Uppmaning till självmord vad krävs?

7 a § Den som uppmanar eller på annat liknande sätt utövar psykisk påverkan mot

någon att begå självmord döms, om gärningen är ägnad att medföra en inte obetydlig fara för en sådan handling, för uppmaning till självmord till fängelse i högst två år.

Den som begår en gärning som avses i första stycket och inte har uppsåt till men är oaktsam beträffande de omständigheter som innebär att gärningen är ägnad att medföra en inte obetydlig fara för självmord, döms för oaktsam uppmaning till självmord till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om en gärning enligt första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar.

I paragrafen, som är ny, regleras straffansvaret för uppmaning till självmord (första stycket) och oaktsam uppmaning till självmord (andra stycket). I paragrafens tredje stycke finns en ansvarsfrihetsregel. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 4.

Enligt första stycket döms den som uppmanar eller på annat liknande sätt utövar psykisk påverkan mot någon att begå självmord för uppmaning till självmord, om gärningen är ägnad att medföra en inte obetydlig fara för en sådan handling. En uppmaning kan anses föreligga även om inte ordet självmord uttalas. Det är tillräckligt att det framgår av innehållet i uttalandet eller omständigheterna i övrigt att det är det som åsyftas. En uppmaning till någon som står på en bro om att hoppa omfattas alltså av straffansvaret även om ordet självmord inte uttalas. Uppmaningen kan ske såväl muntligen som i skrift, t.ex. genom meddelanden i sociala medier.

Med att på annat liknande sätt utöva psykisk påverkan avses annat än direkta muntliga eller skriftliga uppmaningar till självmord, dvs. uppmaningsliknande indirekt påverkan mot någon att begå självmord. Det kan bl.a. handla om att på ett utförligt sätt ge instruktioner till en person om en specifik metod att begå självmord, t.ex. genom att skicka en s.k. självmordsmanual till en annan person.

Det kan dock normalt inte anses utgöra psykisk påverkan att av medkänsla tillhandahålla smärtstillande medicin som i en hög dos kan leda till döden till en nära anhörig som redan har fattat ett självständigt och otvetydigt beslut att avsluta sitt liv.

Straffbestämmelsen är begränsad till att avse uttalanden eller annan påverkan som tar sikte på handlingar som typiskt sett kan räknas till självmord eller självmordsförsök och omfattar inte andra former av självskadebeteenden. Eftersom det beteende som omfattas av straffbestämmelsen ska vara riktat mot enskilda personer omfattas inte heller allmänna debatter eller diskussioner kring självmord.

Att gärningen ska vara ägnad att medföra en inte obetydlig fara för ett självmord innebär att åklagaren inte behöver bevisa att uppmaningen eller påverkan i det enskilda fallet inneburit en sådan fara för självmord. Det är i stället tillräckligt att gärningen typiskt sett inneburit en inte obetydlig fara för självmord. Vid den bedömningen blir de faktiska förhållandena runt uppmaningen samt de personliga förhållandena och hälsotillståndet för den som mottar uppmaningen avgörande.

Exempel på omständigheter som kan leda till bedömningen att det typiskt sett finns en inte obetydlig fara för självmord är att den som mottar uppmaningen lider av psykisk ohälsa eller av någon annan anledning kan anses befinna sig i en sårbar situation. Det är dock inte en förutsättning att den uppmanade lider av depression eller psykisk sjukdom. En helhetsbedömning utifrån samtliga kända relevanta omständigheter ska göras. Även den uppmanades ålder ska beaktas. En uppmaning till en minderårig kan i många fall vara ägnad att medföra en inte obetydlig fara för självmord, i synnerhet om uppmaningen görs av någon som intar en förtroendeställning till den uppmanade.

Det krävs att gärningspersonen har uppsåt till uppmaningen och de omständigheter som läggs till grund för bedömningen av att det funnits en inte obetydlig fara för självmord, t.ex. målsägandens psykiska ohälsa. Däremot krävs inte att gärningspersonen haft uppsåt till att dessa omständigheter inneburit att det förelegat en inte obetydlig fara för självmord.

Straffet är fängelse i högst två år. Vid bedömningen av gärningens straffvärde får gärningar som riktats mot en särskilt sårbar eller ung målsägande typiskt sett anses som allvarligare än gärningar där så inte är fallet.

Brottet bör i många fall kunna vara av sådan art att det finns skäl för att bestämma påföljden till fängelse även om straffvärdet i sig eller tidigare brottslighet inte talar för det.

I andra stycket regleras straffansvar för de fall där gärningspersonen inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande de omständigheter som lett till bedömningen att det funnits en inte obetydlig fara för självmord.

Oaktsamheten kan vara antingen medveten eller omedveten. Straffansvar vid medveten oaktsamhet omfattar det fallet att gärningspersonen misstänker att det föreligger sådana omständigheter som innebär att det finns en inte obetydlig fara för självmord, t.ex. att målsäganden lider av psykisk ohälsa. Straffansvar vid omedveten oaktsamhet omfattar det fallet att gärningspersonen inte misstänker att det föreligger sådana omständigheter, men borde ha gjort det. I dessa fall krävs det för ansvar att det finns något som gärningspersonen kunde ha gjort för att komma till insikt och att det också är något som denne borde ha gjort.

Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt tredje stycket ska en gärning som med hänsyn till omständigheterna är att anse som mindre allvarlig vara fri från ansvar. Exempel på omständigheter som gör gärningen mindre allvarlig kan vara att en närstående, som lever under stor press och i en desperat situation, till en person med psykisk ohälsa, uttrycker sig eller handlar på ett sätt som i och för sig är straffbart enligt första eller andra stycket. Det kan också vara fråga om två personer som lever i en destruktiv relation där den ena personen vid upprepade tillfällen hotar med att ta livet av sig och den andra i en uppgiven situation uppmanar den personen att göra det. Ansvarsfrihetsregeln är dock avsedd att tillämpas restriktivt.