Förbjuder islam att man umgås med svenskar?
Många svenskar - däribland jag själv - känner sig kränkta av tanken på att vissa invandrare - det vill säga de invandrare som figurerar i medias skriverier om ämnet "hedersmord" - skulle se det negativt att någon av familjens medlemmar umgås med svenskar, tillägnar sig vår kultur och livsstil, och att det till och med skulle vara så negativt att det skulle utlösa sådana reaktioner som beskrivits ovan. Men Gud - upphöjd och prisad - säger i Koranen:
Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och i stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den bäste av er den vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt. [Koranen 49:13]
Alla människor kommer från Adam och Eva - må Guds frid vara över dem båda - och delar denna status jämlikt. Den enda skillnaden dem emellan är den religion som kretsar kring deras åtlydnad av Gud, den Högste, och deras efterföljande av Hans budbärare.
Profeten Muhammed - må Guds frid och välsignelser vara över honom - sade: "Sannerligen är den mest hedervärde av er inför Gud den som har Gudfruktan (taqwa)." Detta innebär i relation till koranversen ovan att det är genom sin gudfruktighet som man förtjänar sin heder inför Gud, inte ens härkomst. [Kathîr vol 9, 2000:206-207].
Den verkliga hedern kommer alltså ur ens religiositet. För att hålla fast vid religionen är man ibland tvungen att välja sitt umgänge. Det finns många koranverser som talar om bevarandet av tron genom att hålla sig till muslimerna som är en sanna och fasta vänner. Men detta motsäger inte versen ovan eller hindrar muslimerna från att visa respekt och uppskattning även för ickemuslimer.
Om skvaller och att handla i enlighet med andra människors vilja i trots mot islam
Skvaller, det vill säga i det här fallet att tala om, tissla och tassla om en ung kvinnas olika privata angelägenheter - vem hon umgås med, hur hon uppför sig när hon tror att ingen i familjen ser henne o s v - är något som inte har något stöd i Koranen. Islam tar hänsyn till att man s a s "bara är människa". Ingen ges någon rätt att anklaga kvinnor som kanske uppträtt lite oförsiktigt i sitt sociala umgänge eller inte tänkt sig för i sitt umgänge med klasskamrater, arbetskamrater eller liknande. Tvärtom samtidigt som islam ger regler för individen att följa i sådana situationer, ser Islam också mycket allvarligt på att dra förhastade slutsatser och föra dem vidare till allmänheten. Det krävs fyra vittnen för att styrka anklagelser för äktenskapsbrott och otukt. Om man inte kan styrka sina anklagelser eller kommer med falska sådana är straffet mycket allvarligt: åttio piskrapp och att för alltid anses som icke trovärdig. Men det är inte slut där, även på det metafysiska planet finns ett straff: fördömelse i denna och den kommande världen.
Guds, den Upphöjdes ord i Koranen:
Och de som anklagar ärbara kvinnor [för äktenskapsbrott] och sedan inte visar sig ha stöd av fyra vittnen, straffas med åttio piskrapp och skall i framtiden inte få avge vittnesmål; de har visat grovt trots mot Gud. (Koranen 24:4)
… De som [utan grund och utan att senare ångra sig] anklagar anständiga troende kvinnor som kan ha uppträtt oförsiktigt, [följs av Guds] fördömmelse i denna värld och i det kommande livet, och ett hårt straff väntar dem den dag då deras tungor och deras händer och fötter skall vittna emot dem om vad de gjorde. (Koranen 24:23-24)
Tvärtom uppmanas man i Koranen att inte lyssna när någon kommer med sådana anklagelser:
Alla troende, män och kvinnor, borde då de hör sådant tal - tro det bästa om varandra och säga "Detta är uppenbar lögn". (24:12)
Och lyssna inte till den som är färdig att svära på allt, och springer med skvaller och illvilligt förtal. (Koranen 68:10-11)
En annan aspekt är när föräldrarna och släktingarna okritiskt tror på och agerar i enlighet med vad andra människor önskar och vill. Detta är en svår synd om man lyder dem som driver en bort från islam eller som får en att bryta mot islams regler.
Därefter har vi visat dig en väg till förverligande av trons syfte; följ därför denna väg och fäst dig inte vid de okunnigas önskningar. De kan inte skydda dig mot Guds vrede om du skulle göra dem till viljes; de orättfärdiga beskyddar varandra, men Gud är de gudfruktigas beskyddare. … tror de som begår orätt att Vi skall ge dem samma behandling i livet och i döden som de som tror och lever ett rättskaffens liv? (Koranen, 45:18-19, 21)
Släkten, vännerna på cafeet med flera utövar säkerligen ett grupptryck, men den troende vet att det är inte dem som skall belöna eller straffa honom på återuppståndelsens dag, det är Gud som skall göra det. Förlorad är den som tar sina egna passioner till laggivare och Gud:
Hur ser du [Muhammed] på den som gör sina egna passioner till gud? Eftersom Gud vet [att hans sinne är stängt för vägledning] har han låtit honom gå vilse och tillslutit hans öron och förseglat hans hjärta och bundit för hans ögon. Vem kan vägleda honom sedan Gud [har övergett honom]? Detta är något att tänka över. (Koranen, 45:23)
I Koranen kan man också läsa om profeten Abraham vars föräldrar var avgudadyrkare. Dessa försökte få honom till att återgå till deras tro men han vägrade lyda dem. Detta visar på att det snarare är i enlighet med islam att inte lyda släktingar och familjemedlemmar som uppmanar en till att bryta mot islams regler.
