Vid vilken ålder på barnen är det mest jobb som förälder?

Ni som har vuxna barn, vid vilken/vilka åldrar på barnen var det som mest påfrestande att vara förälder? Vad var det som gjorde det lätt eller svårt?

Längtar ni någonsin tillbaka till någon period under barnens liv eller blev allt bara bättre och bättre med tiden?

Spädbarnstiden och tonårstiden var helt klart värst. Den förra på grund av sömnbrist, den senare på grund av (ogrundad) oro för att något jag inte kunde kontrollera skulle hända.

Tiden mellan ~3-10 år upplevde jag som trevligast. Utvecklingen som individer var otrolig att följa.

Nu när de nått vuxenlivet kan man äntligen dra lite nytta av dem också.

Spädbarnstiden

Under 18

Helt klart spädbarnstiden, inte ens snack om saken

Vakna flera gånger per natt pga skrik, nej tack

Har inga barn, men mitt intryck är att för den som har nyligen vuxna barn med svår sjukdom, särskilt psykisk sjukdom, är det en extra svår tid.
Barnen behöver fortfarande hjälp med mycket, det ställer till "vuxen oreda" som kan vara svår att reda upp och föräldrar har inte insyn och möjlighet att påverka behandling och andra insatser.
Kan barnet inte arbeta eller studera blir det dessutom väldigt dyrt.

16 år - då var det väldigt krävande. Vaken om nätterna för hämtning och lämning, oro.

har i alla åldrar. angående utmaningar:
1. det varierar mkt mellan barn, somliga har rätt lätta småbarnsår och svårt senare. andra omvänt. ytterligare andra svårt hela tiden osv. Finns ingen "rättvisa" i det här även om man så klart som förälder kan göra mer eller mindre smarta val.

2. småbarnsår är tufft fysiskt med sömn, påklädning/runtbärning/blöjjbyten etc. Massa plock. 10+ blir mer tufft psykiskt med trots/mobbning/skoltrötthet etc

På samma sätt med fördelarna. Vissa saker är härligare när de är små, man är närmare. Pussar/kramar/skratt är mer eller mindre konstant. Men det finns så klart ingen mer "intellektuell" koppling som framför allt autistiska människor verkar värdera långt över saker som ett leende som ofta verkar gå dem förbi. Med högre ålder försvinner det mesta av de där sakerna men å andra sidan kan du odla en djupare relation till en annan människa.

En sak är säker. Barn är inget för den late och bekväme men det ger oerhört mkt meningsfullhet och glädje.

Från 6 månader till c,a 3 år.
Neeej.

Tycker dem är värst mellan 20-25. Dem tror dem är vuxna men vet ändå nästan ingenting, förutom det dem lärt sig på Tiktok.

Olika åldrar, olika problem.
När de är bebisar kan det bli så jädra tråkigt.
Som man alltså, kvinnor får bröstmjölk i hjärnan och lever sitt liv genom barnets mat och avföring.
Småbarn som kan leka är kul, men man måste visa att pappa bara orkar leka en liten stund.
Tonåringar stänger in sig på rummet om man får slita ut dom för att göra vardagliga saker.

Barnet är snart tonåring. Alla åldrar har varit både jobbigast och bäst. Olika problem vid olika åldrar. Jag längtar tillbaka till alla perioder i hennes liv. Vilket lär betyda att jag också kommer att längta tillbaka till nuvarande ålder och situation. Jag insåg det när hon var cirka sex år gammal och det gjorde att alla problem genast kändes mindre. Jag kommer att sakna allt en dag, så det är bäst att njuta av allt medans det varar.