Besatt över att bli känd

Hej jag har hamnat i en ond cirkel av tvångstankar och andra jobbiga känslor som håller mig vaken om nätterna. En tvångstanke som jag har och egentligen haft sedan jag var i mina yngre tonår är drömmen om att bli rik. Nu är jag i 25 års åldern och har dessvärre inte uppnått den drömmen som jag trodde skulle vara uppnådd för längesedan i mitt storhetsvansinne. Verkligheten börjar komma ikapp mig att livet inte är "guld och gröna skogar" som man ser på film och det gör ont i mig. Det är väl inte försent än men knappast blir det lättare med åldern? Jag tror min besatthet över att bli känd grundar sig i en tomhet inom mig som är svår att fylla. Jag vill inte bli "lite känd" som någon B-kändis man ser på reality-tv, utan det ska vara riktigt känd helst även internationellt. Jag behöver inte bli känd för något speciellt, men helst för något bra? Men "hellre ökänd än okänd" som man säger. Jag kan fantisera varje dag om att bli känd, ibland är det sköna tankar men oftast jobbiga tankar som påminner mig om mitt "misslyckande". Jag är ingen stor idiot även om det kanske låter som det på texten. Kan någon hjälpa mig med tips om hur jag kan bli känd eller på hur jag fyller tomhålet inom mig och blir lycklig som "vanlig svensson"?

Med tanke på ditt användarnamn så anar jag att du är antingen vänsterpartist eller sosse, vilket förklarar att din ekonomi suger. Om du går naken genom staden du bor i med texten HataModeraterna på ryggen så blir du ju åtminstone en lokalkändis.

Fastnade i din trådstart, blev nyfiken, bläddrade igenom dina tidigare inlägg och har litet tankar kring din
frågeställning.
Du går juristprogrammet? När blir du klar? Vad planerar du efter det?
Du använder ordet ”besatt”, besatt över att bli känd, besatt över att ligga (tidigare tråd). Jag anar en form av desperation. Är det du nu gör ditt eget val? Eller är det någon annans förväntningar du ska tillfredsställa?
Vad skulle du göra om du var helt fri att välja? Vad får dig att må bra, ha lugn och ro i kropp och själ?
Du använder ordet ”misslyckande”. Det innebär att du (eller någon annan?) har satt ribban på en höjd du inte klarat?
Du har verkligen förmåga att skriva hur du upplever och känner, bra författarämne! Fortsätt skriva!
Vore mycket intressant om du ville besvara mina frågor?

Man kan ju bli känd fast väldigt lokalt.

Kanske starta ett band där ni har roligt och inte alls försöker bli berömda.

Men att ni spelar på bara en krog, bara där ni bor och har bara roligt när ni spelar.

Det handlar inte om pengar eller berömmelse.

Det handlar om att ha roligt

Sitt utanför riksdagen och försök få deras uppmärksamhet i flera år så kommer du bli känd. Även mongo flickor med påhittad fakta blev ju en globalist.

Att vilja bli rik är en sak, men att bli känd?

Vad är det som är så tilltalande med att bli känd? Allt du gör kommer tidningarna granska och läggas ut. Folk kommer vilja utnyttja dig, dom flesta nya vänner och folk som du lär känna är folk som vill rida på din våg och utnyttja dig, råkar trampa lite snett och göra nånting fel så blir du direkt cancelad och kastad under bussen i dagens "fem-nazi pinne i röven"-klimat.

Dina drömmar känns inte helt igenomtänkta.

Fundera på nån business-ide istället och börja knåda på det. Alternativt skapa ett Youtube-konto och försök bli nån form av influenser eller streamer.

Eller så nöjer du dig med att bli en vanlig Svensson, sliter arslet av dig dag ut och dag in, går till jobbet genom slask och rusk varje dag, samma visa, samma rutin i 45 år.
Det som får många att orka med den samvaron är att dom skaffar barn, då blir dom för ockuperade med att att byta blöjor och uppfostra barn när dom inte är på jobbet och då inte har tid att tänka på annat.

Tycker inte alls det är kul att vara känd. Även om det mest är "lokalt". Du kanske tror på en illuisions av att vara känd?

Starta ett nytt extremt parti Hitler och Stalin vet ju fortfarande många vilka dom var, även kända under sin livstid.

Nej skämt åsido. Som nämns i tråden att bli känd är nog inget självändamål Dom som är kända är det nog oftast för att dom är bra på något som många ser t ex skådis eller idrottare. Men det är ju för att dom blir uppmärksammade för något dom tycker är roligt eller har. talang för.

Sen är det ju inte. så kul i långa loppet. Man stöts och blöts om saker man gör rätt och fel. grejer som ingen skulle tänka på för vanliga människor. blir en stor grej. Hjälper du. en gammal tant. över gatan hamnar du i tidningar som en kändishjälte som bryr sig, gör du inte det hatar du äldre och visar förakt. för dom som byggt upp samhället. Nej i så fall satsa. på att bli lokalkändis, kanske duger att bli en uppskattad. stammis på lokalpuben :-)

Istället för att göda din besatthet av att bli känd och rik, försök tygla och slipa ned din galopperande narcissism och förmodade autism? Finns bra verktyg du kan erhålla via din lokala vårdcentral omkring detta, anser dom det nödvändigt så skickar de en remiss till psykiatrin, där finns än bättre verktyg.

Då du verkar gå juristlinjen, styr allt fokus dit (om det är möjligt), kör så att de brinner i skallen på dig till du är färdig. Därefter kan du fokusera på att bli Sveriges bästa jurist, då kommer kändisskap, god ekonomi och "galanta damer" som ett (välkommet) brev på posten efterpå. :-)

Lycka till!

N A

Tips till TS - börja inom reklam/marknadsföring/PR - inom den branschen finns många "halvkändisar" som vet hur dom får uppmärksamhet i media. Good Luck!

Jim Carrey (känd skådespelare) https://www.imdb.com/name/nm0000120/, sa följande i ett tal: "i've often said that i wish people could realize all their dreams and wealth and fame, so that they could see that it's not where you're going to find your sense of completion" https://www.youtube.com/watch?v=joafEMJ-A_8.

Du kan finna mening i livet på annat sätt, skriv om du vill ha vägledning åt det så kan jag kanske försöka göra ett försök att vägleda dig åt att uppnå det då det nog kräver en dialog för att veta mer om hur du fungerar för att kunna vägleda dig på ett lämpligare sätt.