Många svenskar - däribland jag själv - känner sig kränkta av tanken på att vissa invandrare - det vill säga de invandrare som figurerar i medias skriverier om ämnet "hedersmord" - skulle se det negativt att någon av familjens medlemmar umgås med svenskar, tillägnar sig vår kultur och livsstil, och att det till och med skulle vara så negativt att det skulle utlösa sådana reaktioner som beskrivits ovan. Men Gud - upphöjd och prisad - säger i Koranen:
Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och i stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den bäste av er den vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt. [Koranen 49:13]
Alla människor kommer från Adam och Eva - må Guds frid vara över dem båda - och delar denna status jämlikt. Den enda skillnaden dem emellan är den religion som kretsar kring deras åtlydnad av Gud, den Högste, och deras efterföljande av Hans budbärare.
Profeten Muhammed - må Guds frid och välsignelser vara över honom - sade: "Sannerligen är den mest hedervärde av er inför Gud den som har Gudfruktan (taqwa)." Detta innebär i relation till koranversen ovan att det är genom sin gudfruktighet som man förtjänar sin heder inför Gud, inte ens härkomst. [Kathîr vol 9, 2000:206-207].
Den verkliga hedern kommer alltså ur ens religiositet. För att hålla fast vid religionen är man ibland tvungen att välja sitt umgänge. Det finns många koranverser som talar om bevarandet av tron genom att hålla sig till muslimerna som är en sanna och fasta vänner. Men detta motsäger inte versen ovan eller hindrar muslimerna från att visa respekt och uppskattning även för ickemuslimer.
Om skvaller och att handla i enlighet med andra människors vilja i trots mot islam
Skvaller, det vill säga i det här fallet att tala om, tissla och tassla om en ung kvinnas olika privata angelägenheter - vem hon umgås med, hur hon uppför sig när hon tror att ingen i familjen ser henne o s v - är något som inte har något stöd i Koranen. Islam tar hänsyn till att man s a s "bara är människa". Ingen ges någon rätt att anklaga kvinnor som kanske uppträtt lite oförsiktigt i sitt sociala umgänge eller inte tänkt sig för i sitt umgänge med klasskamrater, arbetskamrater eller liknande. Tvärtom samtidigt som islam ger regler för individen att följa i sådana situationer, ser Islam också mycket allvarligt på att dra förhastade slutsatser och föra dem vidare till allmänheten. Det krävs fyra vittnen för att styrka anklagelser för äktenskapsbrott och otukt. Om man inte kan styrka sina anklagelser eller kommer med falska sådana är straffet mycket allvarligt: åttio piskrapp och att för alltid anses som icke trovärdig. Men det är inte slut där, även på det metafysiska planet finns ett straff: fördömelse i denna och den kommande världen.
Guds, den Upphöjdes ord i Koranen:
Och de som anklagar ärbara kvinnor [för äktenskapsbrott] och sedan inte visar sig ha stöd av fyra vittnen, straffas med åttio piskrapp och skall i framtiden inte få avge vittnesmål; de har visat grovt trots mot Gud. (Koranen 24:4)
… De som [utan grund och utan att senare ångra sig] anklagar anständiga troende kvinnor som kan ha uppträtt oförsiktigt, [följs av Guds] fördömmelse i denna värld och i det kommande livet, och ett hårt straff väntar dem den dag då deras tungor och deras händer och fötter skall vittna emot dem om vad de gjorde. (Koranen 24:23-24)
Tvärtom uppmanas man i Koranen att inte lyssna när någon kommer med sådana anklagelser:
Alla troende, män och kvinnor, borde då de hör sådant tal - tro det bästa om varandra och säga "Detta är uppenbar lögn". (24:12)
Och lyssna inte till den som är färdig att svära på allt, och springer med skvaller och illvilligt förtal. (Koranen 68:10-11)
En annan aspekt är när föräldrarna och släktingarna okritiskt tror på och agerar i enlighet med vad andra människor önskar och vill. Detta är en svår synd om man lyder dem som driver en bort från islam eller som får en att bryta mot islams regler.
Därefter har vi visat dig en väg till förverligande av trons syfte; följ därför denna väg och fäst dig inte vid de okunnigas önskningar. De kan inte skydda dig mot Guds vrede om du skulle göra dem till viljes; de orättfärdiga beskyddar varandra, men Gud är de gudfruktigas beskyddare. … tror de som begår orätt att Vi skall ge dem samma behandling i livet och i döden som de som tror och lever ett rättskaffens liv? (Koranen, 45:18-19, 21)
Släkten, vännerna på cafeet med flera utövar säkerligen ett grupptryck, men den troende vet att det är inte dem som skall belöna eller straffa honom på återuppståndelsens dag, det är Gud som skall göra det. Förlorad är den som tar sina egna passioner till laggivare och Gud:
Hur ser du [Muhammed] på den som gör sina egna passioner till gud? Eftersom Gud vet [att hans sinne är stängt för vägledning] har han låtit honom gå vilse och tillslutit hans öron och förseglat hans hjärta och bundit för hans ögon. Vem kan vägleda honom sedan Gud [har övergett honom]? Detta är något att tänka över. (Koranen, 45:23)
I Koranen kan man också läsa om profeten Abraham vars föräldrar var avgudadyrkare. Dessa försökte få honom till att återgå till deras tro men han vägrade lyda dem. Detta visar på att det snarare är i enlighet med islam att inte lyda släktingar och familjemedlemmar som uppmanar en till att bryta mot islams regler.
