Citat:
Ursprungligen postat av
Manginaz
jag ska göra ett försök imorgon igen och se ifall jag missade något, att lära sig saker om kvinnor ligger mig varmt om hjärtat.
Det var tydligen svårt att svara på frågan, vi tar den igen:
Har du kontaktat dina systrar/döttrar anonymt före och efter skoltiden för att få en objektiv uppfattning? Eller är det gängse 1A veritofobi som konsulteras?
Citat:
Ursprungligen postat av
Manginaz
Ja autism var det första jag tänkte!
Det enda märkliga är svaren i den här tråden, det ena mer tragiskt än det andra. Ditt exempel utgör inget undantag, och verkar bli allt vanligare på Flashback. Skulle det vara objektivt negativt att visa medmänsklighet mot vänner och medmänniskor? Skulle det vara anti-autistiskt att inte tåla skämt? Vem som är autisten här är ganska uppenbart. Den coola på Flashback som tycker exakt samma sak som alla andra, och inte kan förklara sin ståndpunkt. Heja, heja!
Citat:
Ursprungligen postat av
Manginaz
Du har aldrig funderat över att dina tankegångar är märkliga?
Absolut, i typ tonåren. Dvs innan jag insåg att internetbrudar inte klarar av kritik och jag blameade mig själv för saker och ting. Livet har lärt. Vad är din kritik? Har du någon objektiv kritik överhuvudtaget?
Citat:
Ursprungligen postat av
Manginaz
Det jag reagerade över är hur man kan vara så småsint så man startar en så här löjlig tråd helt enkelt.
Varför deltar du i tråden om den är så småsint? Är det någon tvångstanke du har, att delta i alla trådar som inte tillför dig någonting? Går du till McDonalds också och lipar över deras äckliga hamburgare? Jag är intresserad av att studera människor, hur kränkt och tragisk du än blir om saken. Vissa i tonåren studerade fjortisar, andra studerar Flashbacktroll. Jag studerar WT som får obefogad uppmärksamhet, och vad upprinnelsen till detta beror på. Har du inget seriöst svar så håll bara käften.
OnT gick jag precis igenom hemmabackupen, snacka om bekräftelse. Tjejer på internet var uteslutande och helt utan undantag så mycket bättre förr, när de inte fick uppmärksamhet (vilket i sig är extra intressant med tanke på att de idag postar helt ointressanta saker). Min fråga är återigen varför man väljer att bli så tragisk, hur man sorterar ut sina slumpföljare (AI har iofs inte funnits i tankarna, kanske är fejkkonton?), osv.
Det finns liksom anledningar till att man syns, vilken inte är att man sitter som ett tragiskt deprimerat socialfall och blockerar över lite skämt.
Frågan är bara vad jag inte förstår. Att konversera gick alldeles utmärkt dåförtiden, framför allt med sådana som enbart hängde på internet. Samma personer idag har till stor del antingen försvunnit eller blivit käpprätt käppknäppa i huvudet. Ett exemplar återkom med en syrlig kommentar efter jag stalkat upp hennes ex och därigenom fått loss numret, för att sedan efter 3-4 år återkomma med en ursäkt för hur hon betedde sig i svaret. Vi har haft kontakt i 9 år igen. Stabilt men lite tråkigt, vågar inte skämta som förr.