt 4.1, s. 8):
Citat:
Det är inte tillräckligt att en gärning har orsakat döden och att gärningen var oaktsam, utan det krävs att gärningen var oaktsam i förhållande just till den dödliga utgången. Om gärningsmannen visserligen har handlat oaktsamt och genom sin handling har orsakat en annan persons död, men oaktsamheten saknade relevans för denna effekt, ska han eller hon inte dömas för vållande till annans död. Det krävs också en viss risknivå för att det ska bli aktuellt att döma för brottet. Om gärningsmannen inte hade anledning att ta risken för den inträffade effekten (alltså döden) i beräkning, ska han eller hon inte dömas för vållande av denna.
Denna del, orsaksledet, tappas bort i (gärnings)culpabedömningen. Hovrätten konstaterar att de tilltalade var oaktsamma på rättsstridighetsnivå (gärningsculpösa), men den diskuterar inte om deras oaktsamhet var relevant för självmordet - alltså om en arbetstagares självmord hör till den klass av följder som gör en arbetsgivares underlåtenhet att vidta arbetsmiljömässiga åtgärder på grund av psykosociala problem oaktsam - och om de tilltalade hade anledning att ta risken för självmord i beräkning.
Ja, det ska bli spännande att se hur rättspraxis utvecklar sig beträffande uppmaning till självmord. I de fall där den uppmanade begår självmord i nära anslutning till uppmaningen, kan det kanske bli åtal även för vållande till annans död, åtminstone om åklagaren är av något djärvare natur.